Gumman vattnar och vattnar.
I vintras tyckte jag att det var för eländigt, då sa jag att vi vill ha en
sommar, med 25 grader varje dag, samt regn på nätterna.
Eftersom jag har kläm med
gudarna där uppe, så föll halva min önskan in. Varmt har vi, men inget regn på
nätterna. Inget regn överhuvudtaget!
Varje sommar, som det går hyfsat för
Sveriges fotbollsgrabbar i VM, då har vi det varmt och skönt i det här landet.
Sist var det 1994. Då gick
det ännu bättre för dem, då hade vi över 30 grader, nu gick det ganska bra,
temperaturen stannar på omkring 22 grader, i alla fall här kring stugan.
Gräsmattan behöver inte
klippas i alla fall, det är ingen fart, den ligger där och knastrar med bruna
fläckar.
Bönderna sliter sitt hår,
det blev en liten höskörd, folk uppmanas att äta svenskt kött. Vi ska alltså
äta upp köttberget, så att de kan slakta ännu fler djur och på så sätt rädda
bönderna från konkurs.
Trodde att de mesta av
köttet som säljs är svenskt, inte för att jag äter det, men har för mig att det
är märkt med svenskt ursprung. Vad nu det betyder.
Kanske har kalven skuttat
kring i Bregottfabriken på Österlen, med sin mamma från allra första början.
Sedan har hon vuxit upp ibland smörblommor och klöver, lyckligt ovetandes om
sitt öde efter 3-4 eller kanske hela 5 år. Beror väl på om hon har varit
duktig ko och producerat mycket fin mjölk.
För att sedan hamna som en
biff, på någons tallrik. Eller som en del i ett skrovmål på ett hamburgerhak.
Finns nog ingen
Bregottfabrik, finns nog ingen kalv som kan skutta runt med sin mamma, finns
ingen Majros längre, bara en varelse med en gul lapp i örat, som är en del i
den skrämmande sanningen att det handlar om pengar och produktion.
Tror inte bönderna gillar
det heller särskilt mycket, de är ju också en del i det hela som heter vinst.
Nog om detta. Jag tänker i
alla fall inte börja äta döda djur.
Fick reda på av kusinen från
Norge, att jag är en del tattare, mormor var det.
Har alltid undrat varför hon
var så mörk och hade stora guldörhängen, samt gillade att campa ute i skogen
och ha sig.
Vet väl inte om det är speciellt
för det släktet, men lite udda var hon i alla fall på det glada tjugotalet.
Tattare är väl numera ett
ord, som inte används annat än som skällsord för folk som inte uppför sig. Om
det nu används alls.
Vet inte heller med säkerhet
var de kommer ifrån, men de verkar som om ursprunget kommer från Indien.
Resandefolket har de också
kallats, inte att förväxla med romer.
Ska forska lite mer i detta,
då jag har gener från dem i mig. Fast jag är ju ljus och ser allmänt svensk ut,
så är det en liten liten del av mig en av resandefolket, ganska intressant
faktiskt.
På Irland så kallas de för
tinkers, antar att det motsvarar vårt ord tattare.
De brukar resa kring med
stora svartvita hästar, i Sverige använder vi ordet Tinkerhäst, men eftersom
det numera blivit ett nedsättande ord på Irland, så heter faktiskt rasen Irish
Cob.
Så nu vet ni det i alla
fall, säg inte Tinkerhäst.
Det blir inga blåbär och
kanske inga lingon, allt är torrt som fnöske i naturen. Om det inte sätter
igång och regnar utav bara den, så blir det ingen svamp heller.
Inte för att vår hushållning
står och faller med det, men lite tråkigt är det.
Vi har fått grannar tvärs
över täkterna som har en hund. Den här byn har varit relativt hundfri i alla
år, folk här har nöjt sig med katter.
Men som sagt, nu är friden bruten.
Den skäller dagarna i ände, sitter väl i en hundgård och bjäfsar. Det är inte
en jakthund som får komma ut en gång om året och cykelmotioneras före
älgjakten, utan vad jag förstår en sällskapshund. Vilken ras ska vara osagd,
men en ovanlig var det i alla fall.
Jag störs väl inte lika
mycket som grannen tvärs över, han säger att den skäller så fort han går ut på
gården. Antar att han är lite irriterad på den.
Så livet på landet kan ha
sina för och nackdelar de också, grannen hade också sett järv här. Trodde de
höll sig norröver, men man ska väl inte tro så mycket, det gäller att kolla
fakta.
Det gör de inte på Facebook,
där läggs ut det ena konstiga efter det andra, vad källan är, det verkar ingen
bry sig med.
Där går rykten om att det är
en boaorm lös uppe i byn, utanför apoteket, folk blir rädda och vågar inte
släppa ut sina katter och barn, kanske den inbillade ormen är hungrig och vill
ha sig ett skrovmål.
Jaja, jag är i alla fall av
tattarsläkte, det är riktigt, riktigt sant.
