Långa skuggornas tid är inne

Gumman förbereder. Förbereder att Jägersrogänget ska komma till veckan, här har bakats bullar, gubben har putsat fönster med skiftande resultat, garderober har genomsökts efter täcken och kuddar. Här ska hoppas kring på köksbordet, med våra små plasthästar.

Annars så är vi inne i de långa skuggornas årstid, solen kommer inte lika högt, snart försvinner den bakom träden, tills i april.

Växterna i rabatten är lite trötta och hängiga, jag känner mig lika melankolisk den här tiden varje år. Ända tills jag accepterar och släpper taget om sommaren.

Ska iväg till Värmlandsskogarna i slutet av månaden, på kurs.

Tydligen är det stugor och vegetarisk mat, passar mig perfekt, jag är ju en gumma i en stuga, samt vegetarian. Blir bra för de inbitna köttätarna, att vara utan en vecka. Man måste inte äta döda djur för att överleva.

Kanske de får abstinens, åker till Molkom och köper salami, som de smusslar med på rummet.

Grannen har släppt ut sina ulltottar till får på vår åker, de går där och pinglar och bräker, gräset är så högt, att de inte syns. De håller tyst på nätterna som tur är, värre är det med tranorna, de börjar sin trumpetkonsert i gryningen. Men jag blir inte sur, är bara tacksam så länge de stannar.

Det åker kring utländska bilar på småvägarna, antar att det är bärplockare från något forna östland, de dyker alltid upp den här tiden. Samtidigt dyker det upp varningar om en vit skåpbil på Facebook. Den har varit med i många år nu, jag undrar om de aldrig byter bil, de där tjuvarna, som stjäl redskap och diesel.

Här om dagen så stod det två bilar och nästan blockerade vår grusväg, två bilar med svartmuskiga män, jag kunde inte låta bli att bli alert, de såg inte ut som bärplockare precis. Så är det med saker man inte förstår sig på, hade jag stannat och pratat med dem, så kanske det varit helt annorlunda. Tio bröder från Långbortistan, som skulle livnära sig i sommar, på att plocka blåbär.

Förr var det alltid folk från Thailand som skrotade kring i skogen, nu för tiden är de borta. Tröttnade väl, det är ju en lång bit att åka för att leta blåbär.

Jag orkar inte ens plocka jag, gillar för det första inte blåbär, för det andra så tar de ju en sån erbarmlig tid att få ihop. Gillar inte idén att använda bärplockare, hamnar ju mest blad i dem. Tar sedan en evig tid att rensa, samt blåa fingrar i en vecka minst.

Lite synd att jag inte tar tillvara vad Moder Jord skänker mig och oss alla. Men några lingon tar jag tillvara, om det nu finns några.

Det går ett lodjur här och äter kissar till lunch, i alla fall är det vad några grannar tror, de har mist ett antal. Grannen tvärs över, han som svär åt sin traktor, han har mist en. Nu hade han minst sex stycken, om det inte var sju, men likaväl, ett kisseliv är alltid ett kisseliv.

En annan som har en hel kattkoloni, han saknar fem. Nu kan de väl ha gått åt av andra anledningar, men jag hoppas ju, att det inte smyger kring en lo, vill ha kvar vår Dudde och vår Gizmo. Skulle det hända, ja då är det så.

Kanske den inte äter katt precis, men jag vet inte så noga, de kanske bara dödar.

Annars så händer inte så mycket som jag vet om, här i byn vill säga. Vi väntar på domedagen då internet ska släckas. Koppartrådarna stängs den 30 november. En ödesdag för oss. Vårt byafiber tycks dröja, kanske ett år till om det vill sig illa.

Det ska ju skrivas markavtal med alla markägare, låter som ett himla jobb, alla småsnuttar som folk tycks äga här och där. Grannen tvärs över, han som skriker åt traktorn, han ska inte ha fiber, fattar väl inte nyttan med den.

Han kan bli svår när det kommer till markavtalet, tror att han ska få betalt, men byafiber bygger på välvillighet från markägare. Om alla skulle få betalt, då skulle vi inte kunna få in fiber. Husen ligger inte tätt här, det skulle kosta en förmögenhet att få in.

Sommarstugeägarna håller väl på att dra sig tillbaka till storstan, det åker inte lika många bilar på vår väg. De kryper in i sina hem, med fiber och kabel TV, lämnar oss stackars bybor åt vårt öde. Ödet att inte komma ut på internet.

Fåren har konsert, solen skiner i de sista sommardagarna, hösten har kommit till Jämtland säger SMHI, tycker det låter tidigt, sommaren satte ju inte igång förrän vid midsommar här. En månad av toppenväder följde, gräsmattan blev brun i torkan, vi kippade efter andan under pilträdet. Ack det som varar, allt går över, så gör också sommaren 2016.