Vargavinter

Gumman krånglar med datorn. Har nyss upptäckt att det går att dela surfen med telefonen till datorn. Mixtrade själv, prövade med min dator, det gick!

Mixtrade ännu mer och prövade till min platta, det gick!

Nu går det inte på datorn helt plötsligt, mixtrade ännu mer, med två mobiler dessutom, det gick inte!

Stängde av den vanliga wifi vi har, gick fortfarande inte!

Prövade datorn i vardagsrummet, den vi har till att se på vår TV apparat med, det gick!

Har alltså kommit till slutsatsen att det är min gamla dator som inte vill, googlar på problemet, hittar andra som har samma. Läser svaren och fattar ingenting.

Har kommit på, att man ska ha hög datorkunskap om man ska kunna läsa vad de föreslår. Vad sägs om detta?

2) Gå till "Nätverk och Delningscenter"
3) Beroende på Windows version så kan du se olika Nätverk, du vill öppna din Local Area Connection. Välj "Egenskaper/Properties"
4) Leta upp "Internet Protocol Version 6 (TCP/IPv6)", även v4 om du har det. Klicka på "Egenskaper/Properties" för den.
5) Välj att Hämta DNS server address och IP address automatiskt och tryck Ok

Lätt som en plätt för vissa, rena grekiskan för mig. Men jag ska ge det en omgång, efter bästa förmåga.Vill meddela i efterhand, att jag inte kom in på de där platserna de föreslog, kom bara till första och visste sedan inget mer.

Min dator tappar för övrigt den vanliga wifi vi har, stup i kvarten, den ligger väldigt löst till kan jag säga.

Har nu även visat gubben hur man gör, han prövade på datorn i vardagsrummet, det gick! Han var faktiskt lite förvånad, att det gick så lätt och smärtfritt.

Så är det i stugan, vi letar oss fram i datordjungeln.

Annars så är det kallt, ser ingen vår i sikte ännu, den känns avlägsen. Bättre blir det ju inte när tidningarna basunerar ut att det ska bli isvindar, snökanoner samt allmänt vinterkaos till veckan. Säger som en vän, media kan verkligen få oss att sjunka ned i djup depression om vi väljer det.

Den där vargavintern som jag gjorde mig lustig över i januari, den dök upp i februari.

Snön ligger meterdjup, vi ser inte ut för alla snöhögar. Några rådjur ser vi inte heller, det är enbart fåglar som äter glupskt av solrosfröna.

Är ju tid för att plantera om alla pelargoner, men det får vara ett tag till, känns inte lockande att smula ned hela köket med jord. Förra året kunde jag stå ute vid det här laget och smula, det var ju plusgrader. Idag är det –15!

Nåväl, det är ju inte bara elände, vinter OS slutar idag. Så skönt det ska bli, att slippa höra detta malande i radion, varenda eviga gång, man sätter på den för att höra lite gemytligt prat och musik blandat om varandra.

Katterna är odrägliga, de vill inte vara ute, de vill inte vara inne. Februari är en kattjobbig månad, de har gått och dragit benen efter sig i månader nu. Katten Moy Moy har sin första vinter som någorlunda vuxen, han slår knut på sig själv med all överskottsenergi.

Lilla tuffa kusinen min, hon ska köra till sitt nya hus i Sverige i veckan, över fjäll och dalar. Fick ett svenskt nummer, ett registreringsnummer, de som köpt hus här får detta.

Ska vara som ett personnummer, men det går inte att använda till något annat än att titta på. Det står att banker och företag ska godkänna det, men som det är så kan hon inte logga in någonstans, det krävs ett personnummer.

Googlar och sätter mig in i problematiken, antar att deras datorsystem är uppbyggt på personnummer.

Många länder har inte sånt, undrar hur det gör? Vi är ju så offentliga här, så att det även står hur många meter jag har till grönområde, verkade vara 28 m någonting. Inte så konstigt med tanke på att vi bor i skogen. Min vikt och skostorlek stod inte, tur är väl det.

Jag var i alla fall äldre än genomsnittet i byn, samt har en liten bil som är inköpt 2012.

Men som sagt, jag har inget att dölja och lever inte under skyddad identitet, så det bjuder jag på. Men lite läskigt är det, vad folk kan ta reda på om en individ, ett knapptryck bort.

Har tagit bort platsvisningen på mobilen, då fick jag frågan om jag verkligen ville göra det. Den sa att jag skulle inte kunna hitta den om jag drullade bort den, eller bli hittad om jag drullade bort mig själv.

Tar en chansning, slår av platsvisning. Ingen vet vart jag befinner mig just nu. Men jag sitter på övervåningen i stugan och skriver så tangenterna glöder.

Jag tänker, alltså lever jag!

Fettskrämd

Gumman googlar. Jag googlar på allt, livet skulle kännas konstigt om det plötsligt inte gick att använda den sökfunktionen. Den är en av mänsklighetens bästa uppfinningar.

Kanske den inte slår hjulet eller bilen, men i min värld så ligger den högt upp.

Har gått så långt, att jag sitter och ser på TV och så måste jag googla filmen vi ser på, eller om han eller hon lever osv.

Min mammas bror sålde uppslagsverk, han kånkade omkring med tunga böcker och ringde på dörrar. Sålde bra, vet att han avancerade till att sälja faktaböcker till skolor och företag senare. Han gjorde sig en rejäl hacka på det.

Men då fanns ju inte Google, glöm Yahoo och andra konstiga sökmotorer. De hittar inte som Mr Google.

Som sagt, inga dammiga uppslagsverk i bokhyllan längre, utan allt i en liten manick som vi kallar telefon, fast det minsta vi gör i den är att prata.

De ska dra om E4 här uppe i byn, det är en av de få kringelkrokarna med endast två filer och inget mitträcke, som är kvar.

Annars så kan man susa hela vägen från Stockholm, till norr om Sundsvall i god fart.

Kommunen vill ha fyrfiligt, vägfolket tänker 2-1 väg, alltså en sådan där med omkörningssträckor och mitträcke. Tycker kommunen pratar i nattmössan, om det blir fyrfiligt, då susar alla förbi vår lilla kommun.

Byns affär som lever upp på sommaren, den blir passerad, utan att någon ens hunnit se att det finns där.

Inte åker någon in i en by och letar efter en affär, om det innebär att göra en krånglig avfart.

De bygger bort samhällena i förmån för motorvägar, eller autostrada som pappa kallade dem, för länge sedan. Han kallade ju taxi för droska också, så var det med det.

Allt handlar om att ta sig fram så fort som möjligt, livet på landet blir till en motorväg, med bynamn på skyltar.

Nu ligger detta i en dunkel framtid, en så där 4-5 år, så vi får väl se hur det blir i slutänden. Jag tycker i alla fall lite synd om de som bor i landskapet, jag skulle då inte vilja ha en motorväg utanför fönstret.

Men de har väl inget val antar jag, antingen får de flytta, eller så får de gilla läget. Priset på huset lär väl sjunka, vilket elände.

Annars så lullar vi vidare här i stugan, vi slåss om förbrukningen på nätet, jag räknar GB varje dag, denna månad har vi slösat rejält, får väl skylla på något, vädret kanske.

Snart är det slut med detta, förhoppningsvis detta nådens år 2018. Vi får fyrfilig motorväg in i stugan, med hur många GB som vi behagar göra av med. Till ett billigare pris än vad vi har nu, fast då har jag ju inte räknat med kostnaden, det får kosta vad det kosta vill, spar som en hamster till detta.

Man ska spara på slantarna, sa alltid mamma. Följer hennes mantra till punkt och pricka.

På tal om att spara på slantarna, så kan det ju gå överstyr med sparandet. Lyxfällan skulle ha omvänt jobb med den mannen, som ertappades med sex miljoner på sig och i en väska. Han stod och tiggde ihop till en bussbiljett!

Sen kan jag ju fundera på hur många sedlar sex miljoner är, låter tungt om de var i hundra och femhundringar, vet ju inte hur stora valörer det finns. Googlade just på det, finns en tusing, med Dag Hammarsköld på.

På tal om honom, så vet nog många vart de befann sig när han dog, liksom Palme, så var det ett stycke historia som inte var väntad.

Jag gick med mamma på Drottninggatan i Stockholm, utanför ett numera nedlagt varuhus som hette Grand. Där stannade mamma och tittade på löpsedlarna, det stod att han var död, planet han satt på någonstans i Afrika, hade störtat.

Då fattade jag inte vad som var så hemskt med detta, hade ju aldrig hört talas om honom, en åttaåring som jag, var inte så intresserad av diplomater.

Har numera läst en bok av honom, han var riktigt vaken, för de djupare filosofierna som människan ägnar sig åt.

Åter till tiggaren med alla stålar. De tog honom och konstaterade att det inte var svarta pengar, han hade helt enkelt sparat på sina slantar. Rena Joakim von Anka.

Han hade nog många Dag Hammarsköldare på sig, var väl behändigare så.

Snöhögarna ligger höga hos oss, tror nog inte att de försvinner i brådrasket.

Brukar ha problem att ta ut sommardäcken ur förrådet i april, snön där utanför kan ligga i djupa drivor. Vi är ju som sagt de sista att ha den vita varan kvar, när alla andra krattar löv.

Annars så bantar jag, eller går på diet som det heter nu för tiden. Väninna i Stockholm, samt kusin i Norge, de gör samma sak. För att inte glömma miljoner andra, som upptäckt att de mullat i sig för mycket under vintern.

Vi pratar kilon och hekton, inte jag så mycket, lyssnar mest på dem. De väger sig varje dag, så långt har jag inte gått, jag provar bara mina minsta byxor och tänker att jag ska komma i dem.

Vilken tur att jag inte sparat byxor från tjugo år tillbaka, skulle få upp dem halvvägs på låren idag, samt svälta mig till döds antar jag.

Lite ätstörningsvarning är det allt.

Vi lever ju i en kultur, där fetma anses skadligt. Nog är det så att det är det, men det finns ju kulturer där det anses fint. I Sydafrika är varannan kvinna överviktig, det anses fint där. Googlade just på det.

Men det kommer med ett pris, hjärt och kärlsjukdomar och diabetes.

De anser att man inte ska gå ner i vikt, då signalerar det aids.

I ett annat land i Afrika, något västland, där är det också ett skönhetsideal att vara fet, som de tagit ett steg längre.

Flickor skickas på fettläger när de är giftasmogna, de tvingas äta 15.000 kalorier varje dag. Kanske de borde komma hit och äta tre kolbullar per dag, så hade det kaloriintaget varit fixat.

En del tar tillväxthormon för att bli feta, sånt som de ger till djur för att de ska öka i vikt.

Gör de inte detta, utan vägrar, då blir deras familjer fly förbaskade och kan krossa deras tår med tång! Varför just med tång?

Detta gäller inte för alla, men ändå, en fjärdedel av kvinnorna i det landet, de har genomgått vad vi kan kalla fettortyr. 

Notera att det inte finns sådana läger för pojkar, utan det är kvinnorna som ska lida och kanske dö av allehanda sjukdomar som övervikten ger. Det är alltid kvinnorna som ska antingen bli feta eller könsstympas.

Så är det i alla fall, det har jag Googlat på och allt som står på nätet, det är ju naturligtvis sant.

Godisslanten

Gumman ska resa. Till våren bär det av till Prag, en av de ställen folk blir lyriska av, för mig har det inte legat på någon ”bucket list”, men visst, jag hänger med dit, alltid kul att se nya ställen.

Väninna ringer från Stockholm, en av Jägersrogänget, hon vill åka till Indien nästa vinter. Har hittat en rundtursresa på ett par veckor, undrar om jag ska följa med.

Jag tvekar, låter hetsigt att fara runt, samt att jag tycker det där landet är lite småjobbigt. Fick mig en 6 månadersdos av det för 43 år sedan, har inte längtat tillbaka.

Mer än för maten då, men den kan jag ju få här hemma också.

Skulle nog få lite av en chock om jag åkte dit igen, det Indien jag lämnade och har för min inre syn, det stämmer nog inte med det Indien som finns idag.

Visst är det kul att resa, det berika livet, det ger andra perspektiv på tillvaron. Om vi vågar kliva ur våra lådor och kika lite över kanten, ta några vingliga steg från lådan, upptäcka att det finns många variationer i vår herres hage.

Men just nu reser vi ingenstans, mer än upp till byn. Vi har inte varit inne i Glada Hudik sen före jul. Vi har det mesta vi behöver, i vår affär här, så varför dra iväg hela tre mil. Nöjda och belåtna lullar vi kring här i stugan, gubben fyller på pellets så att vi håller oss varma, jag sysslar med lite av varje.

Letar förgäves rådjursspår, undrar vart de tagit vägen, kollar pippimat, sparkar lite i snöhögarna och undrar om de är borta i maj.

Känns bra, lite som att ha gått i ide, vi vaknar nog till i mars när solen börjar smälta snön.

Tänker på hur mycket som pågår runt om världen just i detta ögonblick, blir till ett enda sammelsurium i huvudet, återgår till till stugan i tanken, ser ut över det vita frusna landskapet.

Gubben och jag har i alla fall varit och kollat in isläget på havet, en kilometers promenad bort. Ingen is, mer än lite i viken. Lär inte bli någon heller innan våren kommer.

Isbrytarna har inte fått jobba mycket, inte som förr, då jag antar att man kunde ha traskat hela vägen över till Finland över Bottenhavet.

Annars så kommer det en från företaget som ska installera fiber, han kommer på måndag och ska se vart de ska gräva in fiberkabeln.

Jag antar att det är en han, genusvetarna blir rosenrasande på mig, jag gör tvärt emot vad de tycker.

Vi ska inte dela upp saker och ting i könsroller.

Tycker de är lite fåniga i många saker, men jag vet att det kommer en han. Inte så många kvinnor som väljer fiberyrket.

Grannen vi köper ägg av, han som svarar i sin nya telefon och glömmer att trycka på grön lur, han vägrar att skaffa Swish. Skulle vara behändigt när vi köper ägg. Jag har sällan kontanter, är lika förundrad över mynten ännu, har inte lärt mig se skillnad på de där konstiga små sakerna.

Känns som om jag var i utlandet och måste sätta på mig glasögonen och kolla vad det är för en slant. Kommer nog aldrig att vänja mig med, att kronan ser ut som forna tiders tvåöring i storlek.

Jag kommer ihåg ett och tvåöringar, kommer faktiskt inte ihåg om det fanns femöringar men det gjorde det nog. Tioöringar, femtioöringar samt tjugofemöringar.

Hemsk massa öringar att hålla reda på, ettöresgodis, femöresgodis, ville vi slå på stort så köpte vi för en hel krona.

Tanterna och farbröderna i kiosken, de stod tålmodigt med tången i handen och väntade på att vi skulle välja ur alla godisburkar. Ibland så valde vi en, ångrade oss för en annan och de plockade ur den bortvalda ur påsen.

Samtidigt räknade de högt, så att vi inte skulle övertrassera godispengen.

Idag finns det nog inga tanter och farbröder med yllekoftor i några kiosker. Dagens barn får ösa själva från godisburkarna i affären, i det överflöd som finns.

De får inte lämna fram en svettig peng, greppa den lilla papperspåsen med godis och dela de fyra bitarna med en kompis. Gällde att suga länge på varje, de skulle räcka ett tag.

Vi hade inte lika mycket som de har idag, vi var väl lika glada för det. Bäst var när vi hittade en slant i telefonkiosken som någon tappat, det var bonuspengar och bonusgodis.

Ändå levde vi i överflöd, om vi jämförde med våra föräldrars barndom. Pappa fick en bröstkaramell, den kunde han ha flera dagar, suga en liten stund på, så att den räckte.

Eller en bit av en sockertopp, som de hade, innan de massproducerade bitsockret hittat till affärerna.

Jag ska bli mormor! Är nu mormor till ett litet foster, som är ungefär lika stor som en jordgubbe.

Lite tidigt ännu att slå på stora trumman, men om allt går som planerat, så dyker det upp en person till i vår lilla familj.

Ganska märklig känsla, både oroligt och kul.

Ska försöka att bli en bra mormor, mormödrar är alltid snälla, bakar bullar och ger  barnbarnen en vaniljdoftande barndom. Samt läser sagor och gör sånt som föräldrarna inte har ork och tid med. En sån ska jag bli!

Snösmocka

Gumman hör hur det viner kring stugan. Idag är det klass 2 varning här, de har gått ut och sagt att det ska komma upp mot 70 centimeter snö och hård vind.

Tittar ut nu på morgonen och ser att det blåser lite, men det snöar inte!

Klass 2 är lite läskigt, klass 3 är väl katastrof, men klass 1 är bara vanligt snöfall, som det nu brukar vara varje vinter.

Vet inte när de började dela in vädret och andra naturhändelser i klasser, fanns inte förr i alla fall, har smugit sig in i våra medvetanden lite obemärkt.

I alla fall, så är det hemskt många som stannar hemma idag p.g.a. detta, skolor håller stängt, bussar går inte osv.

En vän jag har, säger att det är lite som i Minnesota över det hela, inte för att jag varit där, men där kan visst komma hemskt med snö, när det sätter igång.

Tänk om det bara blir som när folk ropade, vargen kommer, vargen kommer, ingen varg dök upp. Men alla hade fått oroa sig ordentligt i alla fall.

Annat var det förr, då hade de väl ingen aning om hur vädret skulle bli, de sniffade i luften och konstaterade att det blir nog snö, hur mycket skulle visa sig, ingen klass 1 eller 2 varning.

Inte heller någon tidning eller väderapp. De tog dagen som den kom, ibland var det bra väder, ibland inte.

Medan jag skriver så börjar det snöa kraftigare, vargen smyger omkring, men har inte riktigt visat sig ännu.

Igår vid skymningen så tittade jag ut från övervåningen, då satt det en stor uggla i trädet utanför och tittade sig omkring, jag som tror att djur visar sig för en, när det är ett budskap på gång, jag fick ståpäls. Inget är av en slump, på livets teaterscen.

Många, eller de flesta, skulle fnysa åt sådant. Men som jag sagt förut och vill säga igen.

” Det finns mycket mellan himmel och jord Horatius, som vi aldrig kunnat fatta”

Så skrev i alla fall Sheakspeare, han var lite klok han.

Uteliggardjuren har det tufft i alla fall, ska bana mig ut i blåsten och ge rådjuren mat, de behöver all energi de kan få.

Katterna har krullat ihop sig tillsammans i en fåtölj, de vet att ta tillvara dagen, när det är oväder.

De får krulla upp sig om ett par månader och gå ut och jaga igen, det tycker de är det bästa som finns. Samt att de tycker om att slicka såsen ur kattmaten. Kunde de inte göra mat med bara sås? Så skulle inte alla köttbitar bli över.

Gubben läste att de har tomat i den, när i hela friden, har någon sett en katt äta tomat!

Jag är glad pensionär, en sådan som jag alltid tyckt gillar dragspelsmusik och kaffe med dopp. Samt sitta där och sticka och virka, när de inte står i köket och bakar bullar. Nöjd med att se på Rapport och nicka till i fåtöljen.

Jag är så långt från denna stereotyp man kan komma, jag går fortfarande kring i luvtröja och jeans, lyssnar på pop och rockmusik samt lägger en snus under läppen. Samt ser inte på Rapport och nyheter och kan inte sticka och virka.

En granne är lika gammal som jag, han säger att han är gammal, var det värsta jag hört, jag är då inte gammal.

Så var det med det. Bara så ni vet!