Gumman är tillbaka vid
tangentbordet. Nu har det gått bra länge sedan jag skrev något i bloggen. Har kommit
ur fas, vi har haft besök.
En vecka med smattrande
italienska och fem långnosade hundar, har lärt mig ännu ett italienskt ord.
Pippistrello som betyder fladdermus.
Vi har en pippistrello som
flyger kring här på kvällen, den ser väldigt ensam ut. Förr om åren hade vi
flera, men vad som hänt de andra vet vi inte.
Istället har vi många lubellolas
som betyder trollslända. Det här börjar urarta till en italiensklektion i
meningslösa ord på det språket. Vi får åka ned till Italien och stå där och
upprepa dessa, då kan de tro att vi är zoologer eller något i den stilen.
Italienska verkar svårt för
ett otränat öra, det går så fort, så fort. Ett annat ord är piano, att ta det
lugnt eller sakta. Samma i svenskan när vi säger att man ska ta det piano, vi
använde det förr, tror inte ungdomarna använder det numera. De har så många
egna konstiga ord, så att det räcker.
Men trevlig var det och en
jättestor bit av parmesan åts upp, dels av oss och dels av katten Sixten. Med
sina sjutton år så är han värd att äta en dyr ost, han vet nog att den är dyr
för katter har näsa för ekonomi.
Ju dyrare mat, ju godare är
det för en katt. Leverpastej tycker han är ganska ok, den billiga Arboga. Men
skulle jag lyxa till det och köpa svindyr gåsleverpastej, så skulle den slinka
ned utan betänklighet.
Sedan har de svårt att gå
tillbaka till de billigare sorterna, fnyser lite och backar, tittar förolämpat
på husse eller matte, vänder ryggen till och sätter sig och slickar tassen.
Annat verkar det vara med
hundar, de slukar nästan allt. De italienska hundarna gillade blåbär och
hallon. De åt direkt av riset och buskarna, där de lunkade i den mörka
hälsingeskogen. Fjärran från Milanos trafikerade gator och små parker.
Hade de fått rösta om
paradiset på jorden så hade de säkert lagt sin röst på skogen kring stugan.
Den äldsta av dem Iris hon
har varit här uppe en gång om året sedan 2006, sist var det två år sedan. Hon
hann komma till byn och ICA affären, då hon kastade sig fram i husbilen och
gnydde och skällde. Det var nästan så att hon ville ta ratten så att det skulle
gå fortare fram.
Hon höll låda i fem
kilometer tills de svängde ned för backen och fram till stugan. Ingen annan
plats får henne att bli så glad och uppspelt. Det verkar som om hon hade en inbyggd
GPS, som talade om för henne att nu närmade de sig platsen där hundar får
springa i skogen, bada i bäckar och äta blåbär. En plats med behagliga ljusa
minnen.
De viftade till och med på
svansen inför mig denna gång. Då har jag sett dem ett antal gånger och de har
inte ens givit mig en blick.
Katten Gizmo klarade sig med
livet i behåll. Hundarna bodde i husbilen och kopplades noga innan de fick gå
ut. Skulle en obetänksam liten katt komma springande, så fanns risk att det var
det sista han gjorde.
Hundar som tränats till jakt
i århundraden, förvandlas till vilddjur när ett byte kommer.
Att komma undan i 60-70
kilometers fart, är svårt för både hare och rådjur. För att inte tala om en
liten katt, om det inte finns träd i närheten.
Som tur var stötte vi inte
på något vilt i skogen. Den högljudda samlingen människor som snattrade på
italienska, skrämde bort det mesta.
Förutom gubben och jag då,
vi var väl så där surmulet svenska och enstaviga ibland.
Sena middagar blev det
också, när vi väl hade varit på de där långa promenaderna, som inte började
förrän alla mornat sig riktig ordentligt i timmar.
Jag var min vana trogen uppe
med tuppen klockan sju, fick sitta och vänta till tio innan den första själen visade
sig. Sedan var det kaffe och sött. I Italien vill de ha något sött på morgonen,
för att kickstarta blodsockret lite efter nattens fasta.
Så den blev sockerkaka eller
bröd med sylt på.
Vi som är så där svenskt
sunda, vi skyggar över allt som har med socker att göra. Skulle inte kunna
tänka oss att äta en sockerkaksbit till frukost.
I andra länder är det helt
ok, i med massor av socker i kaffet och sedan något sött på sidan av. Hej och hå,
de är inte sjukare än oss.
Gävleborgs län har den
högsta andelen av hjärt och kärlsjukdomar i landet. Det beror inte på att Gävleborgarna
äter osunt till frukost, det beror på att de är lågutbildade i detta län.
Vad nu IQ och hjärta och
kärl har för sammanhang det vet jag inte. Antar att lågutbildade äter sämre
mat, de har inte utbildning till att äta bättre. Så sa de i alla fall på radio en dag, hur nu de har kommit fram till det vet jag inte.
Efter den loopen så återgår
jag till att beskriva en typisk dag i stugan med Italienfrämmande.
Eftermiddagarna var sunda,
vi gick och gick, svettades, tog av oss, frös, satte på oss igen. Ibland i
vatten så kan man känna varma strömmar, nästa sekund är det kallt. Likadant
upplevde vi skogen, det kunde skifta meter från meter och hade inget med solen
eller vinden att göra.
Så runt sju, åtta så var det
dags att börja tänka på middag. Vi drack vin och pratade också en hel del.
Vi åt vegetarisk kålpudding
(smakar precis som vanlig köttig) med massor av gräddig brunsås och lingonsylt
och potatis. Avslutade det hela med jordgubbs och rabarberpaj med massor av
smaskig vaniljsås. Det var klockan nio på kvällen, måltiden var klar vid halv
tio. Precis så som de är vana att äta söderut, vi gjorde allt för att de skulle
känna sig hemma.
De tycker vi är konstiga som
äter så tidigt, ingen är väl hungrig vid fyra halv fem på dagarna.
Sedan var det lika bra för
mig att gå till sängs, med magen full av kålpudding och paj i en salig röra.
Jag som har mitt sömntåg klockan tio, för mig var det rena nattklubben ibland.
En kväll fick vi för oss att sitta och prata Lena och jag, gubbarna var
inbegripna i ett klurigt parti schack. Den kvällen kom jag inte i säng förrän
halv ett och det är rekord för min del. Tog igen det nästa kväll då jag gick
och lade mig klockan nio istället.
Sedan försvann de, stugan
blev alldeles tom och alldeles tyst. Jag föredrar att vara den som åker
istället, det känns lättare. Nu fick vi vara de som blev kvar.
Men nästa år då är vi som
får åka, då ska vi till Italien i april om allt är som det ska och se på alla
blommor och andra härligheter. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar