Gumman fick plötslig lust
att skriva. Ibland slår skrivlusten ned som en bomb i mig, så måste jag släppa
allt vad jag har för händer och springa upp på den blommiga kammaren och slå på
datorn.
Sedan när jag sätter mig här
så kommer jag inte på vad jag skulle skriva.
Alla möjliga texter flög
kring i mitt huvud, när jag för en stund sedan gick omkring och klippte min
numer minutiöst skötta gräsplätt.
I år är det
gräsklipparsommar, låter den inte bli mer än några futtiga centimeter lång,
sedan är jag där och klipper igen.
Inte en gång i veckan som
övriga år, utan nästan en överdrivenhet i att ha ordning kring mig. Det
inkluderar en välklippt gräsmatta och jag myser som en katt när jag får
beundrande utrop av de få besökare som kommer hit.
Kanske har det gått över
till nästa år, det får tiden visa.
Eller är det ett tecken på
att jag håller på att bli äldre, tanter brukar gilla trädgårdsskötsel, i alla
fall Miss Marple.
Den lustigkurren som sa att
gräset växer inte så mycket efter midsommar, han visste inte vad han talade om.
Det växer precis lika fort, det kan jag garantera.
Annars är fönstren nästan
klara, jag har lite skrapning av målarfärgskluttar som förirrat sig in på
glaset. En rejäl duvning med fönsterskrapan och sedan ska de upp i sin karm
igen. Plasten ska bort och jag ska gå och reta mig på att fönstret inte blev
lika rent som jag ville. Jag är urusel på att putsa fönster, gillar inte det
något vidare.
Kanske för att de är bökiga
att putsa, speciellt utanpå, där man måste stå på stege eller hänga som en apa
ut ur den ena, för att nå till det andra.
De som har
fönsterputsardille, det är många det. En del pratar bara om hur ofta de putsar
fönster. Det är vårputsning, sommarputsning, höstputsning och strax före
julputsning. Jag är glad om det blir gjort en gång om året. Kanske är jag en
slarva.
Gick och tänkte på att folk
som har gott om pengar, de rika. De behöver inte bekymra sig om
fönsterputsning, biltvättning eller något som har med hushållssysslor att göra.
De behöver heller inte gå och oroa sig över att huset ska målas, de tar dit
folk och så gör de jobbet. Undrar vad de rika sysslar med egentligen?
Läser kanske böcker på sin
lediga tid. För att jag antar att de rika arbetar mycket för att behålla sin
rikedom. I alla fall gubbarna.
Deras fruar vad gör de?
Går på gym antar jag, får
manikyr och pedikyr. Håller på lite med välgörenhet och gullar lite med barnen
någon timme då och då. De har väl folk som ser efter dem också.
Nu har vi inte så väldigt
många som är nedlusade med pengar i det här landet. Vi svenskar har det så där
lite lagom.
En gång när jag gick utmed
Femte avenyn i New York så fick jag se de verkligt rika, de som får våra rika
att verka fattiglappar.
Ut ur vräkiga limousiner
klev kvinnor med pälsar och högklackade skor, juveler och glitter så att de såg
ut som julgranar. Ingen rik i Sverige vräker sig med stora limousiner, vi vill
inte stöta oss med de övriga i samhället. Vi vill inte stå ut.
En man i uniform skyndade
fram till bakdörren och öppnade den, de kan inte ens öppna en bildörr själva.
Varje lägenhetshus på Femte
avenyn har en egen man i uniform. Han står där i ur och skur för att se till
att mindre bemedlade inte kommer in i byggnaden, eller de som inget har där att
göra. Samt öppnar och stänger bildörrar,
skyndar efter paraply när det regnar.
Fram och tillbaka på
trottoaren, dag in och dag ut. Undrar om de innerst inne gillar de rika?
Nu har vi inte sådana hus i
det här landet. Folk skulle nog skämmas att bo i dem, det socialistiska
tänkandet har genom tiden gjort att vi ska vara som alla andra fast vi är rika.
Gå i foppatofflor och säga tjena, tjena och åka SAAB. Sticker du ut för mycket
så kan du bli hängd av mobben.
Men i USA där tänker de inte
så, har du pengar så ska det synas och det med besked. Säkert i övriga världen
också, utom de nordiska länderna.
Så frågan kvarstår, vad gör
de med sin tid? Inte samma saker som jag i alla fall.
Om jag hade obegränsat med
pengar så skulle jag nog resa en hel del. Anställa folk som kunde ta hand om
markservicen hemma och åka dit jag kände för.
Jag skulle äta praliner och
gå på gym, ha en urtjusig personlig tränare som tjatade på mig två timmar per
dag. Tills jag såg ut som Madonna i kroppen.
Att jag tar upp henne som
exempel är att hon tillhör de över femtio som fortfarande ser hyfsad ut, hon är
rik och hon har folk som putsar hennes fönster så att hon kan gå på gym.
En kock som bara tillagade
nyttig mat med alla världens antioxidanter och fria radikaler i, vad nu det är,
men bra är det i alla fall, det har jag läst.
Så kommer jag att tänka på
Oprah Winfrey, hon är en av de rikaste i USA, har allt detta som jag just
beskrivit, men hon är tjock och kämpar med sin vikt upp och ned.
Eftersom hon knappast går
och handlar själv så måste hon ha någon som köper ut onyttigheter åt henne.
Vore jag som hon så skulle jag säga till att det absolut inte fanns något som
kunde göra mig tjock i alla mina hus, vart jag än bodde så skulle det enbart
finnas några sellerikvistar i kylskåpet.
Sedan skulle jag ha ett hus
i England. Ett urgammalt hus med halmtak på den engelska landsbygden, med ett
sånt där stort lantkök med en AGA spis, fast jag skulle inte laga maten, det
skulle den där lite rundnätta kokerskan göra.
Vara där lite då och då när
jag kände för det, kanske i april, maj när det blommar som mest. En sväng i
september också.
Bada i den uppvärmda poolen
och umgås med lite engelskt folk, gå på puben för lite bykänsla och ha en
butler som fixade maten hemma. En Jives, som med uttryckslöst ansikte meddelade
madam att maten är serverad.
På vintrarna skulle jag vara
där det var behagligt varmt, med tanke på hur jordklotet ser ut så skulle det
nog ligga västerut. Hawaii ser fint ut, grönt med massor av blommor och
vattenfall. En jättebåt som kunde ta en ut på uppfriskande havsturer bland
delfinerna.
Så skulle jag också ha en
stuga i Sverige, där jag kunde åka för att få lite hemlandstoner. Slåss med
lite mygg och äta messmör och prästost. De enda svenska saker jag kan tänka på
just nu, eftersom jag inte tycker om kaviar och sill.
Stockholms skärgård i juni,
juli verkar behagligt.
Nu råkar det inte var på det
viset, kommer aldrig att bli på det viset. Men drömma lite kostar inga pengar.
Ett billigt sätt att resa.
Förresten så ska jag
faktiskt ut och resa snart, om femtiosju dagar. Till Skottland, det är så nära
England så det kan faktiskt räknas som det. Berättar om det en annan gång om ni
vill höra, ni tappra som orkar läsa min blogg. Vet fortfarande inte vilka, men
några stycken är ni i alla fall.
Snart kommer italienarna så
då blir det lite bloggstopp, oartigt att springa upp på kammaren och sitta här
och knappa medan gästerna undrade vart jag tog vägen.
Tjena, tjena, hej svejs som vi säger här uppe i nord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar