En dag på gymmet

Gumman fikar. Det hänger regntunga skyar över byn. Skönt med lite regn tycker jag, det tar kanske bort lite gult pollen som täcker det mesta av allting just nu.

Gubben trodde det brann någonstans för ett par dagar sedan, det blåste och vinden förde med sig stora moln av pollen. Besvärlig tid för mig som vill ha rena bilar, men snabbt övergående.

Annars så genomsyras dagen av prinsbröllopet som ägde rum igår, ifall någon missat den nyheten och att Magnus Härenstam gått ur tiden. En glad och en sorglig nyhet.

Eller tvärtom, vi vet så lite om saker och ting vi tvåbenta, vi tror vi vet, men anar bara en bråkdel av det stora hela. Så tror jag i alla fall och alla blir saliga av sin tro, utom de som inte har någon.

Hatet stiger i de sociala medierna, vilket ord förresten, fanns inte när jag växte upp. Hat fanns men inte några sociala medier utom tidningar, radio och TV. Där fick inte vi vanliga göra oss hörda så mycket, så socialt var det inte.

Hatet över att det är några gästarbetare, från något land i det forna östblocket som kanske har mördat en ung svensk flicka. Det är ju inte riktigt klarlagt ännu, men det behövde bara antydas så var drevet där.

Nu har jag lyckligtvis medvetna människor i mina sociala medier, men ett gruskorn fanns där och bombarderade oss andra med inlägg om parasiter och dylikt.

Visst finns det konstiga människor som gör konstiga, hemska och obegripliga saker. Men nu råkade det vara utländska konstiga människor, som kanske (vi vet inte ännu), gjort obegripliga saker. Det betyder inte att alla gör detta.

Kom på den fina idén att sluta följa henne, alltså slipper jag se inläggen. Tycker att hon är en trevlig människa och vill inte ta bort henne som vän. Fegt av mig kanske, men hon har både det positiva och det negativa i sig, som vi alla har, mer eller mindre, ska väl tilläggas.

Annars så trotsade jag och gubben solen igår, satte oss framför teven och såg på bröllop.

Där är det också olika läger, de som fnyser åt det hela, det är inte bra att gilla något som har med kungahuset att göra. Eller så är det vi som inte direkt är rojalister, men tycker det är lite småtrevligt att se ett riktigt prinsbröllop. Så de som åker dit och ställer sig och viftar med en flagga, för att uppleva det live, höll på att glömma de som varken bryr sig om det ena eller det andra, de finns ju också.

Solen lyste över huvudstaden, årets varmaste dag sa de. Där har jag min mörka sida, jag unnar inte andra att de kan löga sig i värmen, medan vi går här uppe och småfryser i pålandsvinden.

Som plåster på såren så läste jag att det varma vackra vädret fick ett abrupt slut, på kvällen blev det regn och kallt. Där fick de, känner att jag är nöjd med det.

Får väl jobba med den känslan, den av missunnsamhet med vädret. Något som vi faktiskt inte rår över, någon av oss.

Idag har väl både vi och huvudstaden grått och regnigt antar jag, så då kan jag vara lugn.

Gubben och jag går på gym, där har vi också två läger, de som tycker gym är fånigt, man kan ju motionera ändå, sen de som tycker att gym är riktigt bra.

Jag tillhör väl bägge, lite fånigt känns det, för en pensionärsmässig gumma i mina år att träna biceps och triceps, när jag kan gå runt byn i rask takt och därigenom få min motion och träning.

Men så tänker jag att tränar jag biceps och alla andra små muskler med konstiga namn, då håller jag benskörheten borta med rejäla muskler istället.

I alla fall så åker vi ett par gånger i veckan de två milen till gymmet, tränar en timme och känner oss väldigt hurtiga sedan.

Häromdagen när vi kom dit så var där bara en person, för det mesta så brukar vi vara ensamma i lokalen. Ingen har träningstid, kring ett en vardag.

Där skruttar vi kring gubben och jag, vi går efter ett schema på nybörjarträning, tycker att den är lite lagom. Vi trampar och lyfter, försöker balansera på en vippbräda, lyfter tyngder med ryggen och armar, för att inte glömma benen.

När vi håller på som bäst, då kommer det en kille, hejar och ställer sig i mitten av lokalen och börjar hoppa fram och tillbaka på golvet, jag reagerar då han inte använder sig av några av alla redskap som finns. En tanke jag får, är att han kan väl hoppa på vardagsrumsgolvet hemma, behöver väl inte ha ett helt gym till det.

Han ställer sig på alla fyra och hoppar över en liten grej med benen, han pustar och stånkar och hoppar och hoppar.

Andra folk som kommer dit, de brukar värma upp med löpband eller cykel, sen tar de redskapen. Aldrig har jag sett någon hoppa groda.

Blir lite fnittrig, vågar inte titta på honom, rädd att börja skratta. Följer mitt schema och ska använda en maskin, som är farligt nära hans hoppande bakben. Han ser nog inte mig, hoppar nästan på mig.

Sedan ligger han och pustar och stånkar ett tag och det är nära, att det då hoppar en groda ur min mun. Jag ville fråga honom vad slags träning detta var, var det till någon specialsport eller? Väljer att inte göra det, jag traskar vidare genom mitt program, han byter till pilatesboll, vågar inte titta vad han gör med den, något intensivt hör jag i alla fall, han pustar och stönar.

Gubben och jag är klara med vår lilla nybörjarträning, ser på killen som nu arbetar med en lina han står och drar i, ser att han är väldigt vältränad i alla fall, hans träning, vad den nu innebär, ger resultat.

Då säger gubben vem det var, jag vill inte lämna ut namn, på någon som gör något privat, tycker inte jag har rätt att lämna ut folk, även om det råkar vara träning i lilla Bergsjö en torsdagseftermiddag.

Säger bara, att han tillhör eliten i slalom, har vunnit OS brons. En väldigt fin Audi hade han också, tacka fasen för det, det ligger en del pengar i att vara i världstoppen.

Så hoppa groda är vad de grabbarna ägnar sig åt på sommaren, när inte skidföret är det bästa.

Jag vet, jag har ju fått en noggrann inblick i träning på världsnivå, gubben och jag tränar vidare på våran, nybörjare och toppträning i samma lokal, det kan bara hända på landet.