Små kinesers första tid

Gumman ser på en dokumentär. Tidig söndagsmorgon, gubben och katterna sover, endast jag är vaken, samt grannens tupp.

Ett utmärkt tillfälle att dricka kaffe, samt se på SVT play och en bra dokumentär.

Har halkat in på barnafödandet världen över, det föds flera barn varje sekund på vår jord, vart de föds, det gör också skillnad, på hur de små behandlas.

Här i Sverige har vi en hurtig inställning till födandet, in på sjukhus, barnet kommer, hem igen, gärna samma dag. uttröttad mamma, hem till vardagen med buller och brak.

När jag föddes, då var det annorlunda, väldigt annorlunda. Barnet föddes, togs direkt bort från mamman, daskades, lapis i ögonen, navelsträngen klipptes.

Jag var nybadad då mamma, fick kasta sina första blickar på mig, insvept och ren. Pappa satt i andra änden av stan tillsammans med orolig mormor, de ringde från sjukhuset när det hela var över, pappa och mormor fick veta att ett flickebarn var fött, helt normal också, fem fingrar och fem tår på varje fot och hand.

Sedan fick mamma ligga på sjukhus fjorton dagar, jag och de andra barnen fick åka i små rullande sängar till och från mammorna på salen, vi små låg på en specialavdelning, en med glasruta som papporna fick titta på sina små igenom, inte röra. Smittorisken var för stor, den finns inte idag, undrar vart den tog vägen?

Idag står papporna och ibland mormödrarna och hänger över mammorna, andas och håller handen, pappor filmar och klipper navelsträngar.

Före 1970 så släpptes de inte in, födandet var enbart kvinnans angelägenhet, samt barnmorskornas.

Ser på barnafödandet, ser hur det går till i Kina idag. Märker då att de står kvar i det gamla, mammor och barnmorskor, pappor och släkt i ett väntrum. Där i väntrummet finns en stor skärm, där kan de se förloppet i skrift, sal 1, öppen fem centimeter, sal 15 öppen tio, sal 12 pojke född osv.

De får bara föda ett barn i Kina, det är dryga böter som väntar om de skaffar ett till.

Får de däremot tvillingar, slipper de betala. Antar att det är många som har ett syskon i alla fall. De har nu infört en tvåbarnspolitik, vissa par får skaffa ett barn till, men bara om en av föräldrarna är ensambarn, tidigare var det att bägge måste vara det för att få tillstånd att skaffa barn nummer två.

Sedan är det som i så många andra länder, de flesta vill ha en pojke. Det är överskott på män i Kina, över 40 miljoner fler män än kvinnor. Flickorna aborteras!

I alla fall så sitter en hel drös folk och ser på skärmen, barnet är fött, det daskas och badas. Sedan går de ut till väntrummet med barnet, så att alla kan beundra nytillskottet.

På sjukhusen finns det kvinnor som sköter de små, eftersom mammorna verkar inte veta någonting om barn, de har ju heller inte fått öva, eftersom de bara skaffar ett.

Ett par de skulle ta hem kvinnan till sig, minst ett par månader, de måste lära sig att ta hand om barn, matning, byta blöjor, varför barnet skriker.

De som inte har råd med sköterska, de flyttar in till mor eller farföräldrar i början, farmor och mormor vet hur man gör.

Så det finns väldigt många nervösa föräldrar i Kina, pappor som inte vågar ta i barnet, det kanske går sönder.

En ganska gullig sekvens i filmen är, orolig mamma hemkommen, försöker amma barnet, orolig pappa och mormor gör i ordning en flaska med ersättning. Orolig pappa störtar in i sovrummet med flaskan, mamman sitter med barnet, de suger bröstmjölk så det står härliga till, orolig pappa störtar ut med flaskan igen, kommer tillbaka med en våtservett och torkar ammande mamman i pannan och på halsen, hon kanske kan tuppa av där hon sitter.

Sen går de omkring och viskar, barnet har somnat.

Så nu vet jag hur de gör, de där kineserna, finns tre länder till att glo på, Brasilien, Kuwait samt Grönland. Ska bli intressant, jag kommer att bli som en vandrande uppslagsbok, kan allt om världens barnafödande.

Jag fick som bekant min halspulsåder opererad för över fyra år sedan, en anledning till att jag nu sitter och skriver blogg, började i den vevan.

Nu har det gått länge tycker jag, ingen har kollat upp hur det är med vänster sida, den skulle visst inte vara lika igensatt som höger. Nu vill jag inte ha en liten stroke igen, det fick jag ju sist, så jag har begärt mina journaler från Hälsocentralen här i byn. De kom häromdagen och där står att vänster sida var då igensatt till 50-60%, låter mycket i mina öron. Undrar varför de inte kallat mig på ultraljud, för att se att det inte blivit trängre.

Bästa auryveda doktorn, som också är vanlig doktor, han ska titta på detta, skicka remiss, så jag kan vara lugn. Är det så att jag måste operera den också, så finns ju Gävle sjukhus kvar och den trevliga kärlkirurgen Lasse Karlsson eller vad han hette.

Vill inte gå till HC, de tjatar bara om kolesterol och vill att jag ska äta statiner, att mitt blodtryck går i taket när jag kommer dit, då vill de peta i mig ännu mer medicin.Antar att de skulle bli sura, om jag sa att det är min kropp och jag gör som jag vill med den.

Samt att jag ramlat mellan deras stolar på något sätt, tänker inte kravla mig upp och sätta mig på en av dem.

Annars så ska min lilla bil få vinterskor idag, lika bra det, isen kan slå till när som helst, vill inte vara en som ligger i diket, p.g.a. någon blixthalka. Den som slår ner som en bomb över landet varje höst, som om folk inte visste att vi bor i ett halkland.

Ännu har vi ingen trapp, är väl någon månad sedan vi hade en sist, men den kommer väl till veckan, då får vi premiärgå i den, kanske premiärsitta på ett trappsteg och fika, drömma om sommaren som snart är här igen. Bara en lite vinter i vägen.