Får i kål

Gumman har lugnat sig lite, lite. Då menar jag från ilskan, av att Telia tänker ta bort vårt internet.

Fast bara lite, ligger inte sömnlös längre och kokar där i sängen, har börjat skrida till action istället. Kontaktat kommunen, pratat med en del grannar.

Tänker inte ödsla tid att gå närmare in på det just nu, ödslar heller inte min tid med att se på nyheter, eller läsa kvällstidningarna. Ögnar bara rubrikerna på SVT nyheter, inget kärnvapenkrig, eller att värdens ekonomi håller på att gå under.

Han hade nog lite fel, han som förutspådde att ekonomin skulle krascha i oktober, fast ännu har han en dag på sig att ha rätt.

Pappa han såg både Rapport och Aktuellt, läste bägge de stora kvällstidningarna, samt hade Dagens Nyheter på morgonen, till detta nyhetsflöde, hörde också alla dagens nyhetssändningar på radio.

Då hyssjade han min aldrig sinande ordström, lyssnade intensivt på samma nyheter han hört hela dagen, det kunde ju ha dykt upp något nytt.

Medias behov av att späda på drama, har gått för långt, de ältar och ältar, tar in nya vinklingar.

Varför finns det inte goda nyheter? Nyheter som ger oss hopp om mänskligheten, verkar som om de inte fanns. Nyhetssändningarna på TV, de kan ibland avsluta sin eländeskavalkad med en liten glad nyhet, fast bara ibland. Vet inte hur det är nu, eftersom jag slutat titta.

Kollegan hon ser hon, blir missmodig och nedstämd över allt som sker, saker som hon inte kan göra något åt, mer än att bli nedstämd utav.

Skulle en utomjording dimpa ned på vår jord, bli satt framför en nyhetssändning, då skulle den bara skaka på huvudet och undra om den här planeten var ett hemvist för dårar.

Nej, fram för goda nyheter, nyheter om människor som gör bra saker, händelser med positiv framtoning, det finns faktiskt sånt också. Som det är nu, så föder det bara ilska och frustration, skapar osäkerhet och rädsla. Vi måste tro på vår framtid.

På tal om nyheter, redan på sextiotalet hade Grekland det taskigt, såg en nyhet som var femtio år gammal. Ett par grabbar här i Hälsingland, de uppmanade folk att skänka sin lump, till hjälp för Greklands fattiga. Då var det inte miljarder det handlade om, då var det lump.

De ville inte ha metallskrot och högklackade skor, tanterna i det fattiga Grekland hade ingen nytta av högklackade skor. Inser då att de tänkte skicka lumpen dit, lump i mina öron, det är trasiga kläder och annat som ska slängas. Ser för mitt inre hur de fattiga i Grekland stod och grävde i högar av trasiga kläder.

Så var det i alla fall för femtio år sedan, de där grekerna de kan då aldrig få nog, kanske vi skulle börja skicka lump dit igen. De skulle nog sätta sin Ouzo i halsen.

Annars så fortskrider hösten. Taket och trappen är nästan klara, lite småfix kvar, samt att de bara är grundmålade, färg torkar inte så bra nu på hösten. Det får bli vårgöra här i stugan.

Vi bestämde oss i juni, väntade på snickaren ända till september, sex månader har det tagit hittills, inte helt klart förrän nästa år. Ett årsprojekt kan man säga.

Grannens får går ute ännu, en del av dem ska gå hädan i helgen, de vet de stackarna inte om. De går där och betar, helt lugnt, de vet inte att om en vecka, så ligger de i någon frys någonstans, redo att bli uppätna.

Fast vem äter får egentligen, i alla fall inte vi svenskar, det har aldrig varit någon återkommande rätt i den svenska kosten. I Norge äter de får i kål, det har jag aldrig smakat, tänker inte göra det heller, låter inte gott. Ser framför mig kokt kål, med köttbitar som smakar ull, som simmar i någon grådaskig gryta.

Som tur är så är jag vegetarian, så jag slipper.

Mycket jag slipper, slipper äta cancerframkallande charkuteriprodukter också, de har tydligen kommit på detta nu, fast jag har vetat att köttätare har lättare att få mag och tarmcancer, i snart fyrtio år nu.

Fast det finns ju så mycket annat som man kan bli sjuk av, så det kvittar snart vad vi gör.

Tänker på hur jag ska göra med denna blogg om vi inte har internet, den får gå i graven då. Jag försvinner från all social media, får väl börja läsa böcker igen, samt skriva långa brev till vänner. Hemska tanke, blir alldeles svettig när jag tänker på det.

Går ju inte så bra, att stå i något hörn i stugan där uppkopplingen till masten funkar, samt skriva på en liten telefon.

Förutom att den tanken ligger som en illaluktande våt filt över mig, så är det bra här.

Snart är det jul och jag kan få baka lite, ser på det svordomsspäckade ”Hela Sverige bakar”, i det engelska och amerikanska håller de sina svordomar inom sig. Här svär de som man rodnar ibland, till och med runda ord. De är dessutom textade de med.

Helt otroligt lössläppt folk vi svenskar, ingen vett och etikett.

Ja, det var allt från stugan för denna gång. Tänker inte bry mig om Halloween, den ingår inte i min värld, är inte uppväxt med den heller.