Gott och blandat

Gumman är avundsjuk. Jag har sett ”Downton Abbey” i åratal, nu är ju den som bekant slut för alltid. Då har gubben vaknat till liv och beslutat sig för att se den.

Finurligt som det är med internet, så finns ju hela skatten att finna där.

Så nu har han ungefär 48 avsnitt av serien att se, han kör ett seriemaraton med alla de härliga karaktärerna, i den stora, något dystra, engelska herrgården.

Klart jag är avundsjuk, han har mycket att se fram emot över jul och nyår. Till den milda grad, att jag har beslutat mig för att se om säsong 2,3 och 4. Det är ju några år sedan och jag har glömt bort en del.

Jag är inte avundsjuk, på folk som skriver ihop sina texter utan mellanslag. De som grötar ihop den i en enda klump. Det irriterar mig. Går väl an om det är på Facebook, då läser jag helt enkelt inte. Värre är det på privata meddelanden.

Jag skriker, tryck enter, tryck enter och gör två raders mellanrum.

Så här ungefär.

Hopplöst att försöka hålla något sammanhang i texten, utan någon som helst luft emellan, jag kvävs utan luft, kippar som en fisk på torra land.

Media har slutat ha flyktingströmmen som bästa nyhet, nu är det lite blandat elände, som de skriver om. Det bästa jag läst på länge, det var på Facebook, någon hade varit till en läkare här i Hudiksvall, han ordinerade patienten att gå ut i naturen, samt sluta titta på nyheter.

Här är lite goda nyheter, förmedlade av mig i min blogg.

Stelkramp, har blivit eliminerat bland mammor och nyfödda i Indien.

Det dödliga våldet i USA:s storstäder, är idag lägre än vad det var på 80 och 90-talet.

I Kenya, har tjuvjakten på elefanter och noshörningar minskat med 80 respektive 90 procent.

Världen har blivit allt fredligare, även inräknat sista årens händelser.

Peru, har gjort 1,3 miljoner hektar till naturreservat.

Många av världens klädmärken, kommer ha plockat bort miljögifter i sina kläder till 2020. (Varför det ska ta fem år, plocka bort dem nu).

Floden Themsen som flyter genom London har börjat leva upp igen, för 50 år sedan betecknades den som biologisk död.

Ett axplock ur de goda nyheterna som finns här i världen, listan är lång.  Det behöver vi, få känna att det finns ett hopp, om mänsklighetens fortsatta framtid på den här planeten. Vi får inte göra som media, blunda för all godhet som finns.

Annan godhet som finns, är ju alltid julgodis, tänkte börja med det nästa vecka. Det gäller att inte börja för tidigt, det kan ju ta slut innan jul. Gubben är bra på att bli godissugen, speciellt när han sitter med seriemaraton.Jag är väl inte helt fläckfri, jag heller.

Nu ringer han från Thailand på Skype, undrar vad jag gör, han sitter där nere i värmen och väntar på ett ord på Wordfeud. Undrar om det inte finns annat att göra där, än att sitta som en katt, utanför ett mushål och vänta på ord.

Han är förresten trist att spela med, lägger det ena högpoängsordet, efter det andra.

Som en levande ordbok med tur.

Rådjuren lyser med sin frånvaro, i alla fall här framför stugan. Allt djurliv vi ser är småfåglar och skator. Samt våra katter naturligtvis, de är ute korta stunder, sedan ligger de på sängen och sover, när de inte knaprar kattmat.

Skönt med katter, man behöver inte ut och motionera dem.

Hade besök av kusinen från Ljusdal, vi gick en sväng nedåt havet i går. Det var isigt på grusvägen, vi stapplade som 90 åringar. Gubben säger att man ska slappna utav när man går på is, omöjligt för oss två, vi spände oss och trippade fram vid vägkanten.

Isen hade inte lagt sig någonstans, det har inte varit väder till det. Sommarstugorna stod tomma, likaså sjöbodarna. Vi såg någon promenera på långt håll, då pekade kusinen och förkunnade att där gick en människa.

Så fullt av folk är det här.

Tiggaren utanför ICA sitter kvar, en gammal skröplig gubbe. Han har suttit där i ett halvår nu.

Varit tyst för det mesta, suttit mest och tittat ned i marken och rökt cigaretter. Folk sticker åt honom en slant och ibland får han en smörgås.

Igår när vi passerade ut, så skrek han något, samt spottade i marken. Det kändes inte bra, tycker det är upp till mig, om jag vill ge eller inte. Eländes, elände.

Nu är det ju inte hundra säkert att det var oss, han skrek och spottade åt, fast jag och kusinen var de enda där.

Kanske, hade han bara en dålig dag och var arg på sig själv. Kanske, är det inte alltid som man tycker det ser ut som.

Tänk på. att alla vi miljarder som går omkring här, vi ser samma saker, men tolkar olika, vi tolkar från vårt inre, vi lever i våra egna små verkligheter.

Med de klokorden önskar jag er en trevlig helg!