Salig äro hemmafrun

Gumman är lite ledsen. Min favoritserie sänder sista avsnittet, inte heller blir det något mer. Jag och säkert några miljoner till, har i åratal följt familjen på det stora godset i Yorkshire.

Vi har också följt de en trappa ned, tjänarna. Den liknar serien som gick för många år sedan som hette ”Herrskap och tjänstefolk”, fast den här är pompösare, mer påkostad i både miljöer och handling.

Säger bara, ”Downton Abbey”, hur ska vi anglofiler klara oss nu.  

Nu är den slut för evigt, jag känner en viss separationsångest, ni som inte sett den, ni har missat något.

Det lackas mot jul igen, tycker den kommer, tätare och tätare för varje år.

Den lilla kusingumman i Norge, hon bakar från morgon till kväll, dag efter dag, jag undrar ibland hur mycket folk som hon tänker ha innanför dörrarna, i den gamla gården ibland Norges fjäll och dalar.

Förr bakade alla hemmafruar, tänker på ordet, fruar som är hemma, de flesta var det förr. Ända tills jag var liten, någon gång under sena femtiotalet, så gick de där hemma, hemmafruarna.

Kvinnor som vigde sina liv till andra, till barnen, mannen. Deras uppgift i livet var att laga mat, baka, städa, tvätta, stryka, snyta barn och se till att de blev bra samhällsmedborgare.

Mannen var någon som kom hem till dukat bord varje kväll, kanske pratade lite med barnen, om han var intresserad av deras skolgång.

Undrar om hemmafruar hade egna intressen? Inte stickning och virkning, det var ett intresse som skulle göras för andra. Jag menar, målning, skriva böcker, engagera sig utanför hemmet. Skapa sig ett liv helt enkelt.

Det fanns säkert miljoner varianter av hemmafruar runt om i världen, men jag tänker i snäva banor, använder mig av den bild de flesta av oss målar upp.

Såg ett TV program i går ”Det stora köttberget”, ett bra sådant, om alla de fyrtiotalister som bröt med det gamla, såg till att hemmafrun kom ut ur garderoben och skapade sig ett liv.

När jag var liten, så arbetade mamma, mångas mammor arbetade i storstaden, det var väl ingen idé att gå hemma i en lägenhet och damma dagarna i ända.

Tror att hemmafrun, levde kvar längst, främst på landet och i mindre städer,

Den nya tiden, under femtiotalet, när folk flyttade ut i förorten, till ljusa luftiga lägenheter, där krävdes det inte så mycket arbete i hemmet.

Djupfryst mat och pulvermos, gjorde entré i folkhemmet, kvinnor fick en lättare roll, tvättmaskiner och frysar, samt bra kök.

I en intervju i programmet, ett klipp så sent som 1971, står en kvinna och säger att hon är hemmafru, med fem barn. Samtidigt ser hon lite stolt ut.  Idag tror jag inte ordet används, i USA säger de ”stay at home mum”, här vet jag inte, men hemma med barn är väl ordet.

I alla fall så får hon frågan, om hennes man skulle kunna tänka sig att vara hemma med barnen istället.

Han var i och för sig, inte där för att själv göra ett uttalande, men kvinnan sa att han skulle nog aldrig göra det. Han hade uttryckt att det var alldeles för jobbigt, han flydde till sitt arbete i gruvan, rena semestern.

Så hemmafrun borde ha någon staty någonstans, en påminnelse om alla de kvinnor som genom århundraden, snutit barn, lagat strumpor och mat, utan att tänka att de borde satsa på sig själva, kanske gå kurser i personlig utveckling eller tavelmåleri.

Mamma gillade inte att vara hemmafru, hon arbetade i omgångar när jag var liten, har egentligen inget minne av att vara hemma hela dagarna med henne.

Antar att hon städade, om vi var hemma, jag hade ju en garderob där jag satt och lekte, med mina plastdjur, som ett snällt och välartat barn.

Har heller inget minne av att vi gjorde saker tillsammans, kommer bara ihåg att hon följde med mig till lekis när jag skulle börja i den, ett år före skolstart.

Antar att de inte kunde ha mig sittande i en garderob tills den hårda verkligheten av skolan, skulle drabba mig.

Då fanns ingen obligatorisk sexårsverksamhet som det finns nu, på lekis gick man om ens mamma inte var hemmafru, det var ju inte min i så långa stunder.

Så min terapi kanske skulle vara att ta reda på vart min mamma var i min barndom, visst fanns hon säkert där hela tiden, men jag har inte så mycket minne av det.

Strunt samma, kan inte skylla något på mamma, hon gjorde så gott hon kunde, utifrån sina förutsättningar.

Annars så är det broddar som gäller igen, letade efter dem igår, hittade som tur.

Några plus och regn, några minus sedan, bådar gott inför skridskosäsongen utanför stugan.

Har lagt ut havrekross till rådjuren, inte sett ett enda som kommit, men maten är serverad om de vill ha. Fåglarna har fest i alla fall, antar att rådjuren trippar ut ur skogen när snön kommer. Så brukar det vara.