Vi är alla ett!

Gumman har bakat småkakor. Tillbringat timmar i påsk, med att baka småkakor.

De ska tas med på min kurs till veckan, vi skulle ta med gåvor, vad är en bättre gåva, än att smaska på en liten kaka.

Annars så har tranorna kommit, har hört förtruppen häromdagen, de stannar inte här i dalen, de fortsätter norröver. Vårt tranpar, de kommer nog snart de också.

Börjar undra om tranor håller ihop i par livet ut, vad händer då om en dör? Tar de en ny, eller flyger de omkring ensamma resten av livet. Många långa, svåra frågor dyker upp i mitt medvetande.

Så våren har dykt upp, det finns fortfarande snö och is kring stugan, men det är bara fråga om en liten tid, innan den är försvunnen.

Rådjuren har tackat för sig, de har nu fjolårsgräs att mumsa på, innehåller väl inte mycket näring, mer som en bukfylla.

Påsken är helt OK, en extra dag ledig. Som icke praktiserande kristen, har den inget som helst budskap, annat än att äta ägg, vilket vi inte gjort, samt äta godis.

Klockan har ställts om till sommartid igen, tänker på, att den i min bil, den är så bökig att ändra, antingen får den stå kvar på vintertid och så får man lägga till en timme i huvudet, eller så försöker jag få den rätt. Vet inte vad det blir ännu.

Har svårt för tidsomställning, går omkring i något slags jetlag light, i en hel vecka.

Konstaterar att min vän i Thailand är nu fem timmar före oss i tid, där håller de inte på med sånt här strunt. Där blir det kolsvart ute vid sex, det ligger ju nära ekvatorn, så de behöver inte mörkläggningsgardiner som vi.

Har beställt en resa till Italien i slutet av maj, Italiens sköna land, där små citroner växa. Kusinbarnet med alla hundarna ska få sig en snabbvisit, sist för tre år sedan, tror jag det var. Då hade de bara fem hundar, nu har de tio!

De har flyttat till hus med trädgård, så de har väl fullt upp med att plocka bajs i den antar jag. Annars får vi väl titta vart vi sätter fötterna. Kanske har de små citroner i sin trädgård, återstår att se.

Gubben och jag är väl värda en tripp ut i stora världen, annars blir vi väl lika knotiga som träden vi har runt stugan. Att se något annat än byn, det är uppfriskande.

Den sista november klipps teletrådarna av här, håller vi alla fingrar och tår, så kanske de har grävt hit en kabel. Annars blir det lite svårt med bloggen, tänker inte skriva den på någon liten mobiltelefon. Vi blir liksom avskurna från omvärlden ett tag, men fiber kommer, bara att vi inte vet när det blir.

Som sagt, jag ska på kurs, en shamankurs. Inte för att jag tänker bli shaman, det är överkurs, men jag tänker investera i mitt liv. Att kanske bli en människa som inte bryr sig om tankar och känslor, låta de ta över. Sen att jag skrotar allt som varit, samt skrotar övertygelsen om att jag inte duger.

Något som jag har lite svårt för, i alla fall när jag tänker på det, är att vi är alla ett.

Vi är inte separerade, utan sammanbundna i ett enda stort medvetande. Separationstanken den kom, när vårt ego inbillade oss att vi är en separat kropp, visst är vi en separat kropp, tjocka, smala, olika färger, osv. Så det är ju inte helt uppåt väggarna att tänka så, men det finns så mycket mer, som vi inte kan se och ana.

Så tanken är, att se en annan människa och känna att den är också jag.

Nonsens känner nog de flesta, men tanken är lite helande. Det är bara våra personligheter, samt våra kroppar som är olika.

Gumman i stugan, hon har inte fått fnatt, hon tänker bara ett steg längre. Kanske det är möjligt.

Tänk så bra om man skulle kunna se bortom människors fasad, utan att ens reta sig en smula på dem, se sammanhanget, se själen.

Som sagt, det är bara en tanke ännu, men det lilla jag har sett, av folk som gått shamankursen, de tänker inte bara så, de lever det. Shamanerna i Peru, de tänker i alla fall så.

Då blir det så, att jag kommer att skriva blogg till mig själv i fortsättningen, eftersom det inte är någon skillnad på gummor i stugor och er ute i stora vida världen.

För att återgå till det världsliga, det vi förstår oss på, så har jag börjat biltvättarsäsongen nu. Gubbens bil fick sig en riktig rengöring, jag kröp ner och spolade den så långt under jag kunde, från marken. Visserligen var det sörjig is på backen, men det gick bra ändå. Avfettning och hela smörjelsen, det var ju påsk.

Min gamla bil tänker jag på lite då och då, han är nog inte så väldigt noga skött tror jag. Men han gick nyligen igenom besiktningen, storartat av honom, trots misskötseln.

Världen utanför rullar på, folk föds och dör i en aldrig sinande ström. Somligas död är viktigare än andra. Media lägger stor vikt vid när folk blir sprängda i Bryssel, de rapporterar oavbrutet, proppar oss fulla med oviktigheter kring dådet, drama på hög nivå.

Samtidigt sker detta överallt på denna jord, fast de som sprängs i luften då, de är inte lika intressanta för media. Inte för folket på Facebook heller, fast det är väl så med oss människor, ju närmare en det är, ju viktigare. Ju mer besläktade vi känner oss, ju hemskare blir dåden.

Media lever på att servera de hemskaste nyheterna, ju hemskare desto bättre för dem. Att ett tjogotal dött i Irak, det har vi ju hört förut, ligger inget intresse i det.

Glömmer aldrig när ett humorprogram sände en nyhetssändning, tror det var Mosebacke Monarki.

200.000 människor döda i attentat i Pakistan. Dock ingen svensk!

Med de orden, så fortsätter jag att packa mina pinaler för en veckas kurs, nästa helg är jag tillbaka i stugan, frågan är då, känner jag att vi alla är ett!

Köttbullar med lingonsylt

Gumman har nya stövlar. Efter tio års troget traskande, så hade mina stövlar fått ett litet hål. Märkte det i somras när jag skulle vada i bäcken. Ett par nya inhandlade, räcker nog tio år de också.

Vi bor så fint till att vi har en liten bäck bakom huset, den brusar högt under våren, lite stillsammare på sommaren, på vintern brusar den inte alls.

Snart så kommer våren, snön ska smälta och göra den frusna bäcken till något levande igen. Inte för att den verkar ha någon brådska, våren menar jag. Fortfarande väldigt kallt på nätterna, dagarna bjuder på sol, men inte tillräckligt för att tina snön.

I alla fall inte här vid stugan, solen går fortfarande bakom granskogen, dyker väl upp någon gång i april.

Saknar pappa väldigt mycket, det kom helt plötsligt. Han har ju varit borta i tjugoåtta år vid det här laget, men jag har blivit väldigt pappig de sista dagarna. Inget att göra åt, bara acceptera och gå vidare.

Pappa skulle ha fyllt hundra år i år, det låter som en lång tid, men ett tuppfjät i mänsklighetens historia.

Han hade säkert velat se Mellon igår, inte för att den hette så på hans tid, då var det en enda tävling och även då, med mediokra bidrag. Han skakade på ju huvudet, när de där två, som trummelummade på en kastrull gick och vann, någon gång på sjuttiotalet, om jag inte missminner mig.

Vi såg den inte, har inget som helst intresse för den, kanske det tillhör allmänbildningen, att säga att fel låt vann, men jag vet inte vem som gjorde det.

Gubben och jag har gjort en räd på Bauhaus, bland husfixargrejor.

Vi står i begrepp att efter tjugofem år med orange blommor och rött golv, göra en badrumsrenovering. Sista delen av våra liv, så blir det grått och vitt, lite tråkigt kan tyckas, men vårt mycket retro badrum, har gjort sitt.

Vi åkte upp till Sundsvall, tänkte gå och titta efter badrumstillbehör, såsom badrumsskåp, hängare, tvättställ och lite annat.

Inte ont anande, så hamnade vi på IKEA först, med Kamprads ganska magra gestalt i färskt minne, vi hade sett en dokumentär om honom kvällen innan, tågade vi in i hans livsverk.

Hamnade på restaurangen först, om man ska gå och handla, är det bättre att göra det med mat i magen. Annars kan det bli lite svårt.

Vi åt en macka, andra åt köttbullar. Pappa älskade att åka till IKEA och äta köttbullar, han tyckte de var extra goda där. Är så många år sedan jag åt köttbullar, så jag kan inte uttala mig om IKEAs.

De tycks ha likadan mat överallt på denna jord, deras restauranger. Svenskt ska det vara, köttbullar med lingonsylt.

Hörde av hon i Milano, att italienarna tyckte det smakade urk. Kött med sås och sedan söt lingonsylt till detta, inte i deras smak.

Sedan tyckte jag, att vi skulle ta en sväng och titta på badrum, det är ju bekant, när man ska titta på något på IKEA, så kan man inte bara se på det man vill, man måste snirkla sig förbi allt, för att inte bli instängd där vid stängningsdags.

När vi väl snirklat oss till badrummen, då var vi så trötta, att vi inte orkade titta. Det är någonting med varuhuset i Sundsvall, som gör att gubben och jag blir helt utan energi, har hört av fler, de känner samma sak. Vi är inte ensamma.

Har ju inte prövat andra varuhus, på många år, men antar att de är lika stora energislukare de, att folk orkar handla mycket där, det är en bedrift.

Vi köpte i alla fall lite galgar för 58 kr, kunde även lyckas med att scanna själva, med lite hjälp av en anställd. Gick inte helt smärtfritt.

Väl ute så fick vi sätta oss en stund på COOPs kafeteria och hämta andan, energin kom så sakta tillbaka.

Bauhaus hade 20% på badrumsgrejor, i alla fall vissa. Där var vi i tre timmar, bland badrumsförsäljare och folk, kaffe med kaka, som de bjöd på. Det var inget fel på energin där inte, vi handlade hej vilt. Med bilen full av badrumsgrejor, kom vi inte hem förrän vid nio.

Trevliga var alla också, världen är full av trevliga människor ibland. Ibland är den full av surputtar, beror på ens egen dagsform, samt vilka man ska öva på just den dagen.

Ibland får man riktigt svåra att öva på, men för det mesta så blir man bemött som man känner sig inuti. Är man sur, så möter man sura osv.

Ja, så långt med renovering av stugan. Bara att betala och se glad ut, badrum tillhör ju inte det som är billigt precis, men sista delen av livet kan man ju kosta på sig lite.

Nu låter det som om vi står med ena foten i graven, men jag räknar kallt med att kroppen håller ett tag till, jag själv är ju odödlig i alla fall.

Gummor i stugor kan ingen ta kål på, de lever kvar i evigheter, samma som alla andra.

Det finns ingen död, det är bara vi som tror det. Så nu behöver ingen, fundera på detta faktum, något mer.

Snart kommer tranorna, snart är det vår igen, välkomna till oss ska ni vara, även om ni trumpetar i gryningen så att jag blir väckt. Den ljusnande framtiden vår!