Vi är alla ett!

Gumman har bakat småkakor. Tillbringat timmar i påsk, med att baka småkakor.

De ska tas med på min kurs till veckan, vi skulle ta med gåvor, vad är en bättre gåva, än att smaska på en liten kaka.

Annars så har tranorna kommit, har hört förtruppen häromdagen, de stannar inte här i dalen, de fortsätter norröver. Vårt tranpar, de kommer nog snart de också.

Börjar undra om tranor håller ihop i par livet ut, vad händer då om en dör? Tar de en ny, eller flyger de omkring ensamma resten av livet. Många långa, svåra frågor dyker upp i mitt medvetande.

Så våren har dykt upp, det finns fortfarande snö och is kring stugan, men det är bara fråga om en liten tid, innan den är försvunnen.

Rådjuren har tackat för sig, de har nu fjolårsgräs att mumsa på, innehåller väl inte mycket näring, mer som en bukfylla.

Påsken är helt OK, en extra dag ledig. Som icke praktiserande kristen, har den inget som helst budskap, annat än att äta ägg, vilket vi inte gjort, samt äta godis.

Klockan har ställts om till sommartid igen, tänker på, att den i min bil, den är så bökig att ändra, antingen får den stå kvar på vintertid och så får man lägga till en timme i huvudet, eller så försöker jag få den rätt. Vet inte vad det blir ännu.

Har svårt för tidsomställning, går omkring i något slags jetlag light, i en hel vecka.

Konstaterar att min vän i Thailand är nu fem timmar före oss i tid, där håller de inte på med sånt här strunt. Där blir det kolsvart ute vid sex, det ligger ju nära ekvatorn, så de behöver inte mörkläggningsgardiner som vi.

Har beställt en resa till Italien i slutet av maj, Italiens sköna land, där små citroner växa. Kusinbarnet med alla hundarna ska få sig en snabbvisit, sist för tre år sedan, tror jag det var. Då hade de bara fem hundar, nu har de tio!

De har flyttat till hus med trädgård, så de har väl fullt upp med att plocka bajs i den antar jag. Annars får vi väl titta vart vi sätter fötterna. Kanske har de små citroner i sin trädgård, återstår att se.

Gubben och jag är väl värda en tripp ut i stora världen, annars blir vi väl lika knotiga som träden vi har runt stugan. Att se något annat än byn, det är uppfriskande.

Den sista november klipps teletrådarna av här, håller vi alla fingrar och tår, så kanske de har grävt hit en kabel. Annars blir det lite svårt med bloggen, tänker inte skriva den på någon liten mobiltelefon. Vi blir liksom avskurna från omvärlden ett tag, men fiber kommer, bara att vi inte vet när det blir.

Som sagt, jag ska på kurs, en shamankurs. Inte för att jag tänker bli shaman, det är överkurs, men jag tänker investera i mitt liv. Att kanske bli en människa som inte bryr sig om tankar och känslor, låta de ta över. Sen att jag skrotar allt som varit, samt skrotar övertygelsen om att jag inte duger.

Något som jag har lite svårt för, i alla fall när jag tänker på det, är att vi är alla ett.

Vi är inte separerade, utan sammanbundna i ett enda stort medvetande. Separationstanken den kom, när vårt ego inbillade oss att vi är en separat kropp, visst är vi en separat kropp, tjocka, smala, olika färger, osv. Så det är ju inte helt uppåt väggarna att tänka så, men det finns så mycket mer, som vi inte kan se och ana.

Så tanken är, att se en annan människa och känna att den är också jag.

Nonsens känner nog de flesta, men tanken är lite helande. Det är bara våra personligheter, samt våra kroppar som är olika.

Gumman i stugan, hon har inte fått fnatt, hon tänker bara ett steg längre. Kanske det är möjligt.

Tänk så bra om man skulle kunna se bortom människors fasad, utan att ens reta sig en smula på dem, se sammanhanget, se själen.

Som sagt, det är bara en tanke ännu, men det lilla jag har sett, av folk som gått shamankursen, de tänker inte bara så, de lever det. Shamanerna i Peru, de tänker i alla fall så.

Då blir det så, att jag kommer att skriva blogg till mig själv i fortsättningen, eftersom det inte är någon skillnad på gummor i stugor och er ute i stora vida världen.

För att återgå till det världsliga, det vi förstår oss på, så har jag börjat biltvättarsäsongen nu. Gubbens bil fick sig en riktig rengöring, jag kröp ner och spolade den så långt under jag kunde, från marken. Visserligen var det sörjig is på backen, men det gick bra ändå. Avfettning och hela smörjelsen, det var ju påsk.

Min gamla bil tänker jag på lite då och då, han är nog inte så väldigt noga skött tror jag. Men han gick nyligen igenom besiktningen, storartat av honom, trots misskötseln.

Världen utanför rullar på, folk föds och dör i en aldrig sinande ström. Somligas död är viktigare än andra. Media lägger stor vikt vid när folk blir sprängda i Bryssel, de rapporterar oavbrutet, proppar oss fulla med oviktigheter kring dådet, drama på hög nivå.

Samtidigt sker detta överallt på denna jord, fast de som sprängs i luften då, de är inte lika intressanta för media. Inte för folket på Facebook heller, fast det är väl så med oss människor, ju närmare en det är, ju viktigare. Ju mer besläktade vi känner oss, ju hemskare blir dåden.

Media lever på att servera de hemskaste nyheterna, ju hemskare desto bättre för dem. Att ett tjogotal dött i Irak, det har vi ju hört förut, ligger inget intresse i det.

Glömmer aldrig när ett humorprogram sände en nyhetssändning, tror det var Mosebacke Monarki.

200.000 människor döda i attentat i Pakistan. Dock ingen svensk!

Med de orden, så fortsätter jag att packa mina pinaler för en veckas kurs, nästa helg är jag tillbaka i stugan, frågan är då, känner jag att vi alla är ett!