Köttbullar med lingonsylt

Gumman har nya stövlar. Efter tio års troget traskande, så hade mina stövlar fått ett litet hål. Märkte det i somras när jag skulle vada i bäcken. Ett par nya inhandlade, räcker nog tio år de också.

Vi bor så fint till att vi har en liten bäck bakom huset, den brusar högt under våren, lite stillsammare på sommaren, på vintern brusar den inte alls.

Snart så kommer våren, snön ska smälta och göra den frusna bäcken till något levande igen. Inte för att den verkar ha någon brådska, våren menar jag. Fortfarande väldigt kallt på nätterna, dagarna bjuder på sol, men inte tillräckligt för att tina snön.

I alla fall inte här vid stugan, solen går fortfarande bakom granskogen, dyker väl upp någon gång i april.

Saknar pappa väldigt mycket, det kom helt plötsligt. Han har ju varit borta i tjugoåtta år vid det här laget, men jag har blivit väldigt pappig de sista dagarna. Inget att göra åt, bara acceptera och gå vidare.

Pappa skulle ha fyllt hundra år i år, det låter som en lång tid, men ett tuppfjät i mänsklighetens historia.

Han hade säkert velat se Mellon igår, inte för att den hette så på hans tid, då var det en enda tävling och även då, med mediokra bidrag. Han skakade på ju huvudet, när de där två, som trummelummade på en kastrull gick och vann, någon gång på sjuttiotalet, om jag inte missminner mig.

Vi såg den inte, har inget som helst intresse för den, kanske det tillhör allmänbildningen, att säga att fel låt vann, men jag vet inte vem som gjorde det.

Gubben och jag har gjort en räd på Bauhaus, bland husfixargrejor.

Vi står i begrepp att efter tjugofem år med orange blommor och rött golv, göra en badrumsrenovering. Sista delen av våra liv, så blir det grått och vitt, lite tråkigt kan tyckas, men vårt mycket retro badrum, har gjort sitt.

Vi åkte upp till Sundsvall, tänkte gå och titta efter badrumstillbehör, såsom badrumsskåp, hängare, tvättställ och lite annat.

Inte ont anande, så hamnade vi på IKEA först, med Kamprads ganska magra gestalt i färskt minne, vi hade sett en dokumentär om honom kvällen innan, tågade vi in i hans livsverk.

Hamnade på restaurangen först, om man ska gå och handla, är det bättre att göra det med mat i magen. Annars kan det bli lite svårt.

Vi åt en macka, andra åt köttbullar. Pappa älskade att åka till IKEA och äta köttbullar, han tyckte de var extra goda där. Är så många år sedan jag åt köttbullar, så jag kan inte uttala mig om IKEAs.

De tycks ha likadan mat överallt på denna jord, deras restauranger. Svenskt ska det vara, köttbullar med lingonsylt.

Hörde av hon i Milano, att italienarna tyckte det smakade urk. Kött med sås och sedan söt lingonsylt till detta, inte i deras smak.

Sedan tyckte jag, att vi skulle ta en sväng och titta på badrum, det är ju bekant, när man ska titta på något på IKEA, så kan man inte bara se på det man vill, man måste snirkla sig förbi allt, för att inte bli instängd där vid stängningsdags.

När vi väl snirklat oss till badrummen, då var vi så trötta, att vi inte orkade titta. Det är någonting med varuhuset i Sundsvall, som gör att gubben och jag blir helt utan energi, har hört av fler, de känner samma sak. Vi är inte ensamma.

Har ju inte prövat andra varuhus, på många år, men antar att de är lika stora energislukare de, att folk orkar handla mycket där, det är en bedrift.

Vi köpte i alla fall lite galgar för 58 kr, kunde även lyckas med att scanna själva, med lite hjälp av en anställd. Gick inte helt smärtfritt.

Väl ute så fick vi sätta oss en stund på COOPs kafeteria och hämta andan, energin kom så sakta tillbaka.

Bauhaus hade 20% på badrumsgrejor, i alla fall vissa. Där var vi i tre timmar, bland badrumsförsäljare och folk, kaffe med kaka, som de bjöd på. Det var inget fel på energin där inte, vi handlade hej vilt. Med bilen full av badrumsgrejor, kom vi inte hem förrän vid nio.

Trevliga var alla också, världen är full av trevliga människor ibland. Ibland är den full av surputtar, beror på ens egen dagsform, samt vilka man ska öva på just den dagen.

Ibland får man riktigt svåra att öva på, men för det mesta så blir man bemött som man känner sig inuti. Är man sur, så möter man sura osv.

Ja, så långt med renovering av stugan. Bara att betala och se glad ut, badrum tillhör ju inte det som är billigt precis, men sista delen av livet kan man ju kosta på sig lite.

Nu låter det som om vi står med ena foten i graven, men jag räknar kallt med att kroppen håller ett tag till, jag själv är ju odödlig i alla fall.

Gummor i stugor kan ingen ta kål på, de lever kvar i evigheter, samma som alla andra.

Det finns ingen död, det är bara vi som tror det. Så nu behöver ingen, fundera på detta faktum, något mer.

Snart kommer tranorna, snart är det vår igen, välkomna till oss ska ni vara, även om ni trumpetar i gryningen så att jag blir väckt. Den ljusnande framtiden vår!