Badrummet klart

Gumman ska måla. Äntligen börjar vårt nya badrum bli klart, bara lite målning, samt några lister vid dörr och fönster. Lite av resultatet ser ni här, före och efter.

Nu behöver inte gästerna studsa av de grälla färgerna. Vi var ju vana.

 Katten Gizmo kom med där på ett hörn i badkaret, han är linslus.

Det tog några veckor för elkillen att ta sig hit, vi trevade i mörker, endast ledsagade av det ljuset från det lilla fönstret.

I fredags så kom han. Varde ljus sa han, som en annan gud. Ljus varde det, två lampor t.o.m. en vid dörren i taket och en runt spegeln vid handfatet.

Jag gick ut och in och tryckte, beundrade ljuset som strömmade mot mig, nästan en religiös upplevelse, efter en månad av mörker. Sedan gick jag ut, in igen och tryckte fram ett ljus (vi har begåvats med två knappar), så höll jag på.

En tanke for igenom huvudet, så här kände sig nog folk första gången de fick elektricitet, de tände och släckte, lika förvånade varje gång.

En annan sak vi saknar här vid stugan är värmen ute, vi är nog många, som huttrande knallar kring och letar efter sommarvärmen. Den var här ett tag, tog i med all kraft, så att vi började svettas.

Ville väl bara visa på att den finns, fast jag tycker den kommer på korta besök. Inte bättre ser det ut resten av månaden heller.

Då har vi kommit på ett trick, gubben och jag, vi åker iväg om några veckor och möter den, nere i Italien. Kanske följer den med tillbaka hit, för att glädja vinterbleka svenskar.

Där nere lär vi nog inte frysa, snarare svettas. Såg att det skulle bli runt 28-29 grader på dagarna, sedan ner till 15 på nätterna. Perfekt tycker jag, som gjort för att sitta ute och kanske få uppleva en ljummen kväll med bara en T-shirt.

Milano ligger som nere i en gryta, med de höga bergen runt, som gjort för att det ska bli varmt. Kanske vi blir kokta, vi som inte är vana.

Hon jag känner, som har lägenhet i Turkiet, hon väntar tills i slutet av juni, innan hon vågar sig tillbaka hit, hon tänker på förra årets köldslag.

Har en vän på Facebook som badar i Vättern varje dag, det har hon hållit på med i några veckor nu. Det finns folk till allt, som kollegan brukar säga.

Annars så spirar grönskan runt stugan, inte riktigt gräsklippardags ännu, det får vänta några dagar. Fåglarna sjunger skallen av sig, koltrasten har nog redan gjort det, den hörs inte lika mycket nu.

Rabarbern spirar också, snart blir det rabarberpaj, fast rabarber är överreklamerade, godast är ju degen, skulle kunna äta deg med vaniljsås istället, rabarber är lite sura.

Men det hör sommaren till att känna det där lite syrliga, det ska vattnas i munnen och dra ihop sig lite.

Tror inte Italienarna äter rabarberpaj, de äter inte saltgurka heller, två kilo inhandlat till mannen därnere, han äter dem i handen rakt av, inga krusiduller där inte. De äter inte heller leverpastej och saltlakrits, det har vi med oss också, fast ingen Kalles Kaviar, det har IKEA i Milano. Fast det är nog ingen storsäljare precis.

Katterna är nästan aldrig inne nu för tiden, de är ute på sina små äventyr, vad de nu pysslar med, de kanske inte håller på med så mycket, bara njuter av nuet och den halvtaskiga värmen.

De klagar inte i alla fall, de lever i fullkomlig acceptans till vad som är, d.v.s. livet.

Vi tvåbenta gör inte det, förutom ett fåtal. Vi tycker att allt är så orättvist, men det är ingen idé att gå omkring och tycka det, vi kan inte ändra på det i alla fall med att klaga. Antingen gör man något handgripligt åt det, om man kan. Eller så släpper man, valet är vårt i varje sekund.

När man klagar, så gör man sig till offer över situationen.

Lämna situationen, ändra på situationen, eller acceptera.

Allt annat är galet.

Kanske inte riktigt översatt av mig, men det är klokord som retar en hel del människor, de som tycker att det finns så många utsatta, barn som inte kan göra något åt sin situation, osv.

Fast när de gäller de allra flesta, så stämmer detta. Tål att diskuteras vid ett annat tillfälle. Det ligger mycket i vad han säger, den kloke Echard Tolle.

Nu ska här målas, har inte tid och sitta och skriva mer.  

   

  

Stugan blir fin

Gumman skådar ut över nejden. Idag är det första maj, den stora krattaredagen.

Alla som har någon form av trädgård, de brukar vara ute med krattan idag, som om den här dagen skulle vara ett startskott för trädgårdsarbete.

April är nyckfull, en minut så är det sol, nästa så snöar det. Maj lite säkrare, fast det bara är den första idag.

De har i alla fall haft stora vårskriket i Bagarmossen, en kille kom på idén för några år sedan. En vaken ung man för övrigt, han samlade några stycken i Bagarmossen, för er som inte vet vad det är, så är det en förort söder om Stockholm, Bagis i folkmun.

Nu har det kommit fler, en hel hop hade samlats igår, först en stund mindfulness, det ligger ju i tiden, att vara här och nu. Sedan skriker alla, så högt de kan, i kör.

Skulle inte förvåna mig om det blir en stor grej av detta, kanske det sprider sig i hela landet, folk står och skriker från Ystad till Haparanda. Vårskriket!

Tänker på irritation, det handlar ju till syvende och sist om, att vi har obearbetade saker inom oss, som aktiveras beroende på vem och vilken irritationsknapp, någon trycker på.

Vi har ledsenknappar och rädsloknappar också, en hel bunt av dem.

En irritationsknapp gick igång på mig häromdagen, en människa hade skrivit på vår fibersida på Facebook, hon undrade varför det var så viktigt med fiber, hon gick ju bara in på sin e-post och gjorde något skypesamtal ibland.

Där gick min rädsloknapp igång också, hon utgjorde ett hot mot mig. Målet är ju att minst 60 % måste skriva avtal, annars får vi sitta där och surfa med dålig mobiltäckning.

Hon var en käpp i hjulet, för vår framtid, hon övertalades visserligen med många inlägg, då slapp jag. Fast en del är ju lite dumma, i alla fall de som inte vill ha fiber.

Katterna gillar att det är vår, de är ute på nätterna och jagar, eller så sitter de på trappen och kollar på grävlingen som äter solrosfrön, den är väldigt spännande, tycker de.

Badrumsrenoveringen är nästan klar, vi behöver bara ljus, nu trevar vi i mörker, enda ljuskällan är ett litet fönster. På tisdag kommer elkillen, varde ljus!

Samt dörr och fönsterfoder, i allmoge naturligtvis, fint ska det vara. Allmoge passar i ett gammalt hus med spröjsade fönster, passar sämre i ett sjuttiotalshus.

Såvida man inte vill gå lite ”wild and crazy” och blanda stilar.

Gubben min, skulle sätta upp handdukshängare och toahållare, när han höll på med sitt vattenpass, så kommenterade han hur lång tid han måste ha på sig för att göra allt.

Skulle han vara hantverkare, så hade nog folk slitit sitt hår, med tanke på timpenning.

Han tog någon timme på sig, att göra två till synes enkla grejor.

När de riktiga hantverkarna håller på, då går det undan. Gubben, som brukar vara med och kolla, han hinner inte se, så fort går det.

Vi hade ett rum på övervåningen, som han sa var hans hobbyrum, ett rum där vi kunde gå in och renovera när vi kände för det, eller när han kände för det. Ett år gick, rummet hade då bara fått sin tapet nedriven, visade sig vara spånplatta under, samt spånplatta i taket.

Ni som vet, vet också att skarvarna är svåra att spackla och måla över snyggt. Vi frågade en målare om han kunde komma och ta taket, ett proffs behövdes här.

Han kom och satte igång, när han ändå höll på, så gjorde han hela rummet, allt medan gubben satt i ett hörn och tittade på. Han lärde sig spackla i alla fall, fast han bara såg på, så nu kan han det.

Svisch, svisch. Där var gubbens ”hobbyrum” klart på några dagar. Han jämrade sig, det gick för fort tyckte han, då hade vi hållit på något år.  

Rörkillen fick stå ut med att han stod där och tittade, jag kom också, med jämna mellanrum och såg förändringen. Vet inte om gubben distraherade honom, men så visade det sig inte vara, han kopplade tvättställskranen fel. När vi vred åt höger så kom varmvatten, åt vänster kallt. Det är nu fixat, så slipper jag irritera mig på det.

Badrummet är så fint att jag knappt vill använda det, fast det är ju lite omöjligt.

Läser spaltmeter, om vilka rengöringsmedel man ska ha till ett sprillans nytt badkar och handfat. Duger inte, med det starka jag använde till det gulnande gamla karet.

Stugan blir så fin, så fin.