Midsommar i Hälsingland

Gumman fikar. Alltid en kopp kaffe på morgonen, efter mitt te, som jag intagit med mjölk och råsocker.

Verkar som de flesta jag känner, som dricker te, de dricker det bara som det är.

Jag som varit mycket i England, jag vill ha mjölk i det. I Indien var te nästan som söt mjölk, de gillar sitt socker indierna.

Läste igår någonstans, att engelsmännen brukade ha så tunna koppar, så de kom på att hälla i mjölk först, så att det varma teet inte skulle spräcka det fina porslinet.

Om detta är sant eller inte, vem vet, men häller i mjölk först, det gör de fortfarande, fast muggarna nu är stora och klunsiga.

Här i den del av världen jag bor i, där sörplar de kaffe. Morgon, middag, kväll.

Har även stött på kokkaffe, populärt i Norrland. Fast det smakar inget vidare, får ont i magen av det.

Kommer ihåg i min barndom, då hällde folk kaffe på faten, som fanns då, nu är det klunsiga muggar för hela slanten. I min barndom, då bestod kaffeservisen utav, små koppar med fat.

De hällde på faten, tog en sockerbit i munnen, sedan sörplade de försiktigt från fatet.

De hade inte sett filmer som ”Sockerchocken”, samt läst spaltmeter om allt socker vi har i vår mat. De gillade sitt socker, fanns inget farligt med det. På något sätt, så hade de nog det lättare förr, de matades inte dagligen med hur farligt allt är, de levde i okunskap, de oroade sig inte.

Läste också igår, att jordgubbar är sprängfyllda med gifter, de fullkomligt vräker ut sånt på de stackars gubbarna. När jag läste om hur farligt det är att äta gubbar, då såg jag framför mig, hur de borde ha en varningstext vid varje jordgubbsstånd.

En liknande de har på tobak:

För stort intag av gubbar, kan orsaka cancer.

De rekommenderade oss, att istället äta kravodlade gubbar. Sådana finns inte häromkring. Här vräker folk i sig giftgubbar, de lever i okunskap, de oroar sig inte.

Vi kommer att få några stycken i våran pallkrage, får njuta av dem, de är garanterat giftfria.

Annars så har sommarvädret i den här delen av landet, inte riktigt kommit igång. Några fina dagar har vi haft, men inte så att vi svettas precis.

Annat är det nere i Turkiet, där försöker väninnan, slå något slags uthållighetsrekord i att tåla värme. Lägger någon slags ära i att inte sätta på luftkonditioneringen, förrän det är väl över trettio grader i lägenheten. Är det under tjugofem, då sätter hon på sig strumpor och jacka.

Jag tycker att vid tjugofem, där går gränsen. Viking som jag är, tål jag inte värme särskilt bra. Det är svårare att komma ifrån värmen än kylan, skulle nog smälta om jag åkte ner dit till henne nu. Kippa efter andan, som en fisk på torra land.

Har känt på värme i Indien, där började det närma sig fyrtio grader, innan jag flög därifrån, till kalla nord. Det var inte roligt.

Midsommar närmar sig med stormsteg, vi tänkte ta våran sedvanlig promenad, utmed kustbandet till fiskeläget och äta räkmacka. Sen går vi tillbaka och så är midsommaren över. Förra året var det varm jacka som gällde, var nog bara runt tiostrecket. I år får vi se, förhoppningsvis slipper jag det, är ju viking.

Sedan kommer bromsarna veckan efter midsommar, ibland dyker de upp på midsommardagen. Myggen har ju varit här ett tag, knotten vet jag inte, de lurar väl i vassen också.

Stugan ska bli sommarfin, nya bron ska målas, sommarpratarna ska höras. Det ska klias på myggbett, sittas under pilen, letas smultron, senare svamp.

Vi har det ju så bra här, gubben och jag!

Hemma igen

Gumman är hemma i stugan igen. Så var den trippen till Italien, gjord för denna gång.

Det är alltid lite spännande att lämna stugan, man vet ju inte vad stora vida världen, har att bjuda på där ute. Denna gång hade jag fått för mig att det skulle hända något.

Förberedde dottern med försäkringsnummer till våra livförsäkringar, vi skulle ju ta fyra stycken flyg.

Först buss ned till Stockholm, sedan därifrån till Köpenhamn, sedan ytterligare ett flyg till Milano. Hem likadant, fast denna gång över Oslo, en liten omväg, tycker jag.

Tanken på att flyga var lite skrämmande, men när jag väl satt där, då kändes det helt ok. Allt detta skrämmande, det tog plats i mina tankar.

Flyget från Stockholm var försenat, Kastrup var jättestort och jättemycket folk var det också, jättemånga matställen, jättemånga dyra affärer.

Flygplatser måste nog vara de dyraste platserna på jorden, de har oss instängda, vi kan inte välja.

Även taxfree är ett skämt, chokladen var dyrare än hemma på ICA, vad är det då som är skattefritt? Taxadd borde det heta istället. Fast folk verkar inte medvetna om det, inte som vi från landet, vi ska titta vad allt kostar, innan vi köper något, de andra de bara betalar.

Vi gick och gick, hungriga och trötta, fick slänga i oss en smörgås, hasta till gaten, vi var de sista in på planet, topplocket höll på att gå hos mig. Det pös ordentlig vill jag bara tala om.

I Milano var det varmt, 29 grader närmare bestämt.

Släkting med man och husbil kom och hämtade, jag brottades i värmen där bak, med fem flåsande hundar, modell större, som ville ligga i knäet och ha lite uppmärksamhet.

Tacka vet jag katter, skänkte en tanke till våra hemma i stugan, de måste nog undra vart vi tagit vägen, fast som tur är så sitter inte djur och oroar sig. De lever i nuet, de skickar inte sms stup i kvarten och undrar när vi kommer hem. Att kattmaten är slut, att de tycker att det är för kallt att sova på höloftet osv.

Huset de köpt var så där typiskt italienskt, inte för att jag varit inne i särskilt många, men italienarna verkar inte gilla sol och ljus. De lever som vampyrer, stänger ute solen med väl barrikaderade luckor, jag visste inte vilken tid på dygnet jag vaknade, det var kolmörkt i rummet.

Fick tända taklampan för att ta mig ned, treva mig fram till det lilla köket, de är inte mycket för stora kök heller i Italien heller. Förr hade de bara en liten kokvrå, där stod mamma och rullade frikadeller och lagade pasta till 15 personer.

Inte tal om stora arbetsytor och öppen planlösning.

Sedan alla dessa lås, det var låsta höga grindar, ytterdörren var låst inne, med stort hänglås, hittade inte nyckel, så att jag kunde glutta ut och se vilket väder det var. Lås på vartenda uthus osv.

Allt är romernas fel, enligt italienarna alltså. På Mussolinis tid var det bra säger de, då behövde de inte låsa. Nu lever väl inte så många kvar som fanns på hans tid, men ryktet har väl gått. Jag som alltid trott han var en skitgubbe.

De tog oss runt lite, vi var på Lidl och fick tag i en fin toaborste till vårat nya badrum hemma. Lidl är uppbyggt som här, fast där har de öl, vin och sprit. Lite exotiskt tycker vi svenskar.

Gubben han har sina funderingar, undrade vad de tagit bort där, samt har mer av här, då vi inte har hyllmeter med spirituosa.

Vi var nere vid en flod, där fick jag tag i fina stenar, hade kunnat gå omkring där längre, men de andra var inte lika fascinerade.

När vi gick därifrån, så upptäckte vi män som väntade på högst tillfälliga förbindelser med andra män. Mycket sådant där nere i Milanotrakten, finns väl här också, men inte i våran by.

Sedan åt vi ost, säga vad man vill, men Mozzarella smakar då ingenting, om man inte häller olja och salt på, då smakar den olja och salt åtminstone.

Världens mest överskattade ost, är det i alla fall.

Italienarna kör också med halvljuset på dagtid, bensinen är dyrare än här, de har mest mindre bilar, inga vräkiga amerikanare som de tar ut på sommaren och åker omkring i, de har nog inte tänkt tanken. Amerika är inte glorifierat som här, de gillar det italienska.

Som kattmänniska så var 12 hundar lite av en prövning, men vill de ha så många, så är det upp till dem, det är så de vill ha det. Inga små trasselsuddar heller, stora ryska vinthundar.

Sedan var vi på en äkta italiensk restaurang, innehavarna var från Napoli. Först kom de in med ett stort pizzabröd med tomatsås på, ett tilltugg före maten. Gubben och jag åt pizza, den smakade som här tycker jag. Släktingen berättade att de alltid äter svensk pizza när de kom till Sverige. Tydligen är de väldig bra på det här.

Mannen åt massor, de äter alltid massor när de väl äter, vi blir mätta på förrätten, vi svenskar är inte så stora i maten. Sedan äter de sent, aldrig före åtta. Vid den tiden äter svenskar kvällsmacka med mjölk.

Kaprifolen blommade överallt, de hade lagerträd, jag tog lagerblad, bara det lite kul.

Druvor och fikon i trädgården, samt hundbajs. Hon hade en kärra, spade och liten kratta, vi plockade hundbajs. Inte så kul kanske, men det var i alla fall en utomhusaktivitet mellan regnskurarna.

De hade extremt dåligt väder, det var bättre här hemma hörde jag. Sist vi var där så var det extremt dåligt och kallt också, det var i slutet av april, de hade inte haft så kallt på 40 år. Det är som om vi tar extrema vädergudar med oss.

Nu är vi hemma igen, gräsmattan klippt, ogräs rensat, all post genomgången.

Katterna väldigt kontaktsökande, de är nöjda och glada att vi kommit hem igen. Livet i byn går vidare.