Hemma igen

Gumman är hemma i stugan igen. Så var den trippen till Italien, gjord för denna gång.

Det är alltid lite spännande att lämna stugan, man vet ju inte vad stora vida världen, har att bjuda på där ute. Denna gång hade jag fått för mig att det skulle hända något.

Förberedde dottern med försäkringsnummer till våra livförsäkringar, vi skulle ju ta fyra stycken flyg.

Först buss ned till Stockholm, sedan därifrån till Köpenhamn, sedan ytterligare ett flyg till Milano. Hem likadant, fast denna gång över Oslo, en liten omväg, tycker jag.

Tanken på att flyga var lite skrämmande, men när jag väl satt där, då kändes det helt ok. Allt detta skrämmande, det tog plats i mina tankar.

Flyget från Stockholm var försenat, Kastrup var jättestort och jättemycket folk var det också, jättemånga matställen, jättemånga dyra affärer.

Flygplatser måste nog vara de dyraste platserna på jorden, de har oss instängda, vi kan inte välja.

Även taxfree är ett skämt, chokladen var dyrare än hemma på ICA, vad är det då som är skattefritt? Taxadd borde det heta istället. Fast folk verkar inte medvetna om det, inte som vi från landet, vi ska titta vad allt kostar, innan vi köper något, de andra de bara betalar.

Vi gick och gick, hungriga och trötta, fick slänga i oss en smörgås, hasta till gaten, vi var de sista in på planet, topplocket höll på att gå hos mig. Det pös ordentlig vill jag bara tala om.

I Milano var det varmt, 29 grader närmare bestämt.

Släkting med man och husbil kom och hämtade, jag brottades i värmen där bak, med fem flåsande hundar, modell större, som ville ligga i knäet och ha lite uppmärksamhet.

Tacka vet jag katter, skänkte en tanke till våra hemma i stugan, de måste nog undra vart vi tagit vägen, fast som tur är så sitter inte djur och oroar sig. De lever i nuet, de skickar inte sms stup i kvarten och undrar när vi kommer hem. Att kattmaten är slut, att de tycker att det är för kallt att sova på höloftet osv.

Huset de köpt var så där typiskt italienskt, inte för att jag varit inne i särskilt många, men italienarna verkar inte gilla sol och ljus. De lever som vampyrer, stänger ute solen med väl barrikaderade luckor, jag visste inte vilken tid på dygnet jag vaknade, det var kolmörkt i rummet.

Fick tända taklampan för att ta mig ned, treva mig fram till det lilla köket, de är inte mycket för stora kök heller i Italien heller. Förr hade de bara en liten kokvrå, där stod mamma och rullade frikadeller och lagade pasta till 15 personer.

Inte tal om stora arbetsytor och öppen planlösning.

Sedan alla dessa lås, det var låsta höga grindar, ytterdörren var låst inne, med stort hänglås, hittade inte nyckel, så att jag kunde glutta ut och se vilket väder det var. Lås på vartenda uthus osv.

Allt är romernas fel, enligt italienarna alltså. På Mussolinis tid var det bra säger de, då behövde de inte låsa. Nu lever väl inte så många kvar som fanns på hans tid, men ryktet har väl gått. Jag som alltid trott han var en skitgubbe.

De tog oss runt lite, vi var på Lidl och fick tag i en fin toaborste till vårat nya badrum hemma. Lidl är uppbyggt som här, fast där har de öl, vin och sprit. Lite exotiskt tycker vi svenskar.

Gubben han har sina funderingar, undrade vad de tagit bort där, samt har mer av här, då vi inte har hyllmeter med spirituosa.

Vi var nere vid en flod, där fick jag tag i fina stenar, hade kunnat gå omkring där längre, men de andra var inte lika fascinerade.

När vi gick därifrån, så upptäckte vi män som väntade på högst tillfälliga förbindelser med andra män. Mycket sådant där nere i Milanotrakten, finns väl här också, men inte i våran by.

Sedan åt vi ost, säga vad man vill, men Mozzarella smakar då ingenting, om man inte häller olja och salt på, då smakar den olja och salt åtminstone.

Världens mest överskattade ost, är det i alla fall.

Italienarna kör också med halvljuset på dagtid, bensinen är dyrare än här, de har mest mindre bilar, inga vräkiga amerikanare som de tar ut på sommaren och åker omkring i, de har nog inte tänkt tanken. Amerika är inte glorifierat som här, de gillar det italienska.

Som kattmänniska så var 12 hundar lite av en prövning, men vill de ha så många, så är det upp till dem, det är så de vill ha det. Inga små trasselsuddar heller, stora ryska vinthundar.

Sedan var vi på en äkta italiensk restaurang, innehavarna var från Napoli. Först kom de in med ett stort pizzabröd med tomatsås på, ett tilltugg före maten. Gubben och jag åt pizza, den smakade som här tycker jag. Släktingen berättade att de alltid äter svensk pizza när de kom till Sverige. Tydligen är de väldig bra på det här.

Mannen åt massor, de äter alltid massor när de väl äter, vi blir mätta på förrätten, vi svenskar är inte så stora i maten. Sedan äter de sent, aldrig före åtta. Vid den tiden äter svenskar kvällsmacka med mjölk.

Kaprifolen blommade överallt, de hade lagerträd, jag tog lagerblad, bara det lite kul.

Druvor och fikon i trädgården, samt hundbajs. Hon hade en kärra, spade och liten kratta, vi plockade hundbajs. Inte så kul kanske, men det var i alla fall en utomhusaktivitet mellan regnskurarna.

De hade extremt dåligt väder, det var bättre här hemma hörde jag. Sist vi var där så var det extremt dåligt och kallt också, det var i slutet av april, de hade inte haft så kallt på 40 år. Det är som om vi tar extrema vädergudar med oss.

Nu är vi hemma igen, gräsmattan klippt, ogräs rensat, all post genomgången.

Katterna väldigt kontaktsökande, de är nöjda och glada att vi kommit hem igen. Livet i byn går vidare.