Midsommar i Hälsingland

Gumman fikar. Alltid en kopp kaffe på morgonen, efter mitt te, som jag intagit med mjölk och råsocker.

Verkar som de flesta jag känner, som dricker te, de dricker det bara som det är.

Jag som varit mycket i England, jag vill ha mjölk i det. I Indien var te nästan som söt mjölk, de gillar sitt socker indierna.

Läste igår någonstans, att engelsmännen brukade ha så tunna koppar, så de kom på att hälla i mjölk först, så att det varma teet inte skulle spräcka det fina porslinet.

Om detta är sant eller inte, vem vet, men häller i mjölk först, det gör de fortfarande, fast muggarna nu är stora och klunsiga.

Här i den del av världen jag bor i, där sörplar de kaffe. Morgon, middag, kväll.

Har även stött på kokkaffe, populärt i Norrland. Fast det smakar inget vidare, får ont i magen av det.

Kommer ihåg i min barndom, då hällde folk kaffe på faten, som fanns då, nu är det klunsiga muggar för hela slanten. I min barndom, då bestod kaffeservisen utav, små koppar med fat.

De hällde på faten, tog en sockerbit i munnen, sedan sörplade de försiktigt från fatet.

De hade inte sett filmer som ”Sockerchocken”, samt läst spaltmeter om allt socker vi har i vår mat. De gillade sitt socker, fanns inget farligt med det. På något sätt, så hade de nog det lättare förr, de matades inte dagligen med hur farligt allt är, de levde i okunskap, de oroade sig inte.

Läste också igår, att jordgubbar är sprängfyllda med gifter, de fullkomligt vräker ut sånt på de stackars gubbarna. När jag läste om hur farligt det är att äta gubbar, då såg jag framför mig, hur de borde ha en varningstext vid varje jordgubbsstånd.

En liknande de har på tobak:

För stort intag av gubbar, kan orsaka cancer.

De rekommenderade oss, att istället äta kravodlade gubbar. Sådana finns inte häromkring. Här vräker folk i sig giftgubbar, de lever i okunskap, de oroar sig inte.

Vi kommer att få några stycken i våran pallkrage, får njuta av dem, de är garanterat giftfria.

Annars så har sommarvädret i den här delen av landet, inte riktigt kommit igång. Några fina dagar har vi haft, men inte så att vi svettas precis.

Annat är det nere i Turkiet, där försöker väninnan, slå något slags uthållighetsrekord i att tåla värme. Lägger någon slags ära i att inte sätta på luftkonditioneringen, förrän det är väl över trettio grader i lägenheten. Är det under tjugofem, då sätter hon på sig strumpor och jacka.

Jag tycker att vid tjugofem, där går gränsen. Viking som jag är, tål jag inte värme särskilt bra. Det är svårare att komma ifrån värmen än kylan, skulle nog smälta om jag åkte ner dit till henne nu. Kippa efter andan, som en fisk på torra land.

Har känt på värme i Indien, där började det närma sig fyrtio grader, innan jag flög därifrån, till kalla nord. Det var inte roligt.

Midsommar närmar sig med stormsteg, vi tänkte ta våran sedvanlig promenad, utmed kustbandet till fiskeläget och äta räkmacka. Sen går vi tillbaka och så är midsommaren över. Förra året var det varm jacka som gällde, var nog bara runt tiostrecket. I år får vi se, förhoppningsvis slipper jag det, är ju viking.

Sedan kommer bromsarna veckan efter midsommar, ibland dyker de upp på midsommardagen. Myggen har ju varit här ett tag, knotten vet jag inte, de lurar väl i vassen också.

Stugan ska bli sommarfin, nya bron ska målas, sommarpratarna ska höras. Det ska klias på myggbett, sittas under pilen, letas smultron, senare svamp.

Vi har det ju så bra här, gubben och jag!