En liten katt

Gumman sörjer. Det måste man få göra när ens lilla katt, troligtvis fallit offer för en lo.

Föga anande gubben och Dudde, att när han gick ut förra torsdagen, då skulle det vara sista gången han gjorde det.

Ingen katt på fredagen, jag anande oråd, gubben tyckte väl att jag jagade upp mig i onödan, har ju hänt ett par gånger förr, sedan har han bara legat och sovit på höloftet.

Lördagen kom, då gick vi ut bägge två och letade och kollade upp i träden. Nu är det ju så att vi bor i skogen, så det är en hemskt massa träd. Vi gav upp.

Snön kom på söndagen, då upptäckte vi spår av stora runda tassar. Lodjur!

Anade att den blev Duddes öde.

Vi har bott här i 26 år och haft katter lika länge, inte förlorat någon till något rovdjur, bara naturlig avgång.

Är visst en mening bakom allt som händer, men den kan jag inte se just nu, ingenting är slumpartat, allt är skrivet i den stora boken om våra liv.

Så nu har vi en ganska ensam katt kvar, Gizmo som är van att ha en kompis, han springer efter mig istället. Vågar heller inte ha honom ute på nätterna, ser för mitt inre, hur den ligger och lurpassar på stugan, vill ha en munsbit till.

Nu tror jag att det funnits lo här förr, de vandrar kring i stora hemområden, kallas inte för revir i lovärlden. Det är nog ganska ovanligt att de äter katter, men kommer det en tassandes, inte ont anande, då slinker den nog ner. Läst på, att de jagar inte på dagarna, ligger och sover då, natten är tyvärr också våra tamkissars jakttid, svåra att hålla inne.

Gizmo sitter bredvid min kudde och slår till mig i huvudet och jamar, händer någon gång på morgonkulan, jag släpper ut honom, oroar mig en bra stund, går och ropar in honom.

Har förresten inte sett rådjuren på hela veckan, de kanske vädrar fara och håller sig borta.

Så julen känns lite sisådär i år, inte riktigt på topp kan jag säga, men jag som inte sitter och väntar på saker och ting, jag har redan tingat en liten kompis till Gizmo.

Han är för närvarande ca 5 veckor, en liten randig huskatt, vars namn inte är klart ännu. Han kommer till oss i januari, kommer inte att få gå ut förrän till våren.

Då blir det kattungsdags igen, lustigheter som att studsa på tvären, bolla med leksaksmöss och dylikt. Håller oss nog med en hel del skratt.

Som ni märker så har vi vårt internet kvar, de är snälla nog att ge oss det gratis, tills Teliagubbarna kommer och monterar ner kablarna. Tror inte det sker i en hast, så vi tackar och tar emot. Fibern lär sedan dröja, vi överlever nog med vår mobilmanick.

Det är halt mest hela tiden, jag trippar kring med mina broddar, gubben tycker jag ska gå som vanligt, men har ännu inte lyckats få till det.

Har ingen som helst julkänsla, vad det nu är för något, tror den försvann i barndomen någonstans.

Eftersom vi är julbakåtsträvare här i stugan, så gör vi vår pizza i år, ingen kommer på besök, så varför krångla till det. Julen kommer och går, oavsett vad vi stoppar i oss.

Sedan råkar jag ju fylla år mitt i alltihop, alltid varit en konstig födelsedag, ingen som orkar fira någonting mitt i mellandagsrean.

Livet är som det är, bara att acceptera, borsta av sig och gå vidare till nya äventyr.

God jul på er alla, snart är det dags för en kall midvinternatt, då tomten tar sin lykta och går över gårdsplanen i månens sken. En natt då stjärnorna gnistra och glimma, alla som sover i enslig gård, djupt under midnattstimma. Kan faktiskt stämma på oss här i stugan.