Sommarens jordgubbe samt nätdejting

Gumman äter en jordgubbe. Eller rättare sagt en halv, gubben fick slumpen.

Är många år sedan jag åt glass och kamraterna frågade, om de fick slumpen, var jag på det humöret fick de en ganska stor slump, annars bara de få slicken som var kvar innan pinnen var bar.

Det var alltid jag, som hade råd att köpa glass för det mesta, jag var ett bortskämt enbarn som gnällde lite, sedan fick jag pengar att handla för.

Att jag gav gubben slumpen, det beror på, att vi har bara fått en röd gubbe.

Den hängde där, så röd och fin när vi kom in på gårdsplanen med bilen, det gäller att passa på tillfället, förra året hade vi gubbarna i pallkrage, fick inte en enda.

Fåglarna däremot, de fick. Sedan kom vi på att vi kanske skulle ha nät över, köpte ett sådant, men då var säsongen över.

Så i år tänkte vi ett steg längre, köpte en jordgubbsampel, lite svårare för fåglarna att komma åt gubbarna, så tänkte vi och nu har vi fått en i alla fall.

Sommaren ångar på, ångar är väl att ta i, i alla fall när det gäller värmen. Skiner solen så letar sig kalla vindar in från havet, alltid är det något.

Vallörten blommar och humlorna surrar, kaprifolen har blommat ut, likaså syrenen.

På sommaren har folk allt möjligt för sig, att gå på loppis är väl ett av nöjena. Det gillar gubben, han avverkade tre stycken förra helgen. Kom hem med en stor låda med diverse grunkor. Tre stora utelampor och en borrmaskin.

Utelamporna konstaterade jag ganska snabbt, att de skulle bli för stora, så de får ligga kvar i lådan.

I går så hittade gubben ett handtag för 20 kr. Han satte upp det ovanför trappen där vi går upp på loftet, vi blir ju inte yngre och vigare precis, så nu kan vi ta tag i det och häva oss upp sista biten.

Har en väninna som ägnar sommaren åt dejting, hon är med i någon sådant på nätet, det fullkomligt dräller in förfrågningar, män i alla åldrar och storlekar. Det är bara för henne att shoppa med ögonen, välja ut någon som ser trevlig ut och har någorlunda passande intressen, sedan träffas de.

Samt att de bor inom rimligt avstånd förstås.

Men nu har hon hittat en gubbe på Åland, hon säger att han är en sjöbjörn. Vad nu en sådan är?  Jag ser den klassiska tavlan av skeppargubben framför mig, han med sylvesterhatt, pipa och grått skägg. Ungefär så föreställer jag mig honom.

I alla fall så tänker hon åka till Åland i helgen och träffa honom, är han inte drömmannen, så har hon i alla fall fått en båttur. Det är endast en två timmar båtfärd, om hon åker över Norrtälje, men sen tar det ju två timmar från Stockholm också med buss.

Det är inte lätt att gå på dejting verkar det som, det ska ju klaffa någorlunda, antar att det blir svårare med åren. En del lyckas väldigt bra, flera lyckade giftermål har blivit resultatet av nätdejting.

Förr var det ju kontaktannonser som gällde, innan vi klev in i cyberrymden. Då var det inte bilder med, då fick de köpa grisen i säcken.

En annan väninna hade bestämt träff med en man vid tunnelbanan, hon såg honom innan han såg henne. Hon visste ju inte hur han såg ut, men hon antog att det var han som stod och tittade kring.

Det tog henne bråkdelen av en sekund, han såg inte ut som hennes typ, hon hastade förbi, han kanske står där ännu och väntar.

Utseendet är det första vi ser, då och där bildar vi oss en uppfattning om människan vi har framför oss.

Om vi bara såg själar i alla, då skulle hela mänskligheten vara gulle dig.

Väninna nummer ett, fick erfara det för ett tag sedan. Hon hade skrivit till en man från dejtingsidan i flera månader, de hade liknade värderingar på livet, allt verkade jättebra.

Hon talade med honom i telefonen, han hade även bra röst, det tycker hon är viktigt, finns ju folk med pipiga gnälliga röster. Fast de kanske, bor mest neråt gnällbältet.

I alla fall så gjorde de upp om att träffas, de skulle ses utanför en restaurang. Hon som är 1.70 lång hade också tagit reda på att han var några centimeter längre än henne. Hon tillhör inte den sortens kvinnor, som vill titta ned på sin man.

Det knackade på hennes rygg, hon vänder sig om och tittar ned, där står en man som är alldeles böjd i sin rygg.

Allt detta är väldigt sorgligt, han hade inte berättat under de månader de skrivit att han var funktionshindrad. Han hade skadat höften svårt för ett antal år sedan och resultatet av detta hade blivit att han inte kunde gå upprätt, samt att han kunde enbart gå med möda. De kort hon sett på honom berättade inte något.

Hon satte sig och åt med honom, medan hon försökte se själen i mannen, istället för hans handikapp.

 När hon försöker med detta, då ser hon enbart ett par buskiga ögonbryn som hänger ned över ögonen, en sak hon inte kan med, män med ovårdade ögonbryn.

 

Kan väl säga att hon inte lyckades övertyga sig själv.

Hon kände sig ledsen, han var nog ledsen han med, han var ju ute efter en livspartner.

Antar att han letat så länge, antar att han råkat ut för detta förr.

Så det är inte bara en dans på rosor med nätdejting.

Jag får hoppas att sjöbjörnen på Åland är det hon letat efter, samt att hon är den han letat efter också. Det är ju mycket som ska stämma innan två kan dansa tango på Åland.