Tiden

Gumman har svårt med tiden. Den är ju som den är, ibland går den fort ibland går den sakta.

Men det lustiga i det hela är att det finns ju ingen tid, det är ju bara nuet. Vi har hittat på alltihop för att förstå det hela.

När något är roligt så går det fort, när något är tråkigt sniglar sig tiden fram.

För länge sedan fanns inte klockor i den utsträckningen som idag. I alla fall inte i bondstugorna på landet, tid var väl något för stadsmänniskor.

De gick upp när solen gick upp, sen till sängs när det blev mörkt. Tänker på de som råkade bo där midnattssolen lyser, de sov väl inte på hela sommaren. Samt hade en rejäl långliggare, när det eviga vintermörkret infann sig. Eller så gick de efter sin inbyggda sovklocka.

Jag har sovklocka, är trött vid tio på kvällen. Går det över sovklockan så kan jag ligga i timmar och stirra i taket. 

I alla fall så är våra liv inrutade med tid som inte finns, vi springer kring med våra mobiler och kollar vad klockan är.

Undrar hur det skulle fungera utan klocka? Vi tvåbenta behöver nog den, annars skulle det väl bli smärre kaos.

I Indien, på den tiden jag var där, då brydde de sig inte mycket om tid och sånt. Vi stannade till vid en busshållplats, frågade när bussen skulle komma, det var ingen som visste det. Någon gång skulle den väl dyka upp, de väntade.

När den väl kom så utbröt fullt krig med att komma in i den, jag gick med i det kriget och kastade undan en liten gammal gumma, jag skulle bara med.

Inte tal om någon artig kö där, djungels lag gällde. Bussen var knökfull, konduktören gick på axlarna på folk och tog betalt. Har visst berättat det förut, men en historia väl värd att ta i repris.

Så, tiden finns inte, det är människans påfund. Det finns bara en tid och det är nu, den vad klockan råkar vara just nu, det är en annan sak.

Träffade en som hade en fin armbandsklocka, där stod bara en tid. Det var NU.

Folk pratar om att tiden går fortare nu, det kan jag väl hålla med om. Vi äldre speedar oss igenom dagarna. Det är snart bara måndag och fredag på en vecka. Ett år känns som några månader.

Sen att den ska gå fortare kan jag inte fatta, ett dygn har fortfarande 24 timmar och en månad ha si och så många dagar. Ett år är ett år. Så fortare går det inte, bara vår uppfattning om den.

Annat var det som barn, då var tiden oändlig. Efter ett sommarlov, så kände man knappt igen de andra, killarna kunde ha fått mustasch och kommit i målbrottet under det oändliga sommarlovet. Tio veckor var som ett år är nu.

Idag känns sommaren som några ynka veckor, vilka vi här i stugan inte fattat, nästan inget har blivit av i sommar.

I alla fall inte för min del, gubben har fixat lite ny panel och målat lite. Jag har knappt varit utanför dörren, känns det som.

Nu ska jag ju ha något att skylla på, då får det bli vädret. En urusel sommar vädermässigt. Gubben sa häromdagen, att det inte varit en så kall sommar sedan 1862, de ni, det är något det.

Så tiden den går, den upprepar sig hela tiden. Vi lever i tron att den är linjär, men faktiskt är den cirkulär.

Nu tänker jag inte gå in på djupa filosofiska tankar om tiden, men vår bästa tid är faktiskt nu, det finns ju ingen annan.

Så urbota dumt att gå och tänka på det som varit, bra eller dåligt, det är ju bara tankar i ens huvud, det är ju inte nu.

Ändå så lever vår historia ett eget liv i oss, den talar om för oss vilka vi är, hur dåliga vi är, hur bra vi är.

Vi är alltså produkter av våra tankar om oss själva, samt vad vi tror att andra tycker om oss.

Ligger mycket i, att ändra sina tankar och ändra sitt liv.

Nu var det inte det jag skulle skriva om, det bara dök upp som en liten parentes i det hela stora.

Som sagt, sommaren har ilat förbi. Förutom vädret så får jag skylla på att vi varit borta en vecka till Irland. Samt att vi arbetat hela sommaren. Samt att jag varit på kurs en vecka. Samt att kusinen och Jägersrogänget varit här och tagit bort hela två veckor av vårt sommarutejobb. Så minst fyra hela veckor har gått åt att göra andra saker än att måla ute.

Snart så ska växterna in från sitt sommarlov, det har i alla fall fått väta så att det räcker till. Solen ska försvinna bakom trädtopparna och titta fram i april maj igen. Katterna ska gå i vinterdvala, sova och äta upp sig.

En fladdermus, eller pippistrello som det heter på italienska, den fick sätta livet till i sommar. Den låg bland våra skor och var stendöd, en av katterna hade lyckats fånga den i flykten. Det är skickligt det. Men synd på lilla fladdermusen.

Grannens får pinglar inte utanför längre, samt att jag tror att tranorna dragit söderöver. Snart är det dags för Jägersrogänget att göra lika, de drar iväg när frosten börjar närma sig i slutet av september, sen gonar de sig i solen hela vintern och kommer hem med svalorna i slutet av maj.

Vi andra får vara stannfåglar och nöja oss med det.