Möbelmode

Gumman var och tittade på möbler. Igår gjorde vi en sväng till vår lilla stad 3 mil bort.

Där skulle gubben titta på en förvaringshylla åt alla sina stereorack. Han lever kvar i den världen, där det skulle vara skivspelare, kassetdäck samt två hyggliga högtalare.

Han har tur, på loppis och second hand finns en uppsjö av sådana, tror han har fem uppsättningar. Hela hans lilla mansgrotta, den är full av elektronikprylar.

Varje man, borde ha en liten mansgrotta, där kan de pyssla med sådant som deras äkta hälft inte vill ha i det övriga huset. Som tur är, så har vi så många rum, att han kan ha en alldeles egen.

I alla fall så gick vi en sväng, i det där enda möbelvaruhuset som finns i vår lilla stad.

En sak som alltid slår mig när det gäller möbler, varför finns det ingen variation?

Alla svenskar ska tydligen äga en grå divansoffa, som är omöjlig att sitta i, utan att falla bakåt.

Helst då ska man dra upp benen under sig också för att sitta någorlunda rakt med ryggen, eller ligga platt på divandelen.

Går väl an för yngre, jag hade kuddar på golvet, att sitta på, tills jag var närmare 30. Inte ens en pinnstol.

Förstår nu att mamma och pappa alltid satt på sängen i den lilla ettan, när de kom på besök. De hade inte kommit upp, om de satte sig på golvet.

Så gråa divansoffor i olika nyanser, samt några vanliga tresitsare, de var gråa de också.

Sen kom vi till sängavdelningen, svenska folket ska ligga i kontinentalsängar!

Tror inte det fanns en vanlig hederlig säng att köpa, en med stomme och madrass.

Sängar som man nästan behöver stege till, för att kravla upp i. Stora klunsiga sängar med femtioelva madrasser ovanpå varandra. Provsatt en, jag sjönk ned som prinsessan på ärten.

Jättelika och ser ut att väga ett ton, samt allt i tyg, ända ned till golvet. Ytterst opraktiskt om man som vi har djur som hårar ned allt, skulle ta en hel dag att dammsuga upp allt hår och damm.

Allt detta är väl ok, men vill man ha något annat i säng och soffväg, då gäller det att leta. Vet ett äldre par, de fick leta i månader, innan de hittade en soffa som gick att sitta bekvämt i. De ville inte dra benen under sig, eller ligga och drälla på en divandel.

Det går mode i allt, nu har möbelfolket styrt in oss på detta, så ska det vara i ett svenskt hem, basta!

På sjuttiotalet skulle allt vara i spånplatta, det gick att snickra ihop en säng till en billig penning och köpa en madrass och slänga på. Den blev ganska låg, men den var praktisk.

Om man nu inte ville ha en furusängstomme vill säga, då fanns det nästan bara furusängstommar. Kontinentalsängar, de fanns väl bara på kontinenten, här i Sverige låg vi i furu.

Sedan var det madrasser med ben på, stora klunsiga de också, samt att de som ville ha något annat, de fick köpa till en huvudgavel i tyg och sätta upp, så att inte tapeten blev flottig av håret.

Men nu klättrar vi glatt upp, i våra prinsessan på ärten sängar och sover i allt hår och damm.

Undrar vad nästa säng och soffmode ska bli? Såg till min förvåning att de börjat nytillverka små fåtöljer som de hade på 1800-talet.

Förr verkade de sitta och sova, i alla fall när man ser de korta sängarna i stugorna.

Det ansågs farligt att ligga helt plant, i alla fall på 1600-talet, sedan blev det väl ok antar jag, eftersom vi ligger ned.

Jag har sängstomme och rejäla madrasser, samt att jag kan komma åt och dammsuga damm och katthår under sängen. Det tänker jag fortsätta med.

Utanför stugan kommer hösten ångande, växterna ska in från sitt sommarlov och pelletsförrådet är påfyllt. Badsäsongen inleds, den enda badsäsong jag har, eftersom jag inte badar i sjö och hav, annat än i vatten som håller minst 25 grader.

Där är jag ju inte, utan min badsäsong har jag i badkaret. Den är mysig den.