Gumman vaknar tidigt. Katten
Moy Moy vill inte att jag sover längre än till sex. Då sätter han klorna i min
fina byrå och vet då, att jag far upp som ett skållat troll.
Sen springer han och gömmer
sig, vet att får jag tag i honom, så åker han ut i kylan.
Då är det tji att somna om,
lika bra att gå upp i kylan som ett gammalt hus bjuder på, i alla fall på
golven.
En lustig katt det där, han
har en plats på vedspisen, precis vid den vanliga spisen, där sitter han snällt
och tittar på när jag rör i kastrullerna. En liten kock i kattformat,
intresserad av matlagning.
För er som gillar katter
eller djur i största allmänhet, finns en dokumetär på SVT om katter i Istanbul,
de där fria gatukatterna, som är födgenier. Jättebra tycker jag i alla fall.
Vintern rullar på, tycker
det känns exotiskt varje gång jag ser grönska på TV, eller lättklädda folk i
Antikrundan. Vi har verkligen skarpa kontraster i denna höga nord, från en
meter snö, till ljusgrön grönska.
Undrar vart all humlor
håller hus nu? Sover de törnrosasömn på något ställe, tills vårsolen lockar
fram någon slags längtan, att ge sig ut och på deras klumpiga sätt flyga
omkring alldeles yrvakna.
Vi har bara tre rådjur som
äter havrekross, undrar också vart alla tio vi hade en vinter håller hus. Kanske
slutade de som mat åt lodjur och folk.
Han som gillar att skjuta
dem, han har kommit med mat till oss, fyra säckar havrekross, lät väl räcka
hela vintern.
De gillar viltpellets
bättre, kanske skulle vi slå på stort nästa år och köpa sådana. Innehåller
visst många näringsämnen, samt att tre stycken pelletsätare, är billigare än
tio.
Vi har inte varit i stan i
år, inte sen före jul faktiskt, vi hade hamstrat det mesta som vi köper där, så
en billig januari har det blivit. Lite förnödenheter i byns affär, det är allt.
Vi är ju inte sådana som
sitter och handlar på nätet heller, lite kosttillskott på sin höjd.
Läste att de skulle lägga på
125 kr plus moms, på varje paket som kommer från Kina, antar att de blev trötta
på att drunkna i dem före jul, Postnord alltså.
Skickade meddelande till
dottern, som gillar att skicka efter saker därifrån, billigt krafs tycker jag,
finfint tycker hon. Ville bara varna henne att tänka efter innan hon går in på
sin app och beställer fler formar att göra ljus i, eller nagelkit för lösnaglar
för en spottstyver.
Nu råkade detta meddelande
gå till min kollega istället. Hon svarade att hon inte beställer något från
Kina, lite undrande varför jag skickade speciellt till henne om detta. Gäller
att kolla vart man skickar saker, kan bli väldigt fel annars.
Sen de där människorna som
inte kan svara på SMS, hallå, vilken sten har ni krypit fram under? Det som
irriterar mig, är att de inte vill lära sig heller.
Nu pratar jag inte om 90 åringar på hemmet, utan folk i min ålder, nyblivna pensionärer eller ännu
yngre, som har de flesta hjärnceller kvar förhoppningsvis.
Skulle jag inte kunna
hantera en dator eller en telefon, då skulle jag bli fullkomligt isolerad här i
skogen.
När vi inte hade sånt på
nittiotalet, då fanns där service här på landsbygden, även en bank och en
telefonkiosk i byn. Nu är allt borta, det är två mil till banken, som inte har
kontanter, det finns en resebyrå i stan, om man inte kan beställa resa själv,
samt att jag antar att det fortfarande går att ringa och beställa tåg och
bussbiljetter.
De flesta kan väl i alla
fall ringa på sin telefon, grannen han har en sån där Doro med knappar, fast
det misslyckades också, jag fick visa honom att han måste trycka på grön lur
när han skulle svara.
Han öppnade bara telefonen
och stod och skrek hallå, ingen där i andra änden. Att notera är, att han yngre
än mig.
Jag går på 5.2. En han
trodde jag drack bara öl när jag sa att jag kör 5.2. Alla vet väl vad det är,
trodde jag i mitt enfald.
Det är när man ska äta som
en myra två dagar i veckan, sen gäller det att inte vräka i sig de andra fem.
Garanterad viktnedgång på ca ett kilo i veckan. Samt att jag mår bättre och
sover bättre.
Januari är alltid en sådan
månad för mig, efter helgernas frossande, så är det dags för späkning, eftersom
jag är en antingen ellertyp. Antingen äter jag, eller så äter jag inte. Finns
liksom inget mellanting, inte en sån som måste slänga chokladasken för att jag
glömde bort att den fanns, eller inte var sugen på choklad.
Eller som de som bakar sju
sorters kakor, femtioelva bullar, tre olika slags sockerkakor och fyller
frysen. Sen tar de bara fram och bjuder på!
Vi människor är ju olika,
men jag kan för mitt liv inte klura ut hur de funkar.
Här kan vi inte ha något
hemma, det är omöjligt att sitta en kväll och se på TV och veta att det finns
godsaker i något hörn, hjärnan söker sig oupphörligen tid, jag hänger inte med,
vad de säger i rutan.
Det är kallt, minus tio.
Snön ligger djup och bäddar in jorden i ett täcke, de gräver för fiber, vräker
upp stora stenar i skogen bredvid, vår stig vi brukar gå, den är blockerad,
inget är som förut, allt är i förändring och vi med det.
Gäller att hänga med
annars blir man ohjälpligt efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar