Fönsterputsarprat

Gumman putsar fönster. Nu ska jag skriva om något så tråkigt som fönsterputsning.

Det har varit en plåga ända sedan vi flyttade till stugan för 28 år sedan. För att vara en stuga så har den ganska många fönster, räknade igår och kom fram till 16 st i varierande storlek. De flesta är dubbla spröjsade, visst är det fint med spröjs, det hör stugor till.

Sedan är de utåtgående, kan inte begripa varför man ska ha det. Läser på och ser att det är bara Sverige och Norge, samt några i Danmark och Finland som har det. Resten av världen har inåtgående.

Ser också att utåtgående läcker värme som ett såll, det gör inte de inåtgående, varför vet jag ju inte, men så är det.

Kommer ihåg alla lägenheter jag bott i, de hade inåtgående. Här tänkte de till ordentlig när de byggde stugan, de vill göra fönsterputsningen till en svår uppgift, samt nästan omöjlig på övervåningen utan en väldigt lång stege, samt en person som inte är rädd för höjder.

Folk pratar om att de putsar fönster stup i kvarten, de har inte bott här i stugan, här putsas det en gång om året, tror vi hoppade över förra året. Vintern kom med mörkret så vi såg inte det i alla fall.

Gubben har putsat, dottern har putsat, jag har putsat. Vi har använt tidningspapper, trasor, skrapor, till och med en dyr fönsterputsarmaskin. Det har aldrig blivit bra, solen har obarmhärtigt visat alla fläckar och ränder.

Nu är det också så, att det finns bara tre fönster där det går att stå ute på backen och putsa, resten får man vara trapetskonstnär för att klara av.

Utvecklade ett sätt, öppnade ett och hängde ut stående inne på en trappstege och höll i karmen och försökte putsa, det lyckades inte så bra, mina armar räckte inte till i översta hörnet.

Bra blev det inte heller, så gubben gav mig fönsterputsarförbud, ingen var gladare än jag, gillade inte det i alla fall, han lyckades lite bättre, men bra blev det inte.

Men nu är det ett minne blott.

I år hade jag som förutsättning att vi skulle putsa alla fönster, måla klart den där lilla överbyggnaden över trappen, samt smeta på lite rödfärg på stugan. Det var allt för denna sommar, gäller att inte sätta ribban för högt, vi tillhör inte de som kilar runt och letar projekt. Vi gillar att chilla.

Då fick jag en idé om att vi skulle sätta igång redan i början av maj, kanske skulle vi få detta gjort innan höststormarna. Kan nästan kalla den för en snilleblixt.

Såg att det inte börjat växa upp riktigt i rabatten ännu vid köksfönstren, frågade gubben om han kunde fixa något att stå på, så att jag kom upp och kunde putsa utan att hänga ut från insidan.

Normala år, så kommer vi på att vi ska putsa fönster när rabatten prunkar och vi skulle förstöra den. På hösten är det väl ingen idé att putsa fönster i alla fall.

Sagt och gjort, gubben kom släpande på träpallar, satte dem försiktigt mellan de små perennerna och vips hade jag en stadig grund att stå på.

Sen inte nog med det, jag hade införskaffat en fönsterputsartrasa, en microfiberduk speciellt för fönster och speglar. Efter alla misslyckade fönsterputsarår, så var det vår sista chans att få till det.

Jag klättrade upp på pallarna, hade noga läst på instruktionen att det skulle bara vara trasa i en hink med vatten, inget annat. Lät för enkelt, efter att prövat allt som alla experter på fönsterputs vill att man ska ha i vattnet.

Det enda vi inte provat är ammoniak.

Jag tog trasan över fönstret, doppade ned den i vattnet igen och vred ur, sen tog jag den över fönstret igen.

Insida, utsida och mellan.

Resultatet blev strålande, det tog 28 år, till slut fick vi till det. Samt att jag kunde stå hela vägen runt stugan på pallar som gubben flyttade efter vart.

Gubben fick gå på stege till fönstren på övervåningen, men resten tog jag inifrån.

Två dagar höll vi på, nu är alla fönster skinande rena även när solen ligger på, studerar jag noga så finns det väl en och annan liten fläck som jag missat, men fönsterputsare blev jag till slut.

Pratar vitt och brett om Frida fönsterputsartrasa till alla, de jublar, ingen har lyckats med fönster, de köper, jag borde få sponsorpengar av företaget, men riktigt en sådan blogg är det inte.

Utom en, hon sa att hon använt dem sedan många år tillbaka, jag undrar varför hon hållit det hemligt, hon har ju hört min klagan genom åren.

Annars så försvann snön här i igår, trodde den skulle ligga kvar till juni, i alla fall den stora snöhögen vi hade på gräsmattan. Men 12 maj var slutdatum i år.

Gubben hjälpte den på traven genom att hacka sönder snöhögen i bitar.

Det resulterade i att jag skulle plocka småsten, allt grus som kommit med under vintern.

Normala år, i år verkar det inte vara ett normal år, så har jag suttit och plockad sten för hand och lagt i en hink. Eller försökt kratta ihop gruset, men det är för jobbigt.

Eftersom detta verkar vara snilleblixtarnas år, så kom gubben på att han kunde sopa ihop det. Han tog piassavakvasten och vips var gruset i högar som han sopade upp på en spade.

Så nu är vi verkligen i fas med sommarjobben, håller vi på i den här farten så kan vi chilla hela juli och augusti.