Barndomssomrar

Gumman spanar efter sommaren. Det är då själva sjutton, att sommaren ska börja med regn rusk och kallt väder.

Spelar väl ingen roll hur mycket jag svär och har mig, vädret ändras inte i alla fall.

Annat var det förr, det fina vädret sitter kvar i huvudet från barndomen, spelar ingen roll om sommaren även då regnade bort. De fina dagarna finns kvar, de med saft och bullar i skuggan av en höhässja.

Så synd att dagens barn inte får vara med om den, tiden då höet skulle in. De bråda dagarna då hästen spändes för, vi hoppade upp på flaket och skramlade iväg, hästens mumsande ur påsen med havre medan de vuxna lastade flaket med hö.

Den ljuvliga doften som ännu sitter i om jag blundar, det fulla höflaket där vi satt på kanten och följde med tillbaka till höskullen, slitet med att kasta upp höet.

Det var sammanlagt fyra moment med det, slå höet, lägga upp det på hässja, lasta upp det på flak, tömma flaket. Idag rullar en traktor runt och slår och balar, samt plastar in. Ingen saft och bullar i skuggan av en hässja längre.

Så mycket härlighet som försvunnit, i alla fall ur ett barns perspektiv, slitet var inget jag tänkte på, det fanns i de vuxnas värld.

Jag är lycklig som fick vara med, ett stadsbarn som fick vara på landet bland kossorna. Visserligen var det bara ute i Vallentuna, eller Gottröra som de hette, inte alls långt från storstaden, idag är det en förstad till staden.

Bor någon nere i Stockholm som de säger här, så frågar jag vart, då kan de säga Vallentuna.

Då var det landet, bilarna var märkta med ett B, det betydde lantisar. Kommer ihåg att det var kul att se vart alla kom ifrån, idag vet ingen.

Kom det en bil med ett A förbi, då var det Stockholmare. De ansågs lite konstiga där ute i Vallentuna. Stockholmare visste inget om landet och kor. 

Samt att de ansågs ha en lite överlägsen attityd, till alla som var lantisar, det sågs inte med blida ögon. Ingen vill vara den fattiga kusinen på landet. 

Här uppe hade de ett X i början av bilnumret, såg man en sådan, då var det riktigt exotiskt.

För att inte tala om ett Y, då visste vi nog inte säkert vart den kom ifrån. Jag höll nog bara reda på A och B, det räckte.

Nu är de också Stockholmare, staden har hunnit ikapp dem, fast då är de säkert sådana som vet något om landet och kor. Finns ju alla möjliga nu för tiden.

Gränserna var tydligare förr, klassamhället levde, det fanns barnrikehus i förorten, de ansågs fattigare, än vi som levde i en annan del, där inte kommunen ägde huset. Privatvärdshusen var lite finare. 

Samma förort olika världar. Idag finns inga barnrikehus, men tror väl att det klamrar sig fast några kommunhus här och där, inte många, de flesta är idag bostadsrätter till skyhöga priser.

Här i vår lilla by, där var de uppdelade i bönder och fiskare, vad jag har förstått så umgicks inte de två. Det sitter i ännu, även om bönderna och fiskarna är färre, tror det finns en fiskare kvar, någon bonde finns inte.

En hon har tre hästar samt en hund, det är hon ensam om, inga andra hästar eller hundar.

Inga betande djur annat än grannens får, det är lite sorgligt faktiskt, fast jag är glad att slippa flugorna.

Snart sätter i alla fall sommaren igång igen, i almanackan. Det är buskspel och kolbullar för hela slanten.

Buskpel är väl när de står i små grupper och spelar helt spontant, ett slags jam i folkmusik. Sen att de inte håller till under buskar, det verkar inte ha någon betydelse.

Loppisar och stadsfester, pridefestivaler och cruising, även vår lilla kommun anordnar en pridefestival samt en cruising, samt ett jordgubbslopp. Här fanns det gott om jordgubbsodlare förr, de har försvunnit de också.

Fanns självplock överallt, nu får folk köpa utanför ICA, där står de och säljer jättedyra besprutade gubbar. Vi får lita på att våra 14 små plantor ger några, så att vi får smaka också.

Inget är tydligen så besprutat som jordgubbar, ska då vara möjligtvis bananer och paprika.

Fast jag är ju uppvuxen med DDT, det var inte farligt förrän 1969, så allt var inte bättre förr.

Nu får sommaren komma så gubbarna ska växa.