Gumman dricker kaffe. Det är
en speciell känsla med söndagsmorgnar, gubben vet det också så han passar på
att sova extra länge. Kan inte förstå riktigt hur han kan ligga där timme ut
och timme in. Jag vaknar tidigt, har jag sovit till åtta en morgon så tycker
jag att det är sent.
Så var det inte i min
ungdom, kunde lätt sova till både ett och två på eftermiddagen, ända tills
mamma stack in huvudet i mitt rum och undrade om jag skulle stiga upp snart.
Hösten börjar närma sig
stugan. Löven på lönnen skiftar i rött och gult, sädesärlan är kvar några dagar
till. En satte sig precis på fönsterbläcket och sade det.
Tranorna har flyttat
söderut, likaså gässen. Lika sorgligt varje höst när de ger sig iväg, lika
trevligt varje vår när de kommer tillbaka. Men måste de trumpeta när de
flyttar? Det bästa vore om de höll tyst och smög iväg lite obemärkt. Då skulle
det inte vara lika hemskt att stå kvar här på backen och invänta den långa
mörka vintern.
I Skottland började de så
smått med julsaker i affärerna, inte så mycket, men de smyger sig in i
sortimentet redan i september. Här är det på något sätt julmusten som står för
julen. Det är startskottet för julhandeln, när den kommer så banar den väg för
allting annat.
Vad vore Sverige utan
julmust!
Nu vill jag inte tala om
julen, den kommer när den kommer, vi lär märka det.
Var ute och for med Fisen
häromdagen, for och for, är väl att ta i, men jag åkte halvmilen till jobbet
och halvmilen hem. Då slog det mig att jag åkte på fel sida av vägen.
Efter att ha åkt omkring på
vägarna i Skottland så har jag försökt tänka mig in i vänstertrafik. Lyckades
att ta mig igenom rondeller på rätt sätt, svänga av i korsningar och dylikt. Nu
satt jag bara bredvid och tänkte, medan väninnan körde, men en övning att hålla
tungan rätt i munnen var det. Kanske tur att jag inte höll i ratten, de har ju
växelspaken på fel ställe. Att växla med vänsterhanden måste vara svårt i
början.
Har tydligen svårt att tänka
om när jag väl är hemma. Det känns fel att köra till höger på något sätt. Så
varning utfärdas på byvägarna här hemma tills jag landat från resan riktigt
ordentligt.
Träffade en kille från Saudiarabien
på flyget hem. Han började prata, jag tycker ibland att det är lite jobbigt att
känna sig tvungen att prata med sin stolsgranne, fast för det mesta så visar
det sig lärorikt också.
Nu har jag aldrig mig veterligt
stött på någon från det landet förut, för mig är det bara ett gäng gubbar som
springer omkring i vita långa lakan med svarta pannband och pratar om hur de
ska få ut mest pengar för oljan.
I alla fall så berättade han
att han skulle tillbringa helgen i Stockholm, prydligt hade han skrivit in
namnet på vandrarhemmet vid Skanstull och en del sevärdheter som Gamla Stan,
Wasamuseet, de platser dit turister väntas gå.
Han bodde i Dublin och
pluggade, nu uppfattade jag inte allt vad han sa, det engelska
utbildningssystemet är fullt av konstiga ord. Men att han skulle bli professor
i något som hade med biologi att göra det fattade jag.
En del människor de har
livet utstakat för sig redan i unga år, det har aldrig jag haft, vet
fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.
Vi kom in på Saudiarabien
när han berättade att han varit där hemma för sju månader sedan. Jag frågade om
hans pappa var oljeshejk, men det visade sig att han var lärare.
Kunde inte låta bli att
prata om kvinnors rättigheter, han undrade hur jag kunde veta så mycket om just
detta, berättade att jag sett på TV.
Han menade på att det fanns 30
% kvinnor på styrande poster, men det har jag svårt att tro på. Sen menade han
också att kvinnor där, är lika behandlade som här. Det har jag också svårt att
tro på.
Nu har jag varit inne på
Svenska ambassadens i Rihyads hemsida, den är uppdaterad alldeles nyss, där
står att kvinnor inte får köra bil, de får gå på offentliga platser med sina
män eller släktingar, vara väl täckta för både armar och ben.
På Wikipedia står det att
vissa kvinnor får köra bil sedan 2008. Tror mer på ambassadens ord, kvinnor i
allmänhet får inte köra bil. Kanske det är två kvinnor som får.
Men han var ju man och han
var ju från Saudiarabien.
Var lite intresserad om det
skulle bli mycket tjafs vid passkontrollen, i USA hade det blivit det. Kanske
var han terrorist! Men här ställde de bara en fråga hur länge han skulle vara
här och sedan var det klart.
Nu vet jag inte om det är
speciellt många självmordsbombare i det landet.
Önskade honom lycka till med
helgen, önskade också att jag varit mer påläst på det ämnet jag tog upp. Då hade
det blivit riktig diskussion, jag hade inte givit mig på en punkt. Kvinnor kan
inte i Saudiarabien så det så!
En annan sak som slagit mig
när jag nu har varit i utlandet är att det svärs mycket i svensk TV. Det verkar
som om vi hade ett väldigt torftigt ordförråd när det ska sväras i var och
varannan mening. I andra länder lägger det till ett blipp i stället för ordet.
Det ska inte sväras i offentliga sammanhang. Men det struntar vi
högaktningsfullt i här.
Såg på ett program där folk
ska baka sig igenom en tävling. Det låter ju hemtrevligt och oskyldigt. Men de
svär som de värsta borstbindare, även svärord som fan och helvete är textade! Inga
blipp här inte, här svär vi oss igenom bakningen.
Har sett på Englands
motsvarighet också, inte något ofördelaktigt kom över deras läppar.
Ska vara uppmärksam och se
om det är andra program förutom bakprogrammet där de har anledning att gå på
som de gör. Sen ska jag forska i varför svenskar svär så mycket. Sen ska jag
tvätta deras munnar med tvål.
Över lag är de mycket
hövligare så fort man sätter fötterna på främmande mark, de håller upp dörrar
och tänker på att det finns faktiskt andra människor på denna jord förutom dem
själva. Nu finns det en och annan svensk som är hövlig och håller faktiskt upp
dörrar till de bakomvarande, men allt för många gånger har jag fått den slängd
mitt i ansiktet.
Det plingar från mobilen.
Det är Wordfeud som talar om för mig att någon av mina Wordfeudkompisar fått
till ett ord. I tre månader har jag haft det så, allt sedan jag lockades att gå
med och spela. Förlorar för det mesta men jag kämpar tappert vidare, jag
förlorar för att jag inte har tålamod nog att sitta och vrida och vända på alla
bokstäver i det oändliga.
Har fem stycken som jag
spelar med på samma gång, som tur är så lägger inte de ord stup i kvarten, då
skulle jag haft det hett kring öronen.
Nu ska jag gå ut och titta
om sädesärlan är kvar eller kuckurellan som de kallar den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar