En höstbok och en hel massa bilder

Gumman knatar på, samt läser en bra bok. Tänker berätta för er att jag knatar på mitt gåband nästan varje dag. Efter sommarens slöande, har jag som många andra tagit tag i mitt välbefinnande, nu när den har dragit sig tillbaka som endast ett minne i våra huvuden.

Ja, kollegan har fortfarande minnet i skinnet, hon är brun. Jag som noggrant hållit mig i skuggan, kan inte se ett enda tecken av solens strålar på mitt vita skinn.

Hörde igår någon som sa att man ser smalare ut när man är brun. Kanske ska jag ta fasta vid det tills nästa sommar.

Hösten är böckernas tid. Antar att det är därför, de håller bokmässan den här årstiden varje år. Själv är jag periodare, jag går i åratal utan att plocka upp en bok, sedan i perioder så läser jag intensivt.

Just nu har Ove kommit in i mitt liv. En snustorr tråkig man, man talar om fyrkantiga människor som inte vågar komma ut ur sina egna lådor. Ove är ett praktexempel på en sådan.

Boken är tydligen en författardebut av en trettioåring. Undrar ett ögonblick, hur han i hela friden bar sig åt att få den publicerad.

Nästa på lager blir en berättelse om en annan man som heter Harold Fry som gör en fotvandring från England till Skottland. Antar att det är en fiction, men har inte fått den i brevlådan ännu för beskådan.

Tänk så behändigt det där Internet har blivit för oss här i skogen. Jag kan sitta och shoppa, undrar varför ordet shoppa är så populärt, vad det är som är fel på ordet handla. Antar att folk shoppar lustfyllda prylar som kläder och smink och inredningsdetaljer. Shoppa mat har jag aldrig hört någon göra.

Jag handlar böcker på nätet. De kommer hit till den blåa brevlådan vid vägen, en stadig promenad på ca 200 meter uppför en backe.

Har tänkt många gånger att jag ska använda den till träning. Gå där upp och ned ett antal gånger, den riktigt suger musten ur en den där backen. Men det har bara stannat vid en tanke som så mycket annat här i livet.

Annars så har jag Skottland i färskt minne, färskare än sommaren.

Vill så gärna lära mig att få in bilder här i bloggen, så nu tänker jag lägga in en bild på Lochranza och vägen som jag gick alldeles för mig själv, när väninnan låg och ojade sig i sängen över att inte ha sovit en blund.

 Det är som att ha hamnat i Fylke och vänta sig att få se en liten hobbit utanför något vitt litet hus.

Jag fryser och får så göra tills vårsolen tittar upp bakom skogen igen. Nu försvinner solen för oss och kommer igen i april någon gång. Min kusin i Norge har heller ingen sol på vintern, men hennes sol försvinner bakom ett fjäll. Det är deras fjäll, jag tycker det låter lite härligt att ha ett alldeles eget fjäll. Men hon säger, att man inte kan göra något på det, det går inte att odla på och inte ha djur på, så allt det gör är att bara stå där som onyttig mark för en bonde. Turisterna tycker om det i alla fall, de kommer i horder om sommaren och åker kring och tittar på fjäll.

Nu är hon och hennes gubbe inte mycket för bergsklättring heller, då hade det nog varit ett rent nöje med ett eget fjäll.

Idag regnar det inte, kanske går gubben och jag upp till vårt trattkantarellställe och ser om det finns några svampar. Jag gillar att plocka men äter inte svamp, så gubben får rensa och förvälla och frysa in de små äcklen. Jag ryser när jag känner svamplukt, undrar om det har med att jag kanske blev förgiftad av dem i ett tidigare liv och dog en plågsam död. Det kan jag aldrig få veta, men spekulera i det kan jag ju göra.

Snart är det fågelmatardags, gubben har bullat upp med ett antal säckar solrosfrön som de sålde till ett fördelaktigt pris. De har ännu inte kommit på fönsterrutan för att äta kitt så de får vara för ett tag, ju längre vi väntar, ju längre räcker solrosfröna. Så skulle nog Ove ha sagt.

Dudde växer och står i, han är fortfarande ordningsam med sina leksaksmöss, de lägger han i matskålen. Fyra möss har han på gång samtidigt, leker med en och en i något konstig speciell ordning. Han har ju inte så mycket att tänka på i sitt lilla liv, annat än att hålla ordning på leksaksmöss.

Snart ska vi åka till veterinären och få honom snöpt, det vet han inte om. Det är bara den illvilliga matten och hussen som vet det. Han fyller sex månader i början av november och då är det hög tid. In i buren och iväg till staden, ut ur buren och få ett stick och sedan vet han inte mer förrän han vaknar upp och är ett par kulor fattigare.

Gizmo och Dudde är nu bästisar, de leker och sover ihop. Lite kul att se den stora ståtliga Gizmo på sex kilo som släntrar likt en lejonhanne och rantandes efter den lilla Dudde, med massa spring i benen

Våra katter gillar att komma in i vettig tid på kvällen. Runt halv tio så är det kväll för dem.

Då kommer Gizmo in i alla fall, Dudde är inte ute så mycket, utan är väl hittills mer av en innekatt.

Jag försöker se till att han är ute så mycket som möjligt men då gäller det att inte ha ett ärende ute, då vill han med in.

 När Gizmo kommer in på kvällen då är det lekdags, de stojar kring likt övertrötta ungar. Under sängen, i sängen och upp och ned för trappen. En favorit är att sitta på varsin sida av en dörr och tassa på varandra i springan.

Annat var det första gången de sågs, så här såg det ut då.

Ett annat minne är ju stugan i full sommarskrud. Här är den för första gången för er som aldrig varit hit.

 Det var allt från stugan för denna gång.