Ett missbruk är lika ett annat

Gumman väntar besök. Min kusin ska återigen ratta sin bil mot stugan. Sjuttio mil över berg och dalar, den lilla gumman med den stora bilen, hon syns knappt bakom sin ratt.

Annars så funderar jag mest över tjocka människor, eller så får man inte kalla dem det, får väl dra till med överviktiga då, fast jag helst vill säga feta. Det är mycket som har blivit fult att säga i det här landet. När någon kommer från utlandet så är utlandsfödda eller nysvenskar, vad var det för fel på invandrare? De vandrade ju in hit.

Så jag har löst gåtan med tjocka människor, inte småmulliga som de flesta är, utan de riktigt stora. Där inne i deras kroppar sitter det en helt normal liten människa, som är djupt olycklig.

Det finns ingen diet i världen som kan rädda dem, om de inte tar itu med det lilla sårade barnet. Köksbordspsykolog som jag är har jag räknat ut allt detta alldeles själv.

Jag försöker sätta mig in i hur det skulle kännas att äta hela dagarna igenom, att aldrig bli tillfredsställd medan kroppen sväller ut mer och mer.

Nu har jag enbart mitt Wordfeud att relatera till när det kommer nära ett missbruk, jag kan inte sluta spela det. Visserligen blir jag fullproppad med ord istället för mat men beteendet är liknande. Jag glömmer mig själv en kort stund när jag sitter och knåpar med orden. En stund av tillfredsställelse istället för att ta itu med allehanda andra saker som att meditera eller städa huset. Eller varför inte läsa en bra bok. Fast böcker kan också ta överhand och bli ett missbruk.

 För att inte tala om städning och meditation.

Jag undrar om alla människor har ett eller annat missbruk?

När jag säger missbruk så tänker nog de flesta på droger av en eller annan sort, eller alkohol. Men missbruk för mig är när något tar överhanden i ens liv och det blir ett måste.

Så jag har mitt Wordfeud och mitt snus. Snuset är ett absolut måste, skulle inte vilja leva utan det. Nu är väl att ha en prilla inne inte direkt ett missbruk, men ett måste är det.

För att återgå till de feta, överviktiga tjockisarna så är det många som ser ned på dem. De blir klassade som andra klassens medborgare. Att vara smal är lika med att man lyckats här i livet. Men då har de inte tänkt på det lilla barnet som sitter där inne i fettlagren och vill ha tröst i form av pizza, pommes frites eller tonvis med godis.

Problemet för dem är att jag kan kasta telefonen, skaffa mig en Duro knapptelefon och glömma allt vad Wordfeud heter. Men vi måste ju äta varje dag, det är som att spela ett Wordfeudord varje dag, varken mer eller mindre. Att bara få unna sig ett ynka ord och sedan gå och glo på telefonen de resterande timmarna.

Allt här i livet handlar ju om att förändras inifrån och ut. Det fungerar inte tvärtom.

Sedan finns ju de där som inte äter alls, då är det, det inre barnet som sitter i en trådsmal kropp och säger att de ska bestraffas och inte äta. Ingen vill se åt mig, jag ska minsann visa dem att jag är missnöjd, jag ska inte äta alls.

Jag har en släng av bägge, har varit i inte äta träsket och gått på barnavdelningen för att få jeans som inte var för stora. Jag har mumsat mest varje dag utan någon hämning. Nu har jag inte blivit så jättestor, men tröst har det varit.

Så tänk på det nästa gång ni dömer en tjockis, eller någon över huvudtaget, oftast så är de små och rädda.

Nu ska jag lätta upp stämningen genom att byta ämne. Väninnan som bor i Turkiet på vintern, är överlycklig. Hon har fått alla svenska kanaler på sin TV, så nu kan hon se ”Bonde söker fru”. Nu är det väl inte enbart för det programmet som hon skaffat alla kanaler, men hon är lite okvinnlig och gillar fotboll också.

Gubben såg på någon fotboll igår, han tjoade så att katterna blev rädda.

Jag så på ”Bonde söker fru”.

Vet inte varför jag satt och såg det. Det är inte speciellt bra heller. Men en trogen tittarskara har det, mig inräknat.

Bilen har fått vinterskor. Nu kan halkan komma, fast jag hoppas den dröjer ett tag till.

Ser att jag kört hela 400 mil på ett år. Det är inte mycket, men så går den en mil om dagen, fyra dagar i veckan och någon enstaka tripp till stan då och då.

Det är älgjakt här uppe nästa vecka, just den veckan då vi ska gå och plocka resterande trattkantareller med kusinen. Gubben har massor av gula och orange skyddsvästar, så vi får väl klä oss färggrant så klarar vi väl oss.

Har aldrig fattat det där med jakt. Var nog Buddist i tidigare liv, därför blev jag vegetarian i det här och har mottot.

Lev och låt leva!