Renoveringsdags

Gumman ska flytta. Jag ska flytta, fast bara ca sju meter. En liten flytt i tillvaron, till ett sovrum jag inte är van vid.

Jag är en riktig vanemänniska, rubbas mina cirklar så tar det ett tag innan jag vänjer mig vid det nya. Har svårt för förändringar, även om det nya visar sig vara mycket bättre.

Kontrollmänniska kan jag också kalla det.  

Vi ska äntligen börja med mitt sovrum. Ja, gubben och jag har varsitt, sedan mina snarkningar fick honom att fly fältet en trappa ned för tio år sedan.

Det brukar vara tvärtom, gubbarna snarkar och kvinnorna ligger sömnlösa. Men inte här.

Det är behövligt med lite renovering. Åren har gått och ett fint fräscht sovrum har stannat inne i mitt huvud, inte som hos de flesta andra, de tar tanken till händerna och börjar göra något åt det. Förutom i programmet ”Arga snickaren”, där går de också år och år in utan att göra ett dyft åt hemmet.

Fast inte väntar de 22 år som vi har gjort, det är egentligen skandal när man börjar tänka på det. Men nu har vi gått och räknat ett, två, tre länge nog, på det fjärde sker det snart.

Jag rubbar inte bara mina rutiner, jag ställer katternas vanor upp och ned också.

De har sin soffa där inne, i det numera tomma nyrenoverade rummet. Nu ska jag dra in där med buller och bång, så att de ska behöva kika in där med lite skrämda blickar.

Jag pratar om att jag är vanemänniska, katterna är snäppet värre. De ogillar om så det endast flyttas på en möbel. Allt i deras revir ska vara så som det alltid är, annars blir det liksom fel i deras tillvaro.

Inser också att jag kommer att få dela rum med dem, kanske jag skyndar på renoveringen lite snabbare. Vill tillbaka in i mitt rum och stänga min dörr, att allt ska bli som vanligt igen, fast med ett fräscht sovrum med massor av fina saker.

Så att mina sista år på den här jorden ska bli en dröm i fluff och kuddar.

Nu tänker jag väl inte att jag ska gå och dö snart, men med åldern kommer den allt närmare.

Gubben och jag var så muntra att vi bänkade oss framför teven häromkvällen, det är inte ofta vi sitter där och tittar. Trodde väl att det skulle vara ett mer omfattande program om döden. Det hette ju ”Döden, döden, döden”, ord som vi vanliga, förutom Astrid Lindgren inte tar i vår mun för ofta. Den finns där som ett otäckt framtidsscenario, men vi pratar aldrig om den.

Programmet var inte alls så omfattande, det handlade om kistor, gravar och förbränningsugnar. Inte så mycket om själva händelsen, mer än vad som händer med våra kroppar och reporterns egna rädslor inför den kommande händelsen i våra liv.

Nu ska jag inte gräva ned mig mer i ämnet, det är alltför obehagligt och laddat. Gör lite svenskt och blir lite lagom.

På tal om svenskt så går vi snart mot en vinter. För övrigt alla vi stackare i norra Europa, fast i Sydamerika och Australien har de vår. Gilla läget eller flytta härifrån, det är vad vi har att välja på.

Dudde är numera en kastrat, från hankatt till kastrat på några minuter, inte fattade han ett dyft av det heller. Han var som vanligt i går kväll och hoppade kring i tillvaron som en liten tuss med sina leksaksmöss. Inte fick han gå ut igår heller, det däremot fattade han inte heller. Kände mig som en svikare i går morse när jag tittade in i hans tillitsfulla kattögon, jag visste vad han skulle gå igen, inte han.

Nu lever djur i nuet, vi har mycket att lära av dem. Jag levde i framtiden, han var inte där ännu. Den kom först på veterinärens bord, sedan var den över, Dudde var inte skärrad för det. Han gick inte omkring och tänkte på det otäcka han varit med om på morgonen, det hade han släppt för länge sedan, när väl eftermiddagen kom.

Gubben vill hoppa på den där populära 5:2 dieten. Han väger sig, det gör inte jag.

Kilona smyger sig på våra kroppar, lite i taget så att vi inte ska märka det så mycket. Det vore ju en chock att vakna upp en morgon och ha lagt på sig femton kilo under natten. Det diskuteras nu hej vilt om mättade fetter sätter sig i våra ådror, läste idag att det är nog inte så. Det ska bli kul att se när livsmedelsverket och dietisterna börjar rekommendera smör och grädde. Det kommer, var så säker.

För ett antal år sedan gick de ut och sa till alla svenskar att äta sex till åtta mackor om dagen. Katastrof idag, en sanning på den tiden. Det går framåt kan man säga.

På tal om kalori och kolhydratbomber så tänker jag nog baka idag. Aldrig har det varit så populärt att baka sju sorters kakor, vi måste ju ha en motvikt mot allt nyttigt.

Undrar varför onyttiga saker är godare än nyttiga? Har alltid varit så och kommer alltid att förbli.

Så läckra tårtrecept och tips om hur man går ned tio kilo bara genom att stå på jobbet, det är vad jag ser när jag går in på tidningarnas sidor.

Ska väl börja stå lite mer och samtidigt äta en bakelse, så väger det jämnt.