Nu vill jag tycka till

Gumman tycker till. Tänker ta den här stunden vid bloggen och tycka till om saker och ting.

Vaknade upp i morse och hörde gevärsskott, det fick mig att tänka på att det dödas hundra elefanter om dagen av tjuvjägares skott. Kan de inte ta död på dem med gevär, så förgiftar de vattenhål, eller spränger dem till döds. Det ligger mycket pengar i elfenben.

Elefanten som vi vet, lever i familjer, om några i familjen precis som hos oss människor dör, så sörjer de övriga. Elefanter är också varelser med känslor och starka familjeband.

Sedan 1989 har handeln med elfenben varit förbjuden, det hela lugnade ned sig, till lycka för världens elefanter. Men nu har det satt fart som aldrig förr igen. Nyrika kineser och andra orientalfolk som kommit över pengar, de vill ha elfenben.

Japaner är inte bättre de, inte nyrika som de andra, men väl ondskefulla nog att inte bry sig om på vilken varelse de suttit på.

Sedan tror kineser och andra orientalfolk på att noshörningshorn är potenshöjande. Antalet noshörningar minskar varje dag.

Vilken löja, tag en Viagra istället för guds skull. De tillverkas väl i Kina som allting annat vi har på oss och tar i dagligdags. Det är vi i västvärlden som gjort att det dör elefanter varje dag, vi har lagt all vår produktion där borta, för att den billiga arbetskraften gör vinsten större. Skapar småchefer hos en befolkning som inte allt för länge sedan cyklade omkring. Idag är Indien och Kina de största miljöhoten vi har, jorden har inte mer plats för sådant.

Jag var så upprörd över elefanterna så jag vaknade mitt i natten och tänkte på dem, det värsta är att jag kan göra någonting åt saken, mer än att inte köpa elfenben och det gör jag ju inte.

Hur hemskt det än låter så, är det inte bra att fattiga länder blir rika, det följer med så många rötägg i det hela. Missförstå mig inte, visst ska allt folk på jorden ha en dräglig tillvaro. Vi i västvärlden har överflöd, medan de i bästa fall, bor i hus med riktigt tak och värme.

Med kapitalism följer många problem, den kinesiska medelklassen växer, kommunismen har lämnat sina ideal och dansar kring guldkalven den också. Guldkalven talar till människans ego, det lyssnar vi gärna på.

Sen tycker jag också att de kan sluta med att äta hajfenssoppa, vad ska det vara bra för? Miljoner hajar fiskas upp varje år, får sina fenor avskurna och slängs tillbaka till havet igen för en lång och plågsam död.

Här är det väl inte bättre, djuren föds upp i fabriker.  Men djurfabrikerna tar död på hela djuret, skär inte bara av en del. Förutom på smågrisar där de kastreras utan bedövning, för att människan påstår att de inte känner så mycket. Vad vet de om detta? De har väl inte satt sig in i en liten griskropp och känt efter. Tror mig ha läst det är förbjudet, men som med alla förbud så tas de inte på så stort allvar.

Människan är en okänslig varelse. Som tur är inte alla, men stora delar.

Nog om djur och död, det får mig bara att se rött!

Sedan tycker jag att svenska ”Idol är” botten. Av alla tusentals som sökte, så hittade de en medioker samling sångare. Inte en enda utmärker sig på något sätt.

Den svenska publiken i studion består mest av fjortisar, samt deltagarnas familjer. Irriterar mig på att många sitter och vinkar när kameran sveper förbi, vi svenskar som ska vara så tillknäppta. Annat är det i USA och England, där består publiken i X Factor av allt möjligt folk och de sitter inte och vinkar in i någon kamera som passerar, de uppför sig. Fåniga svenska publik, man får skämmas och ta till kudden.

För att följa TV tråden så vill jag tycka till om ”Så mycket bättre” också. Påminner mycket om förra årets program, när Lill Lindfors stiger upp och bossanovar ihop deltagarnas låtar. Förra året hade de Sylvia Vrethammar som gjorde samma sak, tycker att det måste finnas andra äldre kvinnliga sångerskor som har en annan genre.

Annars så tycker jag att det är bra, att programmet inte är gjort efter någon utländsk förlaga. Helt och hållet svensksnickrat.

Fast det dröjer nog inte länge innan det sprids kring överallt, då kan jag titta på den engelska versionen nästa gång jag åker dit.

Nu har jag fått tyckt till  om media i media, det känns bra.

Annars så är livet i stugan lugnt som vanligt, vår tanke på att renovera sovrummet är fortfarande kvar i våra huvuden. Idag ska vi masa oss ut och gå kring byn tror jag, det är bara i huvudstadiet det också, får se om det blir verklighet.

I höst verkar alla fått fnatt på att ta ned skog häromkring, det går skogsmaskiner i varje buske snart. Vår skog har inte påverkats men väl vyn kring vägarna här, så vi får oss en annorlunda promenad kan tänkas, lite nya kalhyggen att titta på.

Ingen snö mer än ett litet pudertäck, jag säger bara halleluja om detta. Skidfantasterna får åka iväg och ha sitt kul, men jag ser gärna en vinter med lite snö.

Tidningarna som älskar att skrämma oss, de basunerar ut att det ska bli den värsta vintern i mannaminne, ja den värsta i modern tid, men då är jag inte riktigt säker vad de menar med modern tid. Vi får väl se, jag återkommer om fyra månader med rapport om det.

Katterna frodas och äter, vi som är deras betjänter, vi ser till att herrskapet katt får mesta möjliga uppmärksamhet dagligdags. Vi släpper in och ut dem, matar dem, gör ren kattlådor så att de ska ha en fin toalett att göra sina behov i.

De går ut och jagar en stund på dagarna, om vädret är till herrskapets belåtenhet, annars är de inne och sover eller leker om de känner för det. Efter lyckad jakt och smaskandet av sork, så kommer de in och äter mat till efterrätt.

Har nästan aldrig sett någon av katterna komma in och gå förbi matskålen, utan att ta sig en lite tugga. Katter går inte att utfodra som hundar, hundar vräker i sig sin mat och så är det bra. Katterna är småätare, precis som sin husse och matte.

På tal om småätare så nalkas året storätarhelger. Vi ska äta så mycket, att affärerna tycker vi ska börja laga mat redan nu. Jag vägrar befatta mig med julen i november, en vecka innan vaknar jag till och svänger ihop lite godis, köper några hyacinter, slänger upp tomten i fönstret och så är det klart.

Årets julklapp ska bli råsaftcentrifugen har handeln bestämt, en ny pryl som ska ställas in i ett skåp efter ett tag, när folk tröttnat på att göra ren den. Tillsammans med wokpannan, fritösen, äggkokaren och bakmaskinen får den sedan stå och se ledsen ut.

Det där med årets julklapp har jag aldrig fattat, är det handeln som försöker att sälja ut restlager?

Antar att teknikprylarna kommer att vinna igen, de förbrukas snabbare än en liter mjöl nu för tiden.

Undrar hur många gamla telefoner som ligger och skräpar i folks byrålådor? Här hemma har vi nog fem, sex stycken. Skulle kunna öppna museum för mobiltelefoner genom tiderna, då den äldsta är en gigantisk sak från nittiotalets mitt, med batteritid kortare än ”Aktuellt”.

Gubbens första när han jobbade borta, jag kan nog räkna på handens fem fingrar, hur många gånger han använde den.

Det var på den tiden då inte det fanns mobiltäckning norr om Dalälven.

Nu har jag fått tycka och gnällt en liten stund, allt känns genast bättre.

Vi kvinnor vill gärna få ur oss saker och ting som trycker oss, vi pladdrar oss ur dilemman kan man säga.

Gubbar gör tvärtom, de går in i sin grotta och stänger stendörren och sitter där inne och grubblar för sig själva. Det tar längre tid och jag tycker att vår metod är mycket bättre. Kanske för att jag är just kvinna.