En regnig fredag i maj

Gumman ska plantera jordgubbsplantor.

Jag gillar bloggar med lite vardagskänsla, där man kan se sig själv.

Nu tänker jag skriva en sådan, en om när livet har flyt.

Det är en mulen vårdag idag, det regnade rejält igår, men ändå så säger säkert bönderna att det inte regnade tillräckligt. Det har ju varit rätt så ont om nederbörd sedan snön smälte. Och bönder är ju aldrig riktigt nöjda med väderleken, det vet vi ju sedan gammalt.

Det är en perfekt dag att gå runt och småjobba ute med lite av varje, inte för kallt inte för varmt.

Det som slår mig när jag ser mina engelska köpahusprogram, det är att folk vill köpa hus på landet för att få ett lugnare liv. Det de inte vet, är att husen så småningom behöver repareras, trädgården tar en västenlig tid, samt allt det där andra som en husägare på landet ställs inför.

En lägenhet i stan är definitivt lugnare. Fast jag antar att de menar, att de vill komma bort från trafik och buller och känna vinden smeka kinden, medan humlorna surrar.

Igår var gubben och jag till stan, vi åker inte ofta, men när vi åker så bunkrar vi allt möjligt för att slippa åka dit stup i kvarten. Dels så tar det tid och dels så kostar det, vi tänker på sådant vi, gubben och jag.

I alla fall så var vi inne för att se om vi kunde hitta en dörr till en av garderoberna som finns i sovrummet, det rummet som är under långsam reparation.

En av dörrarna till kattvinden var skev, vad vi ville ha tag i var en ungefär likadan bit att sätta upp en ny dörr med.

Väl framme vid byggmarknaden så tittade vi på spånplattor, funderade om det skulle fungera. Fick tag i en personal och han sa att det kunde bli knepigt att få dit gångjärnen på sidan. Blir det snett så spricker plattan.

Han höll på att lasta av vitfolierade plattor av något slag från sin truck, vi tittade på dem och då sa han plötsligt att vi kunde få den stora som låg längst ned och pröva på. Den skulle vi få helt gratis!

Sagt och gjort, så började gubben såga den i lämpligt stora bitar för att få in i bilen, då dök det upp en karl som vi inte sett på många år. Jag visste, att det inte var länge sedan vi talat om honom, före det så har han inte blivit nämnd på säkert tio år.

Lite lustigt att han skulle dyka upp där mitt framför oss, vi pratade en stund och så var det med det.

Med plattorna väl i bilen så styrde vi kosan mot centrala delarna av Glada Hudik, staden börjar så sakteliga vakna upp ur vinterslummern, torghandel av frukt och grönt vid de berömda båthusen vid kanalen, snart blommar staden ut för fullt. Bord och stolar kommer att sättas ut och uteätandet och drickandet når sin kulmen. Lika i alla städer i hela vårt avlånga land. Vi älskar att känna oss lite kontinentala och sitta ute i sommarkvällarna och njuta av en bit mat eller ett glas.

Sen att det är infravärme och filtar som gäller, det struntar vi i, bara vi får sitta ute.

En bit mat på indiska krogen där de inte visste vad à la carte var för något, jag frågade om de också serverade à la carte under lunchen. Han såg ut som ett frågetecken, jag ändrade ordet till meny och då gick det bra.

Med magen full av indisk gryta och ris, samt våra gratisplattor bak i bilen, styrde vi kosan mot blomsterhandlaren.

Jag stressar upp mig den här tiden varje år, jag vill inte missa alla sommarblommor, som jag ska plantera ut i hinkar och pottor. Väntar man för länge så tar de slut och det är bara de fula taniga kvar.

Nu är det visserligen bara början av maj ännu, har inte tänkt plantera och ställa ut dem förrän järnnätterna i början av juni är över. Jag var ovanligt tidig i år, beror nog på jordgubbarna.

Satte några jordgubbsplantor i en stor tvättbalja förra året, de gav några jordgubbar och efter en del påläsning, så stod det att de kunde stå ute hela vintern. Jordgubbsodlare springer ju inte och gräver upp sina plantor och tar in dem inför vintern. Sagt och gjort, jag lämnade dem ute vind för våg i sin tvättbalja, ett annat gäng som stod i lerkrukor tog jag in i stallet, där blir det inte lika många minus när vintern är som kallast. Lerkrukor har ju en tendens att spricka.

Tvättbaljegubbarna kom aldrig upp nu i våras, stallgubbarn gjorde det. Stallgubbarna var inte så goda, de hade röda blommor och smakade vatten, tvättbaljegubbarna smakade himmelskt.

Jag insåg tidigt att jag måste köpa några nya plantor, vet att det tar en tid för plantorna att rota sig och börja växa, maj skulle nog kunna vara en bra tid för det.

Pratade förra veckan med en som arbetar i växthuset där blomsterhandeln håller till. Frågade honom om jordgubbsplantorna kommit för året. Det hade de, sa han, men de gick åt som smör i solsken. Det ökade på min stress att inte hinna med att få några, andra människor skulle komma och köpa dem.

När vi kom fram så ville gubben in i en annan affär först, jag knotade lite, det var fredagseftermiddag och säkert så skulle jordgubbsplantorna ta slut på den kvarten vi var inne i den andra affären. Såg framför mig hur alla som styrde kosan mot blomsterhandeln stegade till jordgubbsplantorna och försedde sig med mängder. Jag skulle få stå där en kvart försenad och höra att de just tagit slut, mer skulle komma in på måndag.

Väl framme i trädgården så dök jag på fina exemplar av Mårbackapelargoner, de brukar också gå åt tidigt, i alla fall de stora kraftiga. Jag stegade ut i regnet med min kundvagn och mina två pelargoner, där ute såg jag till min förvåning att den 9 maj hade alla sommarblommor kommit ut till försäljning. Gubben ville inte stå ute i regnet, utan gick in när han såg mig börja kryssa kring alla blommor och vrida och vända på dem. Jag var den enda kunden med ett hav av blommor framför mig.

Plockade på mig hela sommarens behov när jag ändå var där, jag var ju redan genomblöt av regnet. Jag var bland de första i hela stan med omnejd som köpte sommarblommor en kall regnig dag i början av maj!

Kryssande ut och letade jordgubbsplantorna, fick tag i sex stycken som hette något konstigt och undrade lite stilla om de var de där med röda blommor och vattniga bär. Jag ville ju ha de där söta, med vita blommor. Såg ingenting genom glasögonen, de var regnvåta. Kastade ned plantorna och in igen, fortfarande den enda kunden i trädgården.

Frågade om plantorna hade vita blommor, ja det hade de.

Så nu har jag handlat allt jag skulle, fast jag blev ordentligt blöt på kuppen.

Det kostade en del, men vad gör det, jag älskar mina sommarblommor och jag älskar att äta en och annan jordgubbe.

Framme vid mataffären så tappade jag bort gubben, vi letade efter havregryn och som på alla stormarknader, så är det inte lätt att hitta om man inte är bekant med den. Jag gick och frågade en personal, vände mig om och gubben var borta. Gick bort till havregrynen och konstaterade att de hade två olika sorters ekologiska och tittade ut i gången efter gubben. När jag stått där en stund började jag gå omkring och spana efter honom och hans gröna jacka. Ingen gubbe någonstans, jag gick ut och kollade på bilen, ringde honom, inget svar. Antagligen hade han lämnat mobilen hemma som vanligt. 

Gick in i affären igen och där långt borta såg jag en grön jacka som pratade med någon. 

Han var till rätta igen, hade sagt något om godsaker till mig, som jag inte hört och kutat bort till brödavdelningen där bakelserna låg. Träffat en ur vår filosofiska grupp och stått där vid brödet och pratat en bra stund. Enda platsen i hela affären jag inte letat i.

Tänkte att nästa gång så får jag sno en sådan där flagga som de har på kundvagnarna för barn och sätta på en stor vagn. Då syns han bättre!

 

Trots allt så det blev en lyckad dag i Glada Hudik, gratis skiva, indisk mat samt alla sommarblommor i ett svep och en återfunnen gubbe.

Nu kan sommaren komma!