Sommar vid stugan

Gumman klipper gräs.

Jag jobbar på att ha en egen green, det betyder att jag får susa runt med gräsklipparen ungefär var tredje dag. Det konstiga är att jag i yngre år, tyckte gräsklippning tillhörde det mest besvärliga man kunde ägna sig åt i trädgården. Förresten, så tyckte jag trädgården var besvärlig den också.

Nu tycker jag allt som har med den att göra, är fullkomligt underbart. Tacksam att jag får ha den till låns, i min lilla del av världen. Rabatten vid stugan är som bäst just nu, innan perennerna växer upp för mycket och blir spretiga.

Att ta min tekopp och sätta mig ute på logen och blicka ut över min green, känna vinden och doften av havet.

Annat är det på vintern, tänker inte gå in på det närmare, kan uppfattas som negativt av somliga läsare. Nej, nu ska vi hålla oss till det positiva, kanske en aning butterhet någon gång emellanåt, butterhet med glimten i ögat kan man gott säga.

Vi har en del projekt på gång, gubben och jag. Projekt låter fint, det är långtgående sådana. Vi vill ju inte förta oss, då blir projekten till arbete, sådant håller vi oss ifrån.

Ett projekt är en uteplats under pilträdet, det är vårat vårdträd. En gång för tolv år sedan, köpte jag en liten pinne till träd och forslade det i bakluckan på bilen. Idag är det gigantiskt. Eftermiddagssolen ligger precis där och gottar sig, blir det för varmt kan vi alltid sätta oss i skuggan av pilen.

 

Pilträd är nog det mest tacksamma man kan plantera i sin trädgård, man kan nästan se hur det växer. Det är en ”Salix Bullata” som vi har, en bollpil, rund som ett klot och fin som bara den.

Härdig ända upp till riksgränsen, så det finns nästan ingen köld som kan ta död på den.

Nu är det här nära att bli en trädgårdsblogg, men det gör väl inget. Lite trist kanske för er som bara råkar ha en balkong, men ni får väl härda ut.

Katterna har ett bra liv här vid stugan, Gizmo matar mig nästan varje dag med en sork eller en mus. I går kom han in på logen med en fet sork och dunkade ned den i golvet framför mig. Jag som inte gillar att äta sorkar, jag var otacksam, plockade upp den med vår skräpplockarpinne, ett suveränt verktyg som alla kattägare borde ha. Istället för att sopa eller sätta på sin handske och plocka upp diverse byten de släpar hem, så har gubben sparat en griptång på långt skaft. Den griper tag i bytet och man kan med god marginal gå ut med det och låta naturen ha sin gång. Ett gäng måsar är alltid redo att äta gamla sorkar och annat smått och gott.

I morse när jag satt där i godan ro med min kopp, då kom han med en mindre mus. Tyckte väl att jag inte var värd besväret att mata, så han åt upp den framför mig, jag fick gå in, tycker det är lite äckligt med ljudet av ben som knastrar mellan kattänder. 

Kollegan åker till Turkiet i nästa vecka, då som det är som vackrast här hemma. Men i brist på andra lämpligare tillfällen, så blev det som det blev. Turkiet för mig är en lång resa med buss, från den vackra södra delen, till den karga ogästvänliga norra sidan. Det är också minnen från männens Turkiet, en buss lastad med män och så lilla jag. Män, som en gång i halvtimmen tände starka turkiska cigaretter och dimman av cigarettröken låg tät, hela bunten fick för sig att röka samtidigt. Det är de minnen jag har därifrån, fjärran från all inclusive och badstränder. Nu är det fyrtio år sedan jag var där, så min bild har nog föråldrats, idag tror jag inte man ens får röka på bussar, även i Turkiet. Men jag undrar fortfarande vart alla kvinnor höll hus.

Har en väninna som kommer hem därifrån i rätt tid, hon kom hem till Stockholm igår i rekordvärmen, efter att ha tillbringat vintern där nere i söder. Hon är mästare på att vara på rätt plats hela året om. Om man inte är en vinterälskare vill säga. Då är hon på fel plats hela tiden.

Turkiet kan ju också vara lite urrigt så där i december, januari, då åker hon till någon varmare del av världen. Några få förunnat att kunna ha det så, men hon är nu lyckligt arbetsbefriad med bra inkomst, hon har gjort det alldeles själv. Som man bäddar får man….

Jag har väl inte bäddat särskilt mycket, men jag har min gubbe och min stuga….. Det är inte alla förunnat, fast ingenting för er som gillar stadens sus och brus. Det enda oljud vi har här just nu, är tranorna som trumpetar, om man kan kalla det oljud.

Må så gott i sommarvärmen, så hörs vi snart igen.