Demokratifunderingar

Gumman är tillbaka i skrivartagen. Har varit lite si och så med skrivandet den sista tiden. Orsaken är att jag varit kattvakt. Inte åt mina egna, utan åt en grannes.

Skriva vill jag helst göra på morgonen innan jag gör något annat, nu har mornarna gått åt till att åka och sitta i en annan stuga och ropa på andra katter.

Det är två kissar som har matte och lillhusse på sjukhuset i Uppsala, de har mat inne, för den elaka grannkatten går dit och äter rubbet som ställs ut. Själva är de ute, så det kan bli lite av ett dilemma om de råkar bli hungriga.

Den elaka grannkatten är en okastrerad helsvart gubbe, som gillar att gå runt i gårdarna och spana efter mat. Har lust att ta ett snack med hans ägare och fråga om de inte ger katten mat hemma. Antar att det inte skulle resultera i mer än att de blir förnärmade, för jag skulle slänga in en fråga varför de inte kastrerat honom heller. Tror knappast han är en avelskatt.

Elaka grannkatten går också in till en annan granne som har kattlucka, denna uppfinning som gör att du behöver inte lätta på ändan för att släppa in och ut katter. Istället får man in möss och fåglar, samt andra katter som vill ha mat, såg en film att även tvättbjörnar kommer in, fast det var ju i USA.  Den elaka grannkatten slåss på nätterna med hans egna, det är tacken för att han fått sig ett skrovmål.

Som sagt hon har ingen kattlucka, tur är väl det. Så jag får släppa in och ut dem varje morgon och sitta där en bra stund, så de kan gå och småäta.

Katter glufsar inte i sig maten som hundar, slafs och så är det klart. Nej katter äter några torrkulor, sen går de därifrån och hittar på något annat, sen tillbaka till matskålen för ett par kulor till.

När de ätit tillräckligt, så föser jag ut dem i den kalla majdagen och låser dörren.

Känner mig som en bov varje gång.

Sedan rullar dagen på, senare på eftermiddagen har skrivarlusten ebbat ut, om den infunnit sig vill säga.

Maj har börjat och fåglarna gör sitt bästa att överrösta varandra. Vi är tidigt ute i trädgården i år, gubben och jag brukar inte titta ut förrän Valborg och även då brukar snön ligga kvar.

I år har jag fixat och trixat, så vi ligger före i schemat med veckor.

Annars är det konstigt nog en annan fråga än trädgården, som jag gått och grunnat på denna vecka.

Ska man använda demokratin till odemokratiska krafter?

En fråga som poppat upp framför näsan på mig mer än en gång de senast dagarna, dels genom jobbet på fackföreningen och nu har den återkommit i en blogg jag läser ”Täppas toppenblogg”, så jag tror någonstans att jag är ämnad att ta upp detta ämne den här gången.

Den är bra den bloggen tycker jag, kort och lättläst på någon minut. Inte som min, den tenderar att bli för lång varje gång.

Han bor i grannbyn av och an när han inte är i storstan, så igenkänningsfaktorn är stor i både platser och folk.

Han har också brottats med den frågan denna vecka, inte minst i Ring P1, där han och folk av olika de slag pratar med varandra.

Att högervridna mörka krafter håller på att breda ut sig i Europa, det vet vi ju. Men ska de få demonstrera det är den stora frågan. Eller ska de få vara medlemmar i vår lilla fackförening, som är obunden politiskt, eller inte har med några ismer att göra.

En man skickade e-post till föreningen och frågade hur vi ställde oss till, att företräda honom i ärenden gällande arbetet. Han deklarerade att han var nationalsocialist, jag anade lite ugglor i mossen när han så öppet deklarerade vart han stod politiskt. Inte en enda medlem har sagt ett pip om det. Antar att vi har både det ena och det andra i vår förening, men vi är ju politiskt obunden också, då får man räkna med lite av varje.

Jag tänkte mig noga för innan jag svarade, skrev sedan att i våra stadgar står att varje medlem kan fritt tillhöra vilket politiskt parti de vill, bara det överensstämmer med våra principer.

I våra principer står det att vi står för demokrati, alla människors lika värde oavsett kön och nationalitet.

Han fick det som enda svar, har inte hört något mer från honom. Kanske var det en luring från någon reporter som ville höra vart fackföreningen stod för, eller så var det verkligen en nasse.

Så frågan återstår, hur ska samhället förhålla sig till detta? Det har också talats om deras rättigheter att demonstrera. Ska de verkligen få använda demokratin till att nå ut med något som vill ta bort den rättigheten?

Sverigedemokraterna är lullull, jämfört med alla de andra konstiga högervridna som finns i vårt samhälle. Sverigedemokraterna prövar att vara lite svenskt lagom, för att nå ut till fler. Ibland kommer djävulen på silkestofflor säger alltid min kusin, hon är pingstvän.

  

För fackföreningen var det lätt, allt jag behövde göra var att slå upp vår lilla stadgebok. Där stod det ju som det stod, med andra ord, vi är inte för någon som vill ta bort demokratin, köra ut alla som inte delar vår religion eller hudfärg, eller på annat sätt avviker från det lagom långbänkssittande svenska.

I den tiden som är nu, så finns det så mycket ljus och så mycket mörker, de mörka krafterna känner att ljuset och medvetenheten håller på att breda ut sig, de slår då tillbaka med kraft.

Men ljuset vinner alltid till slut. Vem hejar på skurken i en film?

Länge leve hjälten!