Hänryckningens tid

Gumman är hänryckt. Sitter och funderar på om pingst har passerat mig obemärkt, den brukar väl vara där i slutet av maj. Ser till min förvåning att pingstafton är idag lördag, det är väl själva sjutton, att jag höll på att missa hänryckningsdagen.

Antar att det beror på att någon plockat bort annandag pingst i almanackan och fördelat över den till 6 juni som var igår. Först nationaldag, nästa dag pingstafton, det känns lite som tårta på tårta.

Fast nationaldagen är väl ingen stor begivenhet i det här landet, det är ju inte så att vi är ute hela bunten och viftar med flaggor och sjunger att vi älskar vårt fosterland. Här i stugan noterade vi att grannen hissat sin flagga, det var allt. Vår flaggstång blåste omkull i en storm för en massa år sedan, nu har vi gjort reglar till vår uteplats av den.

Annars har jag fullt sjå att stoppa näsan i syrenblommorna, de varar ju så kort tid och jag vill inte missa en enda dag av deras blomning. Rabarber finns till ett helt kompani, allting kommer i stora kluster, så här på sommaren. Först ska vi proppa i oss rabarberpaj, göra rabarberkräm och rabarbersaft tills vi är less.

Jag håller mig till rabarberpaj, är ingen saft och syltgumma.

Sedan kommer jordgubbsdröset, vecka ut och vecka in med jordgubbar utanför affären i byn. Folk äter jordgubbar så de står härliga till, jag som inte är förtjust i just jordgubbar, jag ska väl försöka att åtminstone äta några stycken.

Gud hjälpe de som sedan har trädgården full av vinbärsbuskar, vi hade det, men jag visste aldrig vad jag skulle göra med dem. Folk gör då vinbärssaft och vinbärsgelé, sedan kommer äpplena, då blir det mos och äppelkakor.

Visst ska vi väl ta hand om saker och ting som kommer under säsong, men det blir lite för intensivt när allting ska hända på en kort period.

Sommaren passerar utanför fönstret som ett X 2000, här gäller det att hänga med i svängarna. Sedan står vi där i slutet av augusti och undrar vad som hände, javisst det var ju sommaren som svischade förbi.

Annars har jag kommit i det stadiet, att jag gillar att titta på folk som bakar i TV. Jag är inte ensam, såg att fler tittade på bakning än på partiledardebatten om EU valet.

Visst är en spröd småkaka, mycket roligare än en drös med politiker. Vi är flera miljoner som tycker det.

Livet i stugan rullar på i alla fall, vår uteplats som vi hållit på med i veckor, den är nästan klar. Fint belägen vid pilträdet, eftermiddagssol, skön skugga att krypa in i under trädet. Ni hör, jag förväntar mig en rekordvarm sommar.

Återstår att se om vi kommer att sitta i den där för oss, glömda delen av trädgården. Den var aktuell senast för 17-18 år sedan då jag hade ett grönsaksland och fick morötter som liknade tändstickor. Lade ner grönsaksplanerna ganska snabbt, några enstaka bra lökar fick jag till, annars så var det magert.

Katten Gizmo har tagit en råtta, det är väl inget nytt om man råkar vara härifrån och kallar allt från hasselmöss till svinhusråttor för råtta. Men det här var en riktig råtta, en stor en med lång svans. Hur stor är svårt att beskriva, men kroppen var flera decimeter minst. Han kom med den och låg på gårdsplanen och bollade med den stora kroppen. Han var säkert jätteglad på katters vis, antagligen det största bytet han någonsin tagit.

Vi var inte lika glada, frågan uppstod i våra huvuden. Vart har han hittat den?

Jag har svårt att se att råttor springer omkring i skogen, för mig är de förknippade med närheten till människan. Vi har inga djur, kanske komposten är orsaken. Fast varför skulle en råtta springa benen av sig för lite blomkålsblast och lökskal.

Grannen har både får och höns, där kan jag se hur det finns riktiga råttor, nu ligger grannens gård ganska många hundra meter från vårat hus, katten Gizmo skulle aldrig gå över dit. Visserligen är han född där, men det kommer han inte ihåg, jag åkte bil med honom hem, där blev han nog lite förvillad.

Vi får tänka att råttan virrat iväg därifrån, inte kul med storråttor i huset.

Bättre är det med söta hasselmöss, nu finns de inte så här långt norröver, men söta är de i alla fall.

Värre dilemma hade en väninna i Stockholm, hon bor på åttonde våningen högst upp, där har hon en terrass som sträcker sig runt hela lägenheten. I går upptäckte hon att en andhona hade börjat ruva på ägg i en av blomlådorna.

Visst är det inte hela världen kan tänkas, men andmammor måste ta sina dunbollar till vatten innan de kan lära sig flyga. Dunbollarna skulle aldrig kunna ta sig levande ner från åttonde våningen och sedan knata efter mamma och hitta vatten.

Hon slängde ut ett hjälp på Facebook, där var råden allt från att ringa Skansen till att fira ned hela härligheten i blomlådan. Nu hann vi inte fundera och förskräckas så länge, på eftermiddagen gav sig andmamman iväg en sväng, några hungriga måsar såg sin chans, äggen försvann i deras gap.

Lite sorgligt med tanke på att andmamman säkert undrade vart hennes ägg tagit vägen, lite skönt med tanke på väninnan som höll på att gå upp i limningen. Det hade jag själv gjort också.

Nu ska jag gå ut och blir lite hänryckt!