Påslakanhistoria

Gumman tänker tillbaka. Jag kommer ihåg när det inte fanns påslakan att köpa i det här landet! Började tänka på en sådan trivial grej, när jag vaknade i morse. Försöker kväsa egot från att tänka negativa tankar, då sätter egot igång att prata om påslakan. Det finns ingen hejd på vad det kan hitta på.

Mamma som kom från Norge, hon hade varit van vid påslakan, Norge är ibland ett föregångsland när det gäller nymodigheter.

De har t.ex. tagit bort FM och AM, nu får alla så lov att skaffa en digital radio om de vill lyssna. Det är på tal här i Sverige också, synd på alla radioapparater vi har i stugan. Gubben har en hel drös, jag påtalar att ingen lyssnar på radio som de gjorde förr, äldre gör det antar jag, men vi räknas väl inte in i de äldres skara riktigt ännu. Det är väl plattor och smarta mobiler som står för soundet nu för tiden. Vad vet jag, jag gissar hej vilt.

Tydligen hade påslakan varit brukliga där i Norge sedan trettiotalet, när mamma kom hit till Sverige efter kriget, då låg de svenske i täcken med överlakan. Mamma som hamnade hemma hos farmor när hon träffat pappa, hon hade ett rent helsike att hålla smutsen borta från sig.

Farmor och farfar bodde i en tvåa med möblerbar hall i Vasastan i Stockholm. Det här var innan alla kom på, att de skulle ha så stora bostadsytor, varsitt sovrum, vardagsrum, datarum osv. På trettio och fyrtiotalet var det tränga ihop sig som gällde, antagligen för att det dels var bostadsbrist, innan alla förorterna byggdes, dels att folk tjänade helt enkelt inte så mycket, att de hade råd med egen lägenhet.

I alla fall så var jag inte påtänkt på den tiden, men jag har hört mammas historier. Tror att det bodde upp till tio personer i tvåan när det var som värst.

I alla fall så var farmor inte känd för att städa och feja särskilt mycket. Hon höll rent på matbordet och hon satte fram mat. Det där med tvätt och hålla rent för övrigt var det inte så noga med. Mamma som kom från ett antibakteriellt hem i Norge, hon höll på att bli tokig när hon fick flytta in med pappa i det bakersta rummet, som de delade med faster och hennes son. De hade väl gjort någon slags avgränsare, men särskilt trevligt för ett nyförälskat par var det väl inte. Som tur var så arbetade faster skift och sonen var liten och sov inne hos farmor i köket, så lite privatliv fick de väl antar jag.

När hon kom så hade nog inte täckena någonsin sett vatten, kanske var de med redan på tjugotalet, antar att ingen köpte nya förrän de började gå sönder, eller bli hål i. Täcken var väl inte prio ett när det gällde, mat och kläder var nog viktigare. 

Hon berättade att hon fick krypa ner med överlakan, sen satte hon fast sina rena underkläder med säkerhetsnålar upptill, för det mesta så åker ju överlakan bort under natten, hon stod inte ut med tanken att få det smutsiga täcket under näsan och i ansiktet.

Pappa hade tydligen en morgonrock också, en som inte var tvättad sedan trettiotalet. Den var så smutsig sa mamma, att den nästan stod av sig själv, när hon ställde den på golvet. Nu tror jag att det var en lätt överdrift, men hon hade slängt den i badkaret, som också var ganska lortigt, tvättat den i ett antal vatten, vattnet blev alldeles svart.

Täckena åkte samma väg, mamma startade med sitt tvättande och städande att den överbefolkade tvåan riktigt sken. Tror inte att farmor hade något emot det, så länge maten kom fram i tid och att alla hade rena kläder så tyckte hon det var bra.

När jag var liten, då hade vi påslakan. Jag visste inget annat. Mamma köpte alltid en bunt varje gång hon åkte till Norge. Det var först när jag kom hem till andra och skulle sova, då fick jag uppleva styggelsen med överlakan.

Jag har hittills aldrig lyckats sova med dessa, utan att hitta en korv till lakan på sidan av mig på morgonen. Antar att de är till för stillaliggande sovare, jag flaxar väl runt i sömnen lite för mycket antar jag.

Fick lära mig på hemkunskapen i skolan att det fanns två sätt att bädda med överlakan. Skånebäddning där man stoppade ned överlakanet under madrassen, så att man fick pressa sig ner i sängen. Skånebäddningen var ok där nere, där är det som bekant inte så kallt, lite luft kom då in i sängen när man låg där som i en ficka.

Norrlandsbäddningen däremot, den görs med att bara vika täcke och överlakan. Då kan folk krypa ner och få täcket runt sig och hålla sig varma i det kalla Norrland.

Tror jag berättat detta förut men ni kan få en liten repris så att det sitter.

Det var först på sextiotalet som påslakanet började smyga sig in i de svenska hemmen. Dels håller de täckena renare, dels hamnar de inte som korvar i sängen, eller runt halsen så att man håller på att bli strypt.

Nu är tack och lov överlakanens tid förbi. Ni som är födda på sjuttiotalet, vet väl inte ens att de existerar. Antar att det finns en och annan konservativ gamling, som ännu håller fast vid det, men de kan inte vara många.

Annars så har jag haft semester den här veckan, nästa vecka är det jobb igen, sen en veckan semester. Så håller det på sommaren till ända. Förresten så har vi inte haft mycket till sommar här ännu, jag kan räkna upp på ena handens fingrar hur många gånger gubben och jag fått njuta av vår lilla uteplats under pilträdet. Jag skuttar ut dit, så fort solen värmer och det har den inte gjort speciellt mycket.  

För er som undrar så är min lilla bil inte helt utredd angående AC ännu, den fungerar i alla fall, men inte helt hundra. Den ska in på fler undersökningar och det är inte tal om något hål i någon kylare.

Katterna är på sommarlov, de kommer när det behagar. Sprang hela morgonen igår och ropade efter Dudde, han hade varit ute hela natten och kom inte som han brukar. Till slut dök han upp i backen, oskadd. Jag fick pusta ut för den gången, men att ha utekatt är en övning i att lära sig släppa kontrollen. De lektionerna ger han mig i alla fall, tack för det Dudde.