Men nu är det sommar igen

Gumman sitter. Äntligen kom sommaren till oss, denna härliga årstid då man vill hoppa och studsa av glädje över att finnas till. Jag har hittat en ny plats i tillvaron i form av vår nya uteplats.

Där sitter jag under pilträdet jag köpte för tolv år sedan och man kan säga att jag fick valuta för pengarna. Det är jättestort, trivs tydligen i vår ganska sanka lerjord.

Härligt, härligt, att sitta där och filosofera över att finnas till, en kort stund på denna jord.

Stenarna som ligger under trädet har gubben och jag hittat när vi skulle gräva, vi har ena riktigt bumlingar överallt, men vi baxade upp dem med hjälp av spett och nu pryder de sin plats i tillvaron under trädet.

Två av våra krukväxter är på sommarlov där också, de gillar inte sol, så en stilla tillvaro under pilen kan nog få deras blad att spritta till. Hörde häromdagen att allt levande har känslor, så nu tycker jag att de är glada, i alla fall så hoppas jag det. De ska få sin dusch och riktigt gotta sig.

 

I går satt både gubben och jag där i eftermiddagssolen, jag som hade min följeslagare plattan med mig, jag fick krypa in under trädet för att kunna se på den. Som tur är så räcker wifi strålningen ända dit, så det är fritt fram att vara uppdaterad hela tiden. Det gör inget, jag gillar inte att sitta i solen i alla fall. Står ut några minuter i taget, det är tillräckligt tycker jag.

Jag har semester denna vecka som kommer, kusinen från Norge greppar ratten till sin bil och rattar över vad hon kallar Klippiga bergen. Ska bli kul att få henne på besök, hon är en evig optimist, en lätt och behaglig människa att ha på besök.

Hon har funnit ett favoritloppis någon mil bort, ett loppis där klockorna hänger och tickar och slår utmed väggarna. Hon lämnade in sitt trasiga ur där förra sommaren, loppismannen är också en hejare på att laga klockor.

I år ska hon köpa en Amerikaklocka, vad det nu är. Men den ska slå vackert, jag skulle bli tokig att ha en massa klockor som slog varje hel och halvtimme. Skulle vakna till deras ding dong, sedan det eviga tickandet emellan.

Har tvingats sova med sådana några gånger här i livet, vill helst inte göra det igen.

Fast man kanske vänjer sig, annars vore det väl hemskt.

Katterna har high life, Gizmo kom med två sorkar till mig i går morse. Satt där på logen och drack mitt morgonte och var så där lite lagom sömnig. Sork nummer ett la han någon meter ifrån mig, jag tog vår skräpplockare, knep om den och kastade den tillbaka till naturen. Efter en stund kom han med nummer två, la den framför mig och la sig sedan på rygg och krånglade kroppen fram och tillbaka som katter gör.

Jag var en otacksam människa, även den kom tillbaka till naturen snabbt som ögat. Känner inte för att dricka te och stirra på en död liten kropp, en kropp som nyss sprungit omkring i tillvaron.

Undrar om möss och sorkar också har ett liv efter detta? Då har katterna hjälp till att fylla deras himmel.

Jordgubbsodlingen går framåt så sakteliga. De är ännu inte färdiga, men jag kan se oss få en tallrik var i alla fall. Funderar på att utöka den tills nästa år med en hel pallkrage gubbar. Räknat ut att det får plats sexton plantor i en krage, det borde bli en hel del gubbar det. Som ni ser så är tre krukor inte mycket, de med röda blommor har heller ingen smak, i alla fall i fjol, kanske bättre i år.

Annars så händer det inte mycket i vår del av tillvaron, det är sommarkafé nere vid havet på onsdagar, fast bara mellan sex och nio. Var där för två år sedan, en ljuvlig sommarkväll, så där varm och ljum att det kändes helt ok att sitta ute och dricka en kolsyrat vatten, samt äta en ganska intetsägande sockerkaka.

Jag dricker inte kaffe efter två på eftermiddagen, har gjort det några gånger och först inte fattat varför jag inte få sova på kvällen. Vis av detta, har jag bestämt att två är ett bra klockslag att sluta.

Snart kommer Jägersrogänget igen, då ska vi ta fram spelet och hoppa runt med hästarna i timmar. Det är bara för kul.

Idag fyller pappa 98 år. Om han hade levat vill säga. Nu blev han bara 72, efter ett liv av att inte ta hand om sig särskilt väl. Att bara leva på glass och paltbröd med fläsk är inte särskilt nyttigt, samt skölja ned det hela med grogg.

Mamma fyller 91 om några dagar, om hon hade levat vill säga. Hon blev också bara 72. Hon var väl lite mer mån om vad hon stoppade i sig, men oro och ängslan hann ifatt henne till slut, kroppen svarade med en hjärtinfarkt.

Jag tänker bli lite äldre än så. I alla fall så vill jag det, tycker att det är trevligt att gå omkring här på jorden och polimasa. Så säger de här uppe när man går omkring och småpysslar, eller så betyder det att man inte gör något speciellt. Vad vet jag, det är ett trevligt ord i alla fall, fast stavningen kanske inte är den rätta.

Hängmattor och deckare får vara för min del, jag polimasar istället.