Höst och kålsoppa

Gumman väntar. Jag sitter fortfarande här upp på min kammare och väntar på att grannen ska släppa ut sina får i hagen, den som han gjorde så fint med gula stolpar och el-tråd för flera veckor sedan.

Nu är han inte världens snabbaste bonde precis, gillar sofflocket allt för mycket. Så fåren går fortfarande kvar i skogen längre bort på grusvägen.

Tranorna har i alla fall flyttat härifrån, de trumpetade i början av veckan, idag är det alldeles tyst. Hösten är alltid lite sorglig, det är så många farväl som ska göras. Farväl till värmen, farväl till alla fåglar, farväl till våra rådjur som ska börja skjutas, farväl till ljuset. Solen kommer snart att inte gå över trädtopparna i söder, den kommer tillbaka i april någon gång. Tänker på kusinen i Norge som får sin sol gömd bakom fjället, den dyker också upp till våren. Kanske det är ett släktdrag.

Men först är det marknad i Hudiksvall, tingeltangel och kålsoppa. Det har alltid varit så förr, att folk lagade kålsoppa tidigt på hösten. Marknaden är ett slags startskott för den, där serveras kålsoppa i ett av tälten. Fast jag antar att inte många sitter där och slevar nu för tiden, modernare mat har slagit ut kålen.

Vitkål säljs för en krona kilot vid marknadsdags, lite synd att gubben inte får äta några mängder kål, han tar blodförtunnande och kål av alla de slag, samt broccoli, är också blodförtunnande med sitt vitamin K. Jordgubbar är också lite farligt, blodet blir tydligen tunt av dem också, gubben åt två stackare en söndag. På måndagen ville inte blodet sluta rinna när han tog prov, sköterskan frågade om han ätit jordgubbar, han hade ju bara ätit två, sa han. 

Så någon kålsoppa blir det inte här, är väl ingen älskare av den heller.

Jag behöver en ny plånbok i alla fall, marknaden är det bästa stället att inhandla en sådan. Där finns stånd efter stånd med väskor och plånböcker, bara att välja och vraka.

Sedan är gråpäron och kokosbollar något som hör marknaden till, jag köper inte kokosbollar, antar att de hävt i gelatin där någonstans. Som vegetarian är ju inte gelatin det ultimata, gjort på slaktavfall som hudar och ben. Det finns en sorts smågodis som de inte haft sånt i, det är hallonskallar. En påse hallonskallar och en bok är något som jag ägnat många timmar åt i det förflutna. Idag blir det varken böcker eller hallonskallar, min surfplatta har ersatt det skrivna ordet.

Läser inte ens böcker på den, spelar wordfeud och kollar på facebook som så många andra.

I går tackade sommaren för sig här uppe, det var lyskväll längs kusten och även vid sjöarna inåt land. Massor av marschaller lyste upp klipporna och husen, lite sorgligt även det.

Jägersrofolket från Stockholm de flyttar snart de också, likt fåglarna så flyttar de till varmare breddgrader inför vintern. Lite avundsjuk är man alltid, men som livet är format så är det inte oss förunnat att bomma igen stugan och dra söderöver, sedan är det ju alltid försörjningen att tänka på. Kanske läge för att köpa en trisslott till veckan, ett sätt att få några minuters spänning.

Den ena hon flyttar till Turkiet, har en lägenhet där, den andra han drar iväg till sin lya i Thailand. De är väl tillbaka lite efter tranorna kan jag tänka, någonstans där i maj, när vädret har gått från iskallt till lite småljummet. Vi tappra stannfåglar ruskar av oss vintern och blickar upp mot solen igen, sitter på uteserveringar med filtar och myser.

Gubben och jag har inte varit vid vårt trattkantarellställe i år. Kanske har den senaste tidens regnande gjort att trattisarna vågat sig upp ur mossan. Jag gillar ju inte att äta svamp, med de är kul att plocka. Har försökt äta svamp, försökt ge den en chans, men blir illamående av lukten och smaken. Fast surströmming de har gått bra, ingen vett och sans i det hela. Men jag kommer nog aldrig i detta livet bli någon svampätare, tycker väl att nästan sextio år är en lång invänjningstid, har det inte lyckats hittills så kommer det nog aldrig att göra det heller.

Så kom hit hösten, jag är nästan redo. Ska bara plocka in lite växter först.