En dag i oktober

Gumman brygger kaffe. En sådan här dimmig oktoberlördag är det gott en med en kopp. Den här dagen är arketypen för oktober. Lönnlöven hänger som ledsna hundöron, pilen håller på att tappa sina miljoner blad och småfåglarna gläds åt sina solrosfrön.

Media försöker sitt bästa att skrämma oss med ebola, det är en upprepning av aidshysterin i början av 80-talet.

THE TRUTH ABOUT EBOLA:
You're one-billion times more likely to die from a cold or flu than Ebola. Ebola spreads through direct contact with body fluids. If an infected person’s blood or vomit gets in your eyes, nose or mouth, the virus may be transmitted. Ebola does not invade through skin. Ebola is not an airborne virus.

So settle down and ask yourself this question: what is the mainstream media trying to distract us from with this Ebola story?

Ursäkta engelskan, men antar att de flesta av er behärskar språket. Men jag tycker det är viktigt att vi vet.

Sen tycker jag att baksidan på det hela är att media inte direkt bryr sig om att tusentals är smittade i Afrika. Afrika ligger ju så långt borta, men när en ynka person kommer hem till Norge och två till USA och en i Spanien och är smittade. Då är hysterin ett faktum. Ett faktum är också att missionären som satt på Skavlan i går kväll och överlevt, visar att får man vård, så är den inte dödlig mer än i Afrika, där det bara bor afrikaner och dem bryr sig läkarvetenskapen inte så mycket om.

Nog sagt från mig om detta.

När världen ser ut som den gör och att älgjakten börjar i våra trakter, då ser jag på bakprogram. Det är något lugnande med bakning, antar att jag tänker på min barndom och på tant Alice, som alltid hade mig vid sidan när hon bakade. Bullmammor är stadiga typer, som alltid är att lita på. Världen må vara upp och ner, krigen rasa utanför vårt lilla trygga Sverige, bullmammor kavlar och sockrar, vi äter och njuter.

Vet inte om jag passar in i kategorin, jag har inga andra barn är mina håriga just nu. Men gubben får sin släng av sleven, han kan i sin tur äta mina bullar och tänka tillbaka till sin barndom.

Just som sockerdebatten också rasar utanför, socker är nog boven till det mesta. Då exploderar vi i ett bakintresse, inte en stavelse om att socker är något vi helst skulle undvika. Sverige bakar och svär, har sagt det förut, det programmet är späckat med svordomar. I den engelska varianten hade det varit otänkbart, vi är tydligen ett svärande folk vi nordbor.

Annars så börjar ett halvår där jag måste bita ihop, kura mig ut och skrapa bilen och räkna hur många dagar det är kvar till våren. Just nu är det ingen idé, den känns för avlägsen.

Gubben och jag ska lägga det sista jobbet med att natta trädgården inför vintern, jag tycker om att allting ser prydligt ut till våren när den tittar fram igen någon gång i april.

Katterna börjar bli kinkiga med att vara ute, de är inne och leker i bästa kattklippstil. Hörde att katter fått en egen festival där klipp på roliga katter visas.

Internet översvämmas av katter, katter som är gulliga, sötfula, arga, rädda och kluriga som spolar i toan. Nu har vi inte sådana spolanordningar i det här landet som de har överallt annars på denna planet. Vi har ju spolanordningen på översidan, antingen med en plopp som ska dras upp (vi har en gammal toastol, så vi har en sådan) eller en tryckmojäng. I andra länder brukar de ha en spak som man ska trycka ner, så mycket lättare för katter att förstå sig på.

Idag börjar också älgjakten tror jag, folk som översvämmar skogarna och står och väntar på ett tillfälle att döda. Inte för att de behöver mat, utan för nöjets skull.

Vi är ju alla olika, men jag kan inte förstå tjusningen i att döda något för nöjes skull. Eftersom vi inte behöver kött för att överleva, så handlar det väl enbart om någon primitiv gen i människan att ha någon sorts makt över djuren, jag kan ta dig när jag vill attityd.

Annars så finns det direkt inga älgar häromkring, den stora avskjutningen på 80-talet minskade älgbeståndet avsevärt. Antar att de stora skogsbolagen ligger bakom, allt handlar ju som bekant om pengar. Så gubbarna får väl stå här uppe i skogen, vi har en skylt vid vår brevlåda där någon satt upp att det är pass 6 trehundra meter in. Som alla andra år har de inte fått någon älg, för de finns inte.

Mina vänner i Turkiet och Thailand som jag spelar wordfeud med, de svettas, jag fryser för det ska ju finnas balans här i världen. Alla kan ju inte gå omkring och svettas. Tänker på sommaren som var, uteplatsen under pilträdet när jag kröp in i skuggan för lite svalka. Nu ligger den öde, pilbladen kommer nog att täcka den helt om ett litet tag. Funderar på när det kommer att bli dags att be gubben sätta på vinterskorna på bilen. Livet går vidare vid stugan.