Loppbiten

Gumman har blivit biten. Så kom de som jag väntat på, snölopporna. De brukar dyka upp när snön ligger kvar i drivor och vårvärmen sätter in.

Inte för att jag längtat efter dem, men undrat lite stilla varför jag fått sova i fred så långt in på våren.

I natt vaknade jag av att det kliade så in i norden på benet, sedan kände jag hur det stack till på ryggen. Då förstod jag att Gizmo hade tagit med sig snöloppor i sängen. Han verkade inte besvärad, utan låg där som en stor kluns på täcket.

Ett tag funderade jag på att gå upp och tända, samt borsta av lakanet, de borde ju synas de små rackarna.

Låg också och tänkte på vägglöss, så måste det ha känts för folk förr, när de låg i sina sängar och blev bitna. Men var för lat för att besvära mig att göra något åt det, jag lät lopporna bita och somnade om.

Som ni redan måste ha fattat så är det katterna som drar in de små liven, de hoppar väl antagligen på dem under dagen och följer med i sängen. Där upptäcker de massor av kött och blod, mig, sedan har de fest hela natten.

Försökte se någon i morse, men jag lyckades inte, men jag vet att det inte är inbillning, de finns där någonstans. Borstade av underlakanet och skakade täcket, tänkte på att om några veckor är de borta.

Att inte låta katterna få sova där de vill, det existerar inte, det är katternas hus lika mycket som vårat, fast de betalar inte hyra och har gratis tillgång till mat.

Våren den tuffar på i snabb takt, måsarna har kommit till fjärden. Vet inte vart de håller hus på vintern, men här är de i alla fall. Duvorna sitter på rad på hängrännan och gör störtdykningar till fågelmaten. Vi har aldrig haft så mycket duvor här som i vinter, de har hittat bästa matstället i alla fall.

Lönnångerskrogen för fåglar och rådjur är ett populärt matställe. Rådjuren har jag inte sett skymten av på ett tag, de tappade intresse för vår trädgård, när jag slutade mata dem med pellets. Vet att de har annat att äta på nu, i november, december öppnar vi igen, en säsongsbetonad krog det här.

Snön ligger fortfarande i högar på tomten, en tredjedel av gräsmattan är bar, resten försvinner väl om några veckor.

Gubben och jag har blivit lite hurtiga, vi har börjat på gym.

Kände mig faktiskt fantastisk sund och hurtig, bara av tanken på att vi skulle dit för första gången.

Så i veckan som var, åkte vi de två milen till närmsta gym och tågade in ibland alla apparater. Det är ett vänligt gym, inte ett sådant som jag kan föreställa mig finns i städerna. 

I storstan är allt så mycket mer anonymt, det här gymmet är mer hejsan svejsan, grannar möts och pratar, tränar lite och får sig en umgängesstund. 

Gubben och jag har inte senast modet av träningskläder, vi hade mysbyxor och

t-shirt, ingen tittade konstigt på oss för det.

Nu var det ju inte så många där precis, bara två nybörjare till och så vi.

Är det säkert 30 år sedan jag sist satte foten på ett gym, det var i Stockholm på 80-talet, då alla gick omkring i rosa benvärmare. Nu har jag ingen aning om alla maskiner och vilken del av kroppen de tränar. Försökte titta på löpbandet, men det såg mest ut som ett flipperspel, så jag vågade inte röra det, kanske skulle jag sätta på högsta hastigheten och ramla av.

Han som äger stället, han är en riktig pärla. Han tog sig an gubben och mig, samt de andra två nybörjarna. Satte oss vi olika maskiner och visade hur vi skulle gå tillväga.

Vi tränade ben och armar och axlar och gud vet vilka muskler vi fick liv i, muskler som legat i dvala i åratal. De fick plötsligt jobba och var nog lite glada för det, ger man kroppen lite tid och omtanke så brukar den svara tiofalt igen.

Under tiden kom det gymspecialister, sådana som tränat i åratal, märkte att de började med en svettig upplevelse på bandet, eller den där mackapären man vevar med armarna och fötterna i otakt.

Såg inom mig att om någon månad, då seglar gubben och jag också in där lite världsvana och springer eller vevar loss till musiken.

Ägaren lät oss lyfta och veva med armar och ben i en timme, vi tog det så försiktigt att vi knappast svettades. Men muskler som legat i dvala i årtionden, de ska man väcka lite lätt, annars så trilskas de.

Ganska nöjda så fick vi en liten knapp som vi ska ha i fyra månader, med den knappen kommer vi in närhelst vi vill och får träna närhelst vi vill.

Inte på nätterna, då är det stängt. I storstan tror jag att gymmen är öppna dygnet runt, men storstadsmänniskor är ju som de är. Jag skulle nog inte känna för ett pass klockan tre på morgonen. Vi här på landet, vi sover då.

Vi har lite träningsvärk, gubben i armarna och jag i ryggen och lite i benen.

Funderade ett tag på att lägga ut på Facebook, att jag varit och tränat. Har alltid retat mig lite på dem som lägger ut sådant, får alla andra att känna sig som soffpotatisar. Men jag beslutade att låta bli.

 Så pass ett är avklarat, pass två blir i morgon.

Det är inte ofta jag sitter i nästan tre timmar och ser en film. Men ibland så dyker de upp, de där filmerna som kan trollbinda mig. Igår såg vi ”Boyhood”, en film från förra året, en film som egentligen bara handlar om en pojkes uppväxt, från någonstans i sexårsåldern till han blir arton.

Vad jag och gubben undrade över, var att filmen gör övergångar mellan åren, fast skådespelarna verkade vara samma. Hade det hoppat ett par tre år i filmen, då kändes det som om det var samma pojke, då några år äldre.

Jag såg framför mig en besvärlig casting, pojkar med liknande utseende och olika åldrar på rad. Samma med systern, hennes kropp ändrade utseende, men inte hennes miner och ansikte.

Idag fick jag förklaringen! Den är gjort över en tidsperiod av tolv år, hela tiden med samma skådespelare, genialt bara det.

Den är garanterat värd en sittning på 2 timmar och 45 minuter. Men inget för folk som gillar filmer med fart och fläkt i, det här är ett renodlat drama.

Bilarna ska ha sommardäck igen, vinterdäcken har nu suttit på i sex hela månader. Gillar alltid känslan av lättheten och friheten, när bilen susar fram på sommarskor och det där knastrandet av dubbarna är borta. Sex månader utan fönsterskrapning och motorvärmare, bara hoppa i tofflorna och susa iväg upp för backen. Vinterns snöelände är snart ett minne blott, härligt.

Var ute och krattade för första gången i går, i alla fall den lilla biten som inte var snötäckt. Vi ligger alltid några veckor efter alla andra här i stugan, har vi tur är det snöfritt till 1 maj, den stora krattarhelgen.

Modiga perenner sticker redan upp vid husväggen, kaprifolen börjar få musöron, likaså clematisen.  Snart är det dags att köpa sommarblommor och låta krukväxterna inne, få sitt sommarlov ute.

Vår vår i det här landet, den är vår, bara vår.