Sjukstugan

Gumman jagar blommor. Ur led är tiden, sommarblommorna har inte kommit ännu. Förra året, fanns de i butiken, redan de första dagarna i maj. Jag var först att botanisera bland alla läckra blommor. Fick de finaste naturligtvis.

I år hade de inte ens kommit ännu, det har varit för kallt.

Gör ett nytt försök nästa vecka, antar att det inte är precis utplockad vid det laget.

Gör en ära i att varje år vara bland de tidigaste att tänka på sånt, andra vaknar till i slutet av maj. Då är järnnätterna över för det mesta, men jag har ett knep. Jag bär in och ut dem varje dag, lurar järnnätterna.

Annars så skuttar våren, in hos oss här i stugan. Vi har krattat och gjort fint under pilträdet, satt ut våra stolar och även suttit där en stund i solen. Även om löven inte kommit på syrenerna och givit oss vårt insynsskydd. Gillar att sitta där nere utan att synas, lite som att krypa in i en egenhändigt byggd grotta som barn. Gubbens baksida kom också med på bild.

Gubben är sjuk, ligger med hög feber och halsont. Han tillhör den lilla skara, som inte har karlförkylningar. Han klagar inte och genomlider sin sjukdom i tysthet.

Det enda han har begärt av mig är en liter blåbärsoppa, som han för övrigt inte ätit vad jag vet, de senaste 25 åren, samt en liter nyponsoppa.

Sjukdomar tar de underligaste av banor vad gäller smaksinnet, tror jag har berättat det förut men när jag låg som sjukast i min sorkfeber, då var det enda jag kunde tänka mig att äta, var mannagrynspudding med saftsås.

När jag låg där i 40 graders feber och yrade, då såg jag en läckert dallrande pudding som simmade i mängder av saftsås. Pratade med gubben om det i några dagar, åt för övrigt inget, han kom till sist med mannagrynsgröt och saftsås! Jag slevade i mig lite, men det var inte samma som pudding. Ändå har vi två årgångar av ”Min kokbok”, där står precis hur den ska göras. Glömmer aldrig den dagen, då jag blev snuvad på min pudding.

När jag ändå är inne på sjukdomar så kommer jag ihåg när jag var liten, då fick jag alltid glass när jag var sjuk. Låter ju hälsosamt, massa socker och artificiella ingredienser att föda kroppen med.

Ingen tänkte på vad som var hälsosamt förr, de bara åt. En del gjorde naturligtvis det, men inte som nu. Fanns väl hellre inte så stor anledning, det mesta var naturligt, fläsket var fläsket från glada grisar. Likaså kycklingarna och korna.

Min farmors mor Brita, hon åt kruska, tog kall avrivning varje morgon och gjorde gymnastik. Hon var nästan vegetarian och läste Are Wearlands böcker om hälsosam kost. Han blev poppis på 40-talet för stora allmänheten. Han var grundare till den svenska vegetariska rörelsen. En man före sin tid.

Han menade på, att det är vår livsstil som gör att vi blir sjuka. Det vet vi ju nu, men då var det ganska kontroversiellt, att påstå att det är vad vi äter, som gör hur vi mår.

Då, när rökning inte var farlig, att äta mängder med saltat amerikanskt fläsk var helt ok. Ja, listan på "ofarligheter" kan göras ganska lång. Vad sägs om lite DDT, eller asbest.

Brita hade varit änka sedan 1908, när hon bar på sitt sjätte barn, då frös hennes man ihjäl. Carl Fredrik Rosenholm blev bara 43 år, han var fiolspelare och till yrket målare. 

Detaljerna kring hans död får jag aldrig riktigt veta. Har bara hört att han frös ihjäl efter en spelning, kanske var det för mycket innanför västen.

 

Ska finnas en låt som han gjort, är väl bara i minnet på de som fortfarande spelar gamla låtar, "Rosenholms vals" heter den. 

 Brita hade väl varit med sin man på jobbet och sett honom måla, eller så hade han talat om sina målarhemligheter för henne. Men måla kunde hon också, så det tog hon upp, när hon blivit änka med sex barn. 

Hon måste ju försörja sig och sina barn, då fanns det inga försäkringar, barnbidrag, flerbarntillägg, bostadsbidrag och socialstöd. Hon målade hus helt enkelt.

Hon dog tio år innan jag föddes, har bara hört talas om henne som "andramamma", då blev hon kallad av sina barnbarn, min pappa sa aldrig mormor. 

Har släktforskat lite och funnit, att Carl Fredriks far, han var född 1834 och var också målare. Han var född i Lessebo, vart det nu ligger, låter som Småland.  

Kom upp till Delsbo av någon anledning, hittade en fru där och blev kvar. Så en målarsläkt är jag ifrån, inte illa det heller. Gamla faster hon ville få till det att vi kom från någon adlig släkt. Tror inte att det är så.

 

Pappa berättade att han följde med som liten, när "andramamma" Brita, gick runt i gårdarna.

Blev bjuden på potatismos på ett ställe, vågade inte säga nej när de slevade upp en andra portion, föråt sig och gillade inte potatismos för resten av livet.

Trots Britas kalla avrivningar och gymnastik så blev hon ju inte särskilt gammal med dagens mått mätt. Hon blev bara 70 år.

Regnet strilar ned, gör marken våt och fin, snart är det gräsklippardags igen. Lite vardagsmotion skadar inte.