Sköna maj välkommen!

Gumman ser på snöhög. Förutom hos dem, som bor i de allra nordligaste delarna av det här landet, så är vi de enda med snö kvar. En envis liten hög som ligger på gräsmattan.

Jag ska fira majs intåg med att gå ut idag och hacka sönder den, snö hör inte till maj månad. Hade jag gillat snö hade jag flyttat till Jukkasjärvi, till ishotellet.

Första maj är krattardag, för somliga bakfylledag om man ska tyda löpsedlarna rätt. Slagsmål, fylla och bränder stod på menyn i går kväll, eller dagens andra kioskvältare, prinsen på väg till svensexan sin.

Den nyheten ligger före allt annat elände som händer här i världen, hoppas han klarade sig från fylla, slagsmål och en och annan brand.

Men jag måste erkänna att han är en mycket stilig ung man, vår prins.

Jag har en gammal vän på Facebook, hon gillar kungahuset, igår var det hipp hurra för vår kung. Han fyllde som bekant år, hela 69, om jag räknar rätt.

Idag var det en svensk flagga, första maj är ju flaggdag. Det handlade om att vi skulle dela den om vi älskade Sverige. Jag både älskar och inte älskar det här landet.

Jag reagerar och tänker efter, skulle jag våga dela den? Undrar när övergången från svenska flaggan, till att vara något vi verkligen gillade, till att den nu sänder budskap som inte är helt ok, när kom den? Har liksom smugit på oss, genom årens lopp.

Jag säger usch och fy till det! Jag vill kunna hissa en flagga som skiner blå och gul i solen, utan att för den skull tillhöra något suspekt, fientligt politiskt parti.

Varför blev det så här? Är grannen smygrasist, när han idag hissar flaggan som han alltid gör?

Han tände för övrigt en stor brasa på sin täkt i går kväll, tackar för den, då fick jag åtminstone glutta på en, innan jag gick till sängs.

Ja, ur led är tiden, var det någon som sa.

Där jag arbetar, bodde en familj från något annat land än Sverige, de har flyttat nu.

Förra sommaren så reagerade jag, när de hade en vimpel, med en svensk flagga på sin balkong.

Tänker då på bostadsområdet, där mamma bodde innan hon dog. Det låg i en förort i Stockholm och svenska vimplar prydde många balkonger, fast då med ett annat budskap. Här bor det svenskar, så de så.

Trots att familjen vid arbetet, bevisligen kom från ett annat land, så tyckte de, att de var svenskar. Alltså stolta över vår fana, som vi inte vågar vara, vi som är födda här.

Eftersom det är stora krattardagen och gubben och jag redan gjort klart med löven, så blir det grävning av rabatt istället. Snörräta kanter ska det vara.

Det kryllar av vårtecken, så många att jag har slutat titta efter dem. Ett är orrarna vid vår väg. Varje vår så är de ute och fnattar på vägen, måste sakta in och krypa förbi, vill ju inte köra över dem, de har inte vett att flytta på sig heller.

Rabarbern sticker upp ur jorden, syrenerna knoppas, fåglarna drillar skallarna av sig, här ska det bli snörräta rader i rabatten.

Dottern vill att jag ska skriva testamente, de är fyra särkullbarn som ska ha våra ägodelar.

Inser att hon har rätt, papper och bodelning och äktenskapsförord ska göras snarast. Hualigen, vad livet går fort.

Men först vill jag önska sköna maj välkommen!