söndag 5 juli 2015

Vilse i pannkakan

Gumman ser på sommaren. Här gäller det att glo ordentligt, sommaren kom i torsdags och försvann idag. Visst kan man kalla kylslagna vindar för sommar, men i luften ruvar det nordanvind.

De tre dagarna var bra i alla fall, jag passade på att njuta och försöka ta in så mycket som möjligt av det goda, varma, lena.

Det har varit Pridefestival i Hudiksvall, varje stad med självaktning har en sådan. Själva åkte vi inte in för att se, dottern med numera inflyttad kille kom på mat och prat.

Killen flyttade ut för ett år sedan rätt så precis, 1 juli, sen flyttade han in rätt så precis ett år senare, 1 juli. Vi iakttar, har ju inte så mycket att säga om detta, men jag är glad att hon inte är ensam, det är alltid lättare att vara två, om det fungerar.


Grannen har kontaktproblem, han har gått med i ”Mötesplatsen”. En av de otaliga ungkarlarna i övre medelåldern, som vi har här i byn.

Lite ”Bonde söker fru” över det hela, han har bott på gården hela sitt liv, bott med mamma. Mamman är borta sedan några år, han går där och skrotar för sig själv, längtar väl efter någon, chansar på ”Mötesplatsen”.


Lovade i ett svagt ögonblick att ta en bild på honom, hjälpa till att lägga ut den. Så att damerna ser vem de ev. skriver till. Funderar om han ska hålla i en kanin eller varför inte ett litet lamm i famnen. Sånt gillar kvinnor, vi är svaga för djur. Att han sedan hugger huvudet av kaninen och äter upp den till någon middag, det bör inte stå i annonsen.

Har en väninna nere i Stockholm, en av Jägersrospelarna som kommer varje sommar. Hon är också trött på att vara ensam.

Det finns det någon plats på nätet som heter något med pannkaka, eller pancake, för att följa trenden och ha engelska ord. Där har hon gått med och blir nedlusad av meddelanden från män. De yngsta har varit runt 25, hon undrar vad det är för fel på dessa. Hon råkar ju ha nämnt att hon söker män från 55.

I alla fall så har hon prövat lyckan med några stycken, det har inte gått så bra hittills. Alltid svårt att sitta mitt emot en fullkomlig främling och försöka känna efter om det klickar till där någonstans. Helt hopplöst tycker jag, glad att jag inte är ute på öppna marknaden.

En han kom och mötte upp henne vid flygplatsen, när hon kom hem från utlandet, han hade verkat helt ok, både på bild och i konversation.

När hon satte sig i bilen, satt där en man som inte alls såg ut som på bilden. Han tittade på henne och näshåren petade ut i ett ansikte som påminde henne om Thomas Qvick, inte för att människors utseende har så jättestor betydelse, men man vill ju inte associera någon, med en kanske inte helt sympatisk människa.
Hon kände direkt att det hela var på fel väg, hoppade ut ur bilen när de var framme vid hennes bostad, gav honom en femhundring för skjutsen och sa att det var nog ingen idé att de sågs igen.

Kvar satt mannen, hade nog inte hunnit fatta vad som hänt.

Ett antal dejter senare, så har hon ännu inte hittat den rätte. Kanske går det massa vilsna folk, omkring där i pannkakan. Allt är Staffan Westerbergs fel.


Av alla svar hon fått, har vi konstaterat att det är en massa män därute som söker kvinnor, för olika anledningar, det har hon också fått erfara.

Så grannen sitter med hårt konkurrens, kanske ett lamm, eller par ankor gör att någon kvinna smälter. Jag ska i alla fall göra mitt bästa att ta ett foto, även om jag är en urusel fotograf. Det vilar något sorgset över det hela, hoppas verkligen han får något svar.

Annars så målar jag fönster igen, det finns något somrigt över det, för det är ju bara på sommaren det går att slita ut dem och sätta in myggfönster och måla.

Listan på att göra saker, den är alltid lika lång. Semester har gubben och jag nästa vecka, det ska regna ser det ut som. Lite bra, då slipper jag vattna rabatten.

Katterna mördar fåglar, blir lika ledsen varje gång. I går halvmördade de en stare, den låg med slutna ögon och kippade efter andan. Gubben förkortade lidandet, strongt gjort av honom, hade jag aldrig klarat.

En på Facebook, hade hittat en fågelunge som brutit benet, hon ringde veterinären, de vill inte ha med den att göra. Rekommenderade att hon skulle kontakta en jägare, han var på semester visade det sig. Hon hade inte min gubbe, då hade det hela löst sig snabbt.

Sedan undrade hon, om det bara var i utlandet, som de räddade vilda djur i nöd, det finns otaliga program på TV om det. Jag antar att det är så, här bryr sig ingen mer än hon, om en liten fågel.

Om man visste om alla tragedier som försiggår runt om i naturen just nu, då skulle det vara tungt. Om man visste om alla tragedier som försiggår runt om för alla levande varelser, då skulle det också vara tungt.

Med de orden så går jag ut och sätter mig under pilen en stund, kall vind eller inte, det är ju sommar.










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar