Fru Nilkrokodil

Gumman sitter inne. Säga vad man vill om vädret hittills i sommar, utan att vara för negativ, så kan vi kalla det varierande, mer åt det blöta hållet.

Idag regnar det horisontalt, blåsten tar tag i pilträdet och ruskar om det ordentligt. Många med mig, tycker nog det är lite höstlikt.

Så dagen får ägnas åt inomhusaktiviteter, såsom en tur till gymmet och kanske en liten serie eller två att titta på.

Har pippi på alla djurserier som går på diverse kanaler, det är amerikanska, engelska och svenska.

Gillar de amerikanska djurpoliserna, de med polisbefogenheter, de som tar djur som är misshandlade och vanskötta. Ingen pardon där inte, de får ett samtal, åker ut, ser en mager hund och plockar med sig den.

Det som slår mig i de amerikanska, det är att, hur svårt det än verkar så låter de djuren leva om det går att rädda dem. Hundar som är som vandrande skelett, fulla av skabb eller ett skadat ben, spelar ingen roll, de gör allt. Inväxta halsband som grävt sig djupt in i halsen, så att det är stora variga sår. De opererar och ger hunden en andra chans. Märkligt hur folk kan skaffa ett halsband till en valp, aldrig ta av det, fast de vet att hunden växer. 

Om det inte bara är ett spel för gallerierna, de där amerikanska djurpoliserna, ett sätt att visa upp den ljusa sidan av djurräddning. Miljoner djur avlivas väl även där varje år. 

De har nu börjat med en svensk variant av programmet, det kallas ”Djurräddarna” och går på TV 4.

Här stormar inga poliser in och tar djur, här ska Länsstyrelsen först få in en anmälan, sen ska det skickas till polisen, om ärendet verkar brådskande, sen så kontaktar polisen djurambulans som kommer och hämtar.

Sen ska djuret omhändertas och polisen, eller länsstyrelsen besluta om djuret ska tillbaka till sin ägare, eller avlivas. Ägaren kan överklaga, ibland får de tillbaka djuret, fast det uppenbarligen lidit där förut.

I bästa fall så får de ett nytt hem.

Allt sker på lite mesigt skrivbordsaktigt sätt, korrekt och svenskt och utan att lägga in några känslor som syns.

De beslagtog en krokodil, den levde i ett växthus i Skåne. Ägaren hade köpt den som liten och haft den i ett akvarium, den växte sig stor och fick flytta in i deras växthus. Med tiden blev den två meter lång och av arten Nilkrokodil, som är listat som en art som är utrotningshotad.

I alla fall så tog polisen med hjälp av djurambulansen, hand om denna nedkylda stora krokodil och fixade ett tillfälligt hem åt den i djurstallarna. En liten bassäng så att den kunde bada, som Nilkrokodiler gör för det mesta, kycklingfilé varje dag och allmän omvårdnad.

Tiden gick och Länsstyrelsen började knota om kostnaden, kycklingfilé kan ju bli dyrt i längden, de försökte få någon djurpark att ta den, ingen ville ha en Nilkrokodil.

Då blev det tal om att avliva den, den kostade för mycket!

Tycker det är lite märkvärdigt att svenska myndigheter, överväger att avliva ett rödlistat djur, för att det kostar lite för mycket.

När det var en vecka kvar av dess liv, Kajsa hette hon förresten, fick djurambulansen napp i England. Ett räddningscenter för krokodiler och alligatorer, sen kan man ju undra vart alla de kommer ifrån, kanske vanligt att folk har sådana husdjur där.

Kajsa skulle få komma dit, djurambulansens center som för övrigt tagit namnet SPCA, vilket är från England från början och nu spridit sig till USA och Sydafrika, samt lilla Skåne.

SPCA står för Society for the Prevention of Cruelty of Animals.

Förening för förebyggande av djurplågeri, om vi försvenskar det.

Centret lovade Länsstyrelsen, att de skulle stå för alla kostnader, Kajsa skulle få ett hem.

Hon fick specialbyggd låda att åka i, hon fick åka med vanligt passagerarflyg i lastutrymmet. Kajsa var räddad.

En solskenshistoria, så många verkar inte bli det. Människor som är sjuka på ett eller annat sätt, de kan börja samla på djur, som snabbt blir fler djur. Katter är illa ute, lätt att skaffa sig så många, att de tappar räkningen på dem.

Hundar som aldrig får komma ut, gå omkring i misär i sin egen avföring. Listan kan göras lång, den ökar också stadigt.

Sådana program är väl inte upplyftande precis, men så finns det solskenshistorier mitt i eländet.

Heja djurambulansen i Skåne och SPCA, vi behöver fler som er. Eldsjälar och krigare för djurens rätt.