Nya ord

Gumman spanar. Jag spanar efter våra rådjur, inte sett ett endaste enda.

Däremot har vi stött på jägaren som skjuter, det är inte lätt för våra uteliggardjur nu på hösten, det pangas i varenda vrå.

Först är det älgjakten, en hel vecka springer de omkring här och skjuter, blivit störd av skott när jag suttit ute på logen och försökt meditera, till den uppgående solen.

Inte speciellt fridfullt när skotten ekar.

Sen jagas det älg varenda helg ända in i smällkalla vintern, rådjuren jagas varenda eviga dag hela hösten.

Så är livet på landet, man måste väl försöka stå ut, fast dödandet och köttätandet inte slagit rot här i stugan.

Fortsätter strida och göra min röst hörd angående borttagandet av vår internetanslutning. Var på radio i veckan och pratade lite, Telia kontrar med att vi inte ska vara oroliga! Vi kommer att ha möjlighet att köra mobilt, tror inte det jag. Kanske en svajig uppkoppling till masten, som äter GB i en rasande takt.

Vi får se, hoppas på att fiber kommer att leta sig hit till stugan.

En tillbakagång blir det i alla fall, vi har haft sju år med vårt internet, kanske det blir sju år till utan. Allting går ju i cykler av sju.

Som de sju generationerna indianerna pratar om, att vi ska tänka sju generationer framåt när vi tvåbenta gör något. Idag tänker ingen ens en generation framåt.

Mycket som är tokigt och mycket som är bra med människosläktet, vi hör ju mest det tokiga, aldrig det bra.

På tal om tvåbenta så såg jag ett reportage om den tvåbenta hunden Faith, den föddes utan framben, skulle bli avlivad, brukligt när djur föds utan extremiteter.

En kvinna tog hand om valpen, den kavade runt på golvet och hon höll upp en sked jordnötssmör till honom. Han reste sig på bakbenen och slickade i sig, sedan den dagen så gick han upprätt som en människa. Han levde hela sitt hundliv med att både springa och gå som vi.

Han blev en riktig kändis, varit med i de flesta tv soffor i USA, åkt över till trupperna i Irak och Afghanistan, givit hopp till oss människor, att aldrig ge upp.

Läste att han nu är i hundhimlen, han fick somna in hemma, med en ostbricka och matte bredvid sig. Hoppas han fick riktigt mycket ost innan han slöt sina ögon för gott. Han är en riktig hjälte och han levde tolv lyckliga hundår.

Annars så lär jag mig svenska, trodde jag kunde det, fast det finns ju ord jag aldrig hört naturligtvis.

Spelar Wordfeud med han i Thailand, han som vägrar den svenska vintern.

Ni vet, det där onlinespelet, där man spelar med någon och lägger ord, kors och tvärs.

Han är ett av sitt slag, kommer upp med ord som man aldrig visste fanns, vet hur han går tillväga. Han vrider och vänder på de sju bokstäverna han har, sitter länge och klurar ut om det möjligen kan bli något ord av dem. Lägger han alla sju så blir det extrapoäng, det får han ofta. Sen går han in på ordlistan, skriver alla kombinationer och ser om det finns.

Ett jag kommer ihåg är AZIMUTS, läser ur SAOL (Svenska akademins ordlista och hans bibel), det är någon astronomisk skärningspunkt av något slag, nu vet vi det.

Igår kom över hundra poäng på ordet JULLARNA, jag hade lagt A, han hade de övriga sju.

 Var jag tvungen att slå upp det också. Det betyder liten båt med segel! Jag har gått omkring ett helt liv, det har gubben också och trott att det heter JOLLARNA.

Läser vidare att liten båt utan segel, roddbåtstypen, kallas JOLLE. Den med segel JULLE.

Skepp ohoj, alle man till Jullarna!

Så jag berikas dagligen med nya svenska ord, de tycks aldrig ta slut, de orden jag aldrig hört förut.

Snickaren är färdig här tycker han, har inte hört ett pip från honom, fast en liten bit fattas i ett hörn vid det nya lilla taket ovanför ytterdörren.

Vi har beslutat att sluta tjata om det, vi gör resten själva, det kan väl inte vara så svårt, men han nämnde ju att han skulle fixa det också, då tror jag på hans ord.

Det sista han gjorde var att komma hit när det nästan var mörkt och stå därute och banka, jag lyste med ficklampa, så att han kunde se vad han gjorde.

Är så trött på hantverkare vid det här laget, att jag inte vill se någon på länge. Det här har dragit ut på tiden alldeles för länge, ett sommarjobb blev ett höstjobb.

Har hört fler som klagat på hantverkare, det renoveras badrum i Sundsvall, hantverkarna kommer en stund ibland, sen hastar de iväg till annat, badrumsägarna får vänta i månader på en renovering som skulle ta några veckor om de väl var där.

Vad är det med hantverkare som gör att de inte kan ta ett jobb i taget? Vi fick elen omorganiserad i köket i somras, han gjorde hälften, sen försvann han några veckor. Kom visserligen tillbaka och gjorde klart, men vi undrade ju lite, gubben och jag.

Har faktiskt också stött på en som kom som han skulle, han for inte omkring som en hoppande loppa.

Det var ett av sovrummen på övervåningen som skulle få ny bjälke i golvet, han kom varje dag klockan sju och gick hem varje dag klockan fyra. Rummet blev klart i ett nafs.

Min kusin i Norge, hon fick tag i en snickare, han skulle bygga ett spiktält till deras husvagn. Spiktält är någon slags byggnad de får ha som ett förtält till vagnen, ett riktigt litet bygge med väggar, tak och fönster.

Har sett bilder på det, det är dubbelt så stort som husvagnen, en hel liten stuga. Skulle aldrig få förekomma i det här landet, men i Norge går det bra.

I alla fall så skulle snickaren göra ett sånt i sommar, han kom och började, reste väggar och lite annat, sen gick han på semester och kom aldrig tillbaka.

Så min kusin, den lilla gumman på 67 år, hon byggde klart resten själv. Hela hösten har hon bott i husvagnen och så fort det blivit ljust så har hon spikat tak och försökt färdigställa huset till vintern.

Där sitter inget fast, hon byggde ju hela sitt kök hemma, det gjorde hon själv. Fast hennes gubbe hjälpte nog till att hålla upp köksskåpen, så att hon kunde fästa dem i väggen ovanför diskbänken. En krutgumma min kusin, önskade jag hade lite av det i mig, en bråkdel hade räckt för att få stugan klar och fix och färdig.

Säga vad man vill, men hantverkare är ett folk för sig.