Ryssen har kommit

Gumman fryser. Det är kallt i vårt avlånga land, vintern som legat och lurat runt hörnet, den hoppade fram ordentligt och skrek ”Tittut, här är jag igen”.

Nu har rådjuren fått upp ögonen för havrekrossen jag lagt ut, de har inte dykt upp förrän nu de heller. Fyra stycken är allt vi sett, undrar lite, vad som har hänt med alla de andra som var här förra vintern.

 Titta noggrant, så syns det ett bakom träden.

I alla fall så har vi rejält kallt, antar att det är så i stora delar av landet. Rysskylan har slagit till, media vill att den ska heta så.

Jag tänker då på Sibirien, där det går ned till minus 50, om man har otur, det låter i alla fall olycksbådande, den där rysskylan.

På sommaren är det bättre, då är det ryssvärmen som kommer österifrån, då blir det rejält varmt. Så allting som har ordet ryss framför sig, i alla fall när det gäller väder, då blir det antingen rejält kallt, eller rejält varmt.

Vädren som kommer seglande från väster, de innehåller antingen rejäl blåst, eller rejält med regn. Lågtrycken står på kö över Nordsjön, såvida inte ryssen är här och härjar, han håller lågtrycken stången, så länge det bara går.

Högtryck på sommaren, då är det varmt, högtryck på vintern, då är det kallt, enkelt förklarat av en amatörmeteorolog som jag.

Vi behöver inte se spännande filmer gubben och jag, vi behöver bara springa ut och in i pannrummet, för att se om pelletsbrännaren går som den ska.

Igår var det nere i nästan -20 och brännaren fick för sig att strejka, den stannade otaliga gånger, temperaturen i pannan sjönk snabbt. Då var det spännande varje gång vi gick ut och kikade in, skulle den stå på rött, eller skulle den gröna lampan blinka?

Hela natten så vaknade jag av och an, kände efter om det var kallt i rummet. Såg framför mig hur det skulle kännas att vakna till ett hus som var 10 grader varmt, samt att behöva gå ut i ottan och hämta ved. Umbäranden på högsta nivå.

Tror jag t.o.m. drömde jag var i pannrummet och kikade på lampan, den blinkade grönt. Kanske var det en astralprojektion, jag lämnade min kropp och seglade ner, det var i alla fall en lugnande dröm. Rummet var varmt när jag vaknade. Pelletsbrännaren gick som den skulle.

Annars så tycker jag att katterna blir lite extrajobbiga nu när det är kallt, de vill inte vara ute långa stunder, är inne och blir uttråkade. Tänker på alla som har katter i små lägenheter, såna som aldrig får gå ut. De här två skulle klättra på väggarna efter någon dag, vana vid friheten som de är.

Dudde springer på sitt karaktäristiska trippande sätt, målmedvetet ut till fågelbordet, sätter sig där och stirrar på alla stackars fåglar som inte vågar sig fram. Jag går ut och ropar, han kommer trippande in i hög fart, trippar runt och dunsar ner i någon fåtölj och sover en stund.

Sitter och betalar en räkning från min platta, tänker på vad mina föräldrar skulle ha sagt, om det såg på. De skulle förundras över tekniken, inte fatta hur det kunde vara möjligt att sitta med en sådan grej och betala räkningar.

De gick alltid till posten, på den tiden fanns det postkontor överallt, innan de kom på, att de inte ville ge den servicen mer. Om det var bankgiro så gick de nog till banken.

Där var det tjuvtjockt med folk, runt den sista varje månad, alla ville ha in sina räkningar i tid. Pappa sa alltid att det var lika mycket folk, när det var pensionsdags och barnbidragsdags. Tydligen gick alla och tog ut kontanter, på den tiden då det fanns sådana överallt.

Från början var det köer till varje lucka, långa ringlande köer. Kunde ta någon timme att komma fram. Bakom varje lucka satt det tanter, i alla fall tyckte jag det då, alla över tjugo, var tanter i mina ögon.

Tanterna tog bunten räkningar, satt och skrev något på små lappar för varje räkning, samt stämplade den. När bunten var klar så tog hon räkningarna, rev av en remsa med de små lapparna, kvitto på att det var betalt. Kanske stämplade hon dem också, kommer inte ihåg.  

Var det något extra speciellt som en krånglig räkning, eller ett paket, då öppnade hon luckan.

Antar att det betalningssystemet, hängt med ända sedan de kom på att skicka hem räkningar till folk.

Köandet blev lite modernare med tiden, de införde nummerlappar, demokratiskt mer riktigt, du skulle inte råka ut för den långsammaste kön, lika för alla.

Då satt och stod folk lite huller om buller istället. Inte för nära luckorna, måna om att inte tränga sig på dem som stod där och betalade sina räkningar. Varje gång det pep till i nummervisaren, tog alla upp sina lappar och granskade dem. Kollade hur många nummer, det nu var före i kön.

Med tiden så slussades vi in i att sitta hemma och betala, vi fyllde i varje räkning på en blankett, rev av den, kollade att karbonen tagit, det var ju den enda garantin vi hade att räkningen gått iväg. Sedan stoppade vi allt i ett kuvert och slängde på en låda.

Jag kommer ihåg hur jag envist vägrade släppa kuverten. Bankmannen i byn tjatade om att jag borde lära mig att betala över Internet, jag tyckte inte det kändes säkert.

Lärde mig det för 15 år sedan, nu skulle jag inte vilja gå tillbaka.

Nu sitter vi hemma och knappar, alla långa krångliga ocr nummer, om man inte skaffat en speciell penna som gör det åt dig. Vi sköter det som tanterna på posten gjorde förr. Vi har blivit vår egen bank. Samt postkontor, vi skickar inte brev längre, vi skickar e-post.

Undrar hur länge till, posten kommer att åka runt och dela ut försändelser, antar att de skulle vilja att vi hämtade det själva. Fantastiskt egentligen, att det åker en posttant runt med bil här i skogen, lägger ner brev i våran blåa brevlåda. Jag undrar hur länge till.

Så mina föräldrar, farföräldrar, de skulle göra stora ögon, över det liv vi lever idag. De lämnade den här världen innan Internet, innan mobilboomen, innan digitaliseringen kommit in på allvar.

Du sköna nya värld, fast du är ju lite kall idag.