Prat i skogen

Gumman är glad. Nu är det äntligen vetenskapligt bevisat, det jag trott och vetat i en massa herrans år. Träd kommunicerar!

Att de lever, är ju ett faktum, levde de inte, så skulle de inte växa.

Men att de lever i sådan hög grad, att de pratar med varandra, lever i familjegrupper

(rätt så självklart, de kan ju inte gå omkring), ger sina barn mat och näring, har någon form av känslor.

Jag höll ju på att få fnatt när de skulle ta ner våran skog, den var ju inte våran på pappret, men väl som våran, då vi ser den varje dag.

Skogsfolket kom hit, såg en överspänd kvinna, en som verkade ta det där med trädfällning väldigt allvarligt. Jag fick min vilja fram, våra väktare skulle stå kvar.

Våra väktare är en grupp stora granar vid vägen, de bildar en cirkel. Sedan i vår backe ned till stugan, där har vi stora granar, samt stora tallar vid tomtgränsen.

Vi tycker om de där träden, de skymmer visserligen solen, men på något sätt så ska de stå där tysta och begrunda våra liv.

Jag talade om för träden, innan gallringen för en massa år sedan, att det skulle ske, att många av dem skulle tas ned. Bad de stora träden vid vägen, tala om för dem, som skulle tas. Så att skogen var förberedd, träden skulle veta.

Låter vrickat, men nu har jag fått lite substans, för mina tossigheter.

En man sitter på TV i det mest kända intervjuprogrammet och påstår, att det nu är vetenskapligt bevisat att träd har ett liv som vi inte kände till, mer än jag då, samt några andra, vad folk kallat trädkramare.

Träd pratar inte högt, deras kommunikation sker på en frekvens som vi inte uppfattar, men de kan nog uppfatta vår. Tur är väl det, annars skulle det vara omöjligt att sova här i skogen, en massa prat skulle det bli.

Det finns olika sorters träd som kan bli goda vänner, en björk och en tall t.ex.

När en av dem huggs ned, då dör det andra av sorg. Nu har de väl inte mätt sorgfaktorn på träd, men de känner saknad och överlever inte, som gamla människor, om den ena dör, vill inte den andra fortsätta.

Om ett träd får skadeinsekter i sig, då känner det smärta. Då sänder de ut en varning till de andra träden, så att de kan förbereda sig att få upp en speciell sav, som tar död på insekterna.

Där är jag lite luddig, men ungefär så går det till.

Har alltid undrat varför jag känner sådan panik inom mig, när de börjar avverka skog. Jag tror jag känner av paniken från hundratals träd.

Tänk om skogsmaskinförarna, skulle ta ned skog medvetet, då skulle de tacka träden och göra det med omsorg.

Så på bästa sändningstid, satt han där och berättade detta. Jag blev jätteglad, äntligen har forskningen gått framåt, så att de upptäcker mer och mer, att allt lever, allt kommunicerar, snart vet de att stenar också lever. Finns inget ord som stendöd, allt har energi.

Annars så tycks vintern vara seg, den vill aldrig ta slut. Vi har jättekallt på nätterna, samt att snön ligger djup.

Första tranan har kommit till Sverige, hit kommer de inte förrän i april. Jag kan riktigt höra deras trumpetande.

Katten Dudde, han satt en meter från en ekorre häromdagen, ekorren satt och åt solrosfrö, brydde sig inte ett dyft om honom. Dudde var tydligen inget hot, djur kommunicerar de också.

Förr har ju katterna ätit ekorrar i parti och minut här, kanske är det så att det tusenåriga riket är nära, då lejon och antiloper ska gå sida vid sida. Eller vad de där vittnena som knackar dörr, svamlar om. De vet nog inte riktigt själva.

Nu ska jag gå ut och snacka lite med tallarna. De har nog en hel del att berätta.

  

Filosofi och badkar

Gumman har fullt upp. Livet mitt består just nu av kloka gubbar och badrumsrenovering. Lite allt möjligt för mitt sinne, att ta tag i, både världsligt och ovärldsligt. Materiellt och själsligt, i en salig blandning.

Klokagubbdelen består i att ta reda på vem man verkligen är, bakom kropp, bakom tankar och reaktioner. Det är just en sån jag lyssnar till, kloka kvinnor finns ju också, men det är mest gubbar som syns.

Så här går det till. Tänk dig att du inte är din kropp och dina tankar. Många håller nog inte med om det, vi är ju enbart en kropp, en kropp med en huvudknopp längst upp, den har en hjärna och ur den hjärnan kommer tankar.

Jag som lyssnar på kloka gubbar, jag har tagit det ett steg längre. Dels beror det på att de är levande bevis för vad de talar om, dels att jag hela livet, känt att det är något ogreppbart mer, till detta, än att gå omkring och tro att man är den man tänker man är. Hänger ni med?

I alla fall, så är det inte helt lätt att lära gamla hundar sitta. Jag har i sextio års tid trott att jag är den jag är, min kropp, mina tankar, har format mig till den jag är idag.

Mycket av det är bra, men mycket är rena skiten, rent ut sagt.

Jag har gått omkring och trott, någonting om mig själv, som bara jag, har hittat på!

Tänker inte gå längre in i filosofins djup, men som det stod hos de gamla grekerna, de var kloka de.  

                                                      Människa känn dig själv!

En stor del av mänskligheten gör inte det, därav allt elände som händer på denna jord. De slåss religionens namn, fast de har inget hum om annat än sin kropp och sina tankar om sig själva.

Egot är en märklig best, både på gott och ont. Låt det hjälpa dig, inte styra dig.

Så tror jag i alla fall, alla blir saliga på sin tro.

Till den världsliga delen av livet, där huserar tankar kring en badrumsrenovering.

Inte för att jag blir en lyckligare människa, av att ha ett fint badrum, men det förgyller vardagen lite, för ett kort tag.

Internet gör sitt bästa, att jag inte ska glömma att jag letar badkar och kranar online.

Som en ständig påminnelse av detta, så finns vårt lilla badkar i bild, varje gång jag öppnar Facebook, där till höger, som annons.

Ett tag för länge sedan, så var det ett överkast som förföljde mig på samma ställe. Ett som jag hittat online och kanske skulle köpa. Nu är det som sagt, ett badkar med tassar.

Fattade att jag lämnat spår i min dator, de är snabba att snappa upp det. Men när jag kom till jobbet och datorn där, då var badkaret med. Har inte letat något badkar på den, kom då ihåg att jag loggar in på mitt Facebookkonto, fast hur kan det hänga ihop? Får ta mig en funderare på detta.

Ett badkar, det är ett måste för att jag ska gilla att leva. Älskar att plaska och bada, när man är ledsen, frusen, eller bara vill hålla sig ren.

Så vi har hittat karet som ska vara, återstår bara resten, det blir en hel del grejor det.

Men allt är bättre än vad vi har nu, Sveriges mest retro badrum, rött och orange i bästa 70-talsstil.

Just nu är det ju inne med lite retro, fast röda och orange badrum ligger inte i tiden riktigt ännu. Dels för att folk kanske inte vill ha sig en färgchock, så tidigt på morgonen.

Vi hittar bara grått, beige och svart. I alla fall på mattor och väggar, vi ska ju inte ha kakel, inte optimalt i gamla träkåkar, de rör ju på sig, kaklet har lätt att släppa i fogarna. Så var det i alla fall någon som sa, vi är glada för det, då blir det så mycket billigare för oss.

Mattgubbe kommer på onsdag, ska ta sig en titt, hoppas han inte svimmar av färgerna. Fast han har nog sett det mesta.

Annars så verkar våren komma, det är lite vårlikt några dagar, takdropp och fågelsång, sen blir det riktigt kallt och vinter igen. Snön ligger djup i vår del av världen, brukar inte ge sig så lätt.

Sportlovsfirare är det också gott om, i alla fall på Max i Hudiksvall. Vi som är vegetarianer, vi åkte dit och skulle prova deras utökade vegetariska sortiment.

Expediten, en glad liten tös, hon sa, att det kom många Stockholmsfolk in på just det här stället, ungefär hälften beställde vegetariskt.

Alltså kan man dra slutsatsen, att storstadsfolk är mer benägna att inte äta kött, landsortsbor är mer för kött, de har liksom inte fattat hela grejen ännu.

Det går att leva utan att döda, vi är levande bevis för det, gubben och jag. I alla fall i dagens värld, var väl värre förr när folk var kött och potatismänniskor, då fanns inte hela detta utbud av mat, som vi har idag.

Mina föräldrar ansågs exotiska på femtiotalet, när de gillade vitlök, mamma brukade öppna en burk oliver och sleva i sig, konstigt värre, då de inte var från sydliga nejder.

Idag är det takdropp och det plumsar snö från taket ner i backen, jag kunde gå ut i bara tröjan och ge rådjuren havrekross, skönt värre.

Pelargonerna är nedklippta till små ynkliga pinnar, läste att de ska stå någon vecka och hämta sig från chocken innan man ska sätta dit ny jord. Pratar med dem, har lite terapi, med de små liven.

Snart ska jag på kurs och gräva lite ytterligare i vem jag egentligen är, vem vet, kanske jag hittar någon skatt därinne. Eller kanske det är bara massa dynga som ska ut, återstår att se.

För övrigt så skulle det vara kul att åka till Indien igen, till Rishikesh, staden där de bara har vegetarisk mat, inte en köttbit i sikte. Kanske det blir av i framtiden, det får den visa. Lyssna på kloka gubbar kan man inte få för mycket av, de finns tjogvis av dem i just den staden.

Rådjuren är rädda, jag har lagt ut mat, försäkrat dem om att jag inte ska äta upp dem, men de verkar inte fatta det.

  

Annat var det förr

Gumman har varit tyst. Att skriva kräver lust och engagemang, det har inte funnits på ett tag.

En typisk februarimorgon, den är så där gråblek, snön är klafsig efter de senaste dagarnas blöta och plusgrader, naturen är liksom varken vår eller vinter.

Nere i Skåne där frodas redan grönskan, blommor sticker upp ur gröngräset, snödroppar, vintergäck. Här ligger snön djup, blir lite avundsjuk på skåningarna, vi får vänta länge ännu.

Hörde vad jag trodde, en fågeldrill häromdagen, men misstog mig nog, det var nog bara en pippi, som var glad åt alla solrosfrön. Skatorna däremot, de väsnas året om, slåss inbördes och snattrar högt.

Förr fanns det en liten affär i varje by, även om byn bara bestod av ett fyrtiotal hushåll. På något konstigt sätt, så gick det runt för dem, även om inte köerna var långa.

Jag kommer ihåg dem, en liten butik med ett eller två skyltfönster, en dörr med en pingla på, en tom affärslokal, sedan en handlare som dök upp ur intet, från något rum där bakom.

Där fick man stå och tala om för handlaren, vad man skulle ha, medan han pilade kring bakom disken och hämtade varorna. På disken brukade det finnas stora glasskålar med godis i, ettöres nallar, syrliga karameller.

Var det en lång disk eller två, då följde man med honom och tittade på varorna, han pekade på ostar och korvar, skar upp lagom bitar. Osten fick man ett smakprov på, allt medan han pratade om väder och vind.

Det där med datummärkning, det var inte så noga, inte heller e-nummer och andra tillsatser. Ingen talade om det på femtiotalet, det fanns inte i vår tankevärld.

Den var nog mycket mindre då, tankevärlden menar jag, idag ska vi hålla reda på så mycket, då var det enklare att handla, var det vetemjöl så var det, då åt folk sånt.

Idag är det en uppsjö av mjöl, allt från glutenfritt till mandelmjöl. Det finns säkert trettio olika sorter att välja på. Förr var det rågsikt, vetemjöl, grahamsmjöl, grovt rågmjöl, kornmjöl och på sin höjd havremjöl.

Glutenfritt mjöl fanns inte heller, då var folk inte allergiska mot gluten. Kanske någon stackare, men då visste ingen vad det var i alla fall. Hörde att, för hundra år sedan fanns inte alla dessa konstiga allergier, som finns idag.

När jag gick i skolan på sextiotalet, då var det ingen i klassen som var allergisk mot någonting, vi åt skolmaten och så var det bra med det.

Vi har förstört våra kroppar och vår hemmiljö, även utemiljön är inget att skryta över.

Så tankebanorna gick nog annorlunda, då vi stod hos handlaren och fick allt över disk.

När jag var liten, då gick vi i olika affärer och handlade. Mjölk i mjölkaffären, fanns vanlig mjölk och skummjölk. Idag finns det mellanmjölk, vanlig mjölk, lättmjölk, ekomjölk, gammaldags mjölk (vad det nu är). Tror inte det finns kärnmjölk längre, det älskade pappa, han kunde dricka en liter rakt av.

Kött i köttaffären, samt fisk i fiskaffären. Så fanns det en affär med disk, för alla de andra varorna man behövde. Snabbköpen fanns de också, de började poppa upp så smått på femtiotalet.

Låter som om jag vore hundra år gammal, men det här var för, vad jag tycker i alla fall, för inte fullt så länge sedan.

Då handlade alla med kontanter, idag är det plastkort som gäller. Sverige är det land som använder minst kontanter i världen. Vi är lydiga vi svenskar, bankerna vill inte att vi använder kontanter, då gör vi inte det.

Vi handlar med kort, och vi swishar. Sverige var också först med den funktionen. Tror att Norge också börjat, där kallas det för Vips.

Grannen tvärs över, han med äggen, han tar bara kontanter. Gubben min, frågade om han inte hade Swish, men det vet han nog inte riktigt vad det är, han har heller inte en smart mobil.

Frisörskan i byn, fast hon är bara lite över 50, hon tar heller inget annat än kontanter. Hon är av sorten som vägrar använda dator, vägrar använda mobil, samt vägrar använda kortläsare. Hon är lite av ett unikum idag.

Tror att dessa människor är ganska sällsynta, grannen tvärs över, han kan i alla fall knappa på en dator, även om han inte har smartmobil.

Antar att de tycker de är otekniska, blir arga på allt och alla när de försöker lära dem, när en människa inte vill lära sig något, då blir de ilskna istället, ett försvar så gott som något annat.

Jag ser en framtid med fiber och bredband här i byn, planerna på att gräva ned fibern är långt framskriden, de har arbetat i tysthet. Vi har omkring åtta månader på oss, sen släcks allt ned. Tyvärr så har vi vinter, tjälen ligger i jorden, grävningen kan väl sätta igång till våren.

Så det finns hopp om en fortsatt framtid, även för oss här i stugan. En framtid med 100 MB in och 100 MB ut, vad snabbt det ska gå.