Prat i skogen

Gumman är glad. Nu är det äntligen vetenskapligt bevisat, det jag trott och vetat i en massa herrans år. Träd kommunicerar!

Att de lever, är ju ett faktum, levde de inte, så skulle de inte växa.

Men att de lever i sådan hög grad, att de pratar med varandra, lever i familjegrupper

(rätt så självklart, de kan ju inte gå omkring), ger sina barn mat och näring, har någon form av känslor.

Jag höll ju på att få fnatt när de skulle ta ner våran skog, den var ju inte våran på pappret, men väl som våran, då vi ser den varje dag.

Skogsfolket kom hit, såg en överspänd kvinna, en som verkade ta det där med trädfällning väldigt allvarligt. Jag fick min vilja fram, våra väktare skulle stå kvar.

Våra väktare är en grupp stora granar vid vägen, de bildar en cirkel. Sedan i vår backe ned till stugan, där har vi stora granar, samt stora tallar vid tomtgränsen.

Vi tycker om de där träden, de skymmer visserligen solen, men på något sätt så ska de stå där tysta och begrunda våra liv.

Jag talade om för träden, innan gallringen för en massa år sedan, att det skulle ske, att många av dem skulle tas ned. Bad de stora träden vid vägen, tala om för dem, som skulle tas. Så att skogen var förberedd, träden skulle veta.

Låter vrickat, men nu har jag fått lite substans, för mina tossigheter.

En man sitter på TV i det mest kända intervjuprogrammet och påstår, att det nu är vetenskapligt bevisat att träd har ett liv som vi inte kände till, mer än jag då, samt några andra, vad folk kallat trädkramare.

Träd pratar inte högt, deras kommunikation sker på en frekvens som vi inte uppfattar, men de kan nog uppfatta vår. Tur är väl det, annars skulle det vara omöjligt att sova här i skogen, en massa prat skulle det bli.

Det finns olika sorters träd som kan bli goda vänner, en björk och en tall t.ex.

När en av dem huggs ned, då dör det andra av sorg. Nu har de väl inte mätt sorgfaktorn på träd, men de känner saknad och överlever inte, som gamla människor, om den ena dör, vill inte den andra fortsätta.

Om ett träd får skadeinsekter i sig, då känner det smärta. Då sänder de ut en varning till de andra träden, så att de kan förbereda sig att få upp en speciell sav, som tar död på insekterna.

Där är jag lite luddig, men ungefär så går det till.

Har alltid undrat varför jag känner sådan panik inom mig, när de börjar avverka skog. Jag tror jag känner av paniken från hundratals träd.

Tänk om skogsmaskinförarna, skulle ta ned skog medvetet, då skulle de tacka träden och göra det med omsorg.

Så på bästa sändningstid, satt han där och berättade detta. Jag blev jätteglad, äntligen har forskningen gått framåt, så att de upptäcker mer och mer, att allt lever, allt kommunicerar, snart vet de att stenar också lever. Finns inget ord som stendöd, allt har energi.

Annars så tycks vintern vara seg, den vill aldrig ta slut. Vi har jättekallt på nätterna, samt att snön ligger djup.

Första tranan har kommit till Sverige, hit kommer de inte förrän i april. Jag kan riktigt höra deras trumpetande.

Katten Dudde, han satt en meter från en ekorre häromdagen, ekorren satt och åt solrosfrö, brydde sig inte ett dyft om honom. Dudde var tydligen inget hot, djur kommunicerar de också.

Förr har ju katterna ätit ekorrar i parti och minut här, kanske är det så att det tusenåriga riket är nära, då lejon och antiloper ska gå sida vid sida. Eller vad de där vittnena som knackar dörr, svamlar om. De vet nog inte riktigt själva.

Nu ska jag gå ut och snacka lite med tallarna. De har nog en hel del att berätta.