Alla dessa klockor

Gumman vrider klockor. Det är ju dags igen idag, utemöblerna ska in och vi vrider tillbaka tiden en timme. Alltså blir detta en extralång söndag.

Ser inlägg på nätet där de vill avskaffa vintertid, men det är ju den tid vi alltid hade, innan de kom på att vi skulle ställa om tiden.

Tänker på hur det var förr, då kunde det skilja en halvtimme i lokaltid mellan Stockholm och Göteborg, för att inte tala om Ystad – Haparanda.

Nu var jag ju inte med på den tiden, i alla fall inte i detta liv, kanske i något annat.

Det fungerade bra ända tills tågen började gå längre sträckor, det blev ett väldigt huvudbry hur tidtabellerna skulle skrivas, i lokaltid eller i Stockholmstid.

Debatten började på allvar 1862, det blev strid mellan Stockholm och Göteborg, vilken tid som ev. skulle gälla över hela landet. Göteborgarna tyckte att de flesta bodde väster om huvudstaden, så det var deras tid som skulle gälla. Stockholmarna som tyckte att deras tid skulle gälla, de gav inte med sig.

I femton år pågick diskussionen om vilken tid Sverige skulle ha, mellan riksdagsmän och lärde. Till slut enades de om att meridianen för svensk tid, skulle ligga mellan Stockholm och Göteborg.

Folk i hela landet fick ställa om sina klockor, en del några minuter hit och dit, andra mer. Folk stod i kö utanför urmakerierna, de ville ha sin tid ställd. Undrar varför de inte kunde göra det själva? Kanske var uren komplicerade förr.

På den tiden, året var ju 1879, då fanns inte den blixtsnabba kommunikationen vi har idag, men på något sätt lyckades de väl få ut budskapet. Antar att några missade det i stugorna, men då gjorde det väl inte så mycket. Folk på landet gick väl mest efter solen, några minuter hit eller dit gjorde väl inte så mycket.

Så för er som inte vet, så var Sverige det första landet i världen som införde standardtid, de andra kom väl lite senare.

Sverige har väl varit föregångsland till många saker, som förbud mot barnaga, det infördes här 1979. Sedan dess har ca 50 andra länder följt efter. Det höjdes ju en hel del ögonbryn runt om i världen, att smiska sina barn, det var väl en rättighet en förälder hade.

Pappa berättade att läraren han hade, lyfte barnen i de sk. söthåren. Där gör det ondast, inte för att jag tror han blev någonsin lyft i några söthår, men väl andra bråkstakar som fick sig en omgång.

En engelsman jag känner, han gick på privatskola för pojkar, där var bestraffning vanlig på femtiotalet i alla fall, vet inte hur det är ställt med det nu, antar att det upphört, även om England gärna vill hålla kvar allt gammalt och mossigt.

Då var det inte några söthår som gällde, där var det ned med byxorna och rapp med en käpp, riktigt kännbara slag, som nog sved både i skinnet och själen.

Det var nog inte lätt att vara liten grabb på den skolan, de fick gå i kortbyxor även på vintern, de frös som bara den. Sedan fick de ut och springa ett par varv runt skolan varje morgon, under övervakning, så att de inte maskade.

Vissa lov så fick han inte komma hem, föräldrarna var ute och reste istället, när han väl fick det, så gällde det att vara tyst och artig, pappan i huset ville inte bli störd.

Föräldrarna åt i matsalen, de hade smör på sitt bröd, barnen fick äta med hushållerskan i en separat matsal, de fick hålla till godo med margarin.

Sen tycker jag väl personligen att han var lite känslomässigt störd, men vem skulle inte vara det!

Han svalde att detta i alla fall, tog hand om sin far i hans hus på slutet, antar att de slutit någon slags fred mellan varandra.

Idag är det lite mycket åt andra hållet, om jag får tycka till i ämnet.

Barn mår nog bäst när det finns klara regler att förhålla sig till, de kan ju ännu inte sätta upp sina egna.

Eller bli som den där Skå-Gustavs barn, de som fick göra vad sjutton de kände för, som att slå sönder saker, tror det var någon historia med ett piano, som de bankade på utan att någon sa halv sju.

Nog om detta, för vintern står bakom knuten. Pilen har tappat alla sina löv, de låg som en tjock matta under den, gubben och jag har nu krattat och kärrat bort dem.

Det ska vara fint här i april, när vårsolen tittar fram bakom skogen igen och den eventuella snön smälter.

Tidningarna braskar på med att det ska bli vargavinter, de skriver så varje år, även om det inte inträffar. De vill ju skrämmas med något hela tiden, i alla fall ger de mig hicka, jag gillar inte vargavintrar. Vad det nu betyder, men eländig och kallt låter det i alla fall.

Väninnan i Turkiet retas, de har närmare 30 grader varmt där nere nu.

Hon skulle aldrig stå ut en vinter i detta landet igen, säger hon.

Ja, en del har ordnat det bra för sig, vi ställer fram snöskoveln och inväntar vargavintern.