Mer kattungsprat

Gumman har en följeslagare. Min nya följeslagare är en grårandig liten kattunge, han springer efter mig överallt.

Kanske ser han mig som någon slags mamma, jag matar och leker med honom, tröttnar ibland som mammor gör.

Katten Gizmo tycker att han är jobbig, förklarar då för honom att det är övergående, snart är kattungen stor. Vet inte om han fattar det, han går ut istället.

Det finns bara två lägen när det gäller kattungar, sömn och lek.

Antingen har vi ro här i stugan, Gizmo får sova ifred, jag kan ägna mig åt datorn en stund, han sover.

Eller så får jag sitta och mota ned honom från att klättra på stolen, samt hoppa upp på skrivbordet och gå på datortangenterna.

Katter har en viss förkärlek för datorer, de kan alla möjliga knep med dem.

Få bilden upp och ned, bläddra flera sidor, få verktygsfält att försvinna. De lyckas i alla fall trampa på rätt sorts tangenter, sen får jag sitta och googla på hur man ställer det tillrätta igen. Alltid är  Ctrl och någon annan mystisk tangent inblandad.

De kan datorer de små liven.

Eller så springer han planlöst fram och tillbaka i full galopp. Som tur är så har vi inga gardiner, då skulle han nog hänga i dem, som en annan Tarzan.

Samt har bort leksaksmöss, de är där någon minut, sen är de borta för tid och evighet.

Världen är upp och ned i stugan, världen är upp och ned över huvud taget.

Presidenten där borta i väster, han delar ut order till höger och vänster. Trodde ett tag, att allt han lovade sina väljare, det skulle han inte ta tag i, politiker brukar ju inte det.

Men denna man är ingen politiker, han är affärsman, van att verkställa order, van att ta tag i saker och ting på en gång.

Säga vad man vill, men han är handlingarnas man. Kanske inte så omtyckt av många, en del av hans förslag är rent av förfärliga.

Ska bli intressant och se om han lyckas sitta en hel period.

Konspirationsteorierna duggar tätt, brukar inte läsa sådant, men blev igår varse om att en teori är att Obama är homosexuell muslim från Kenya, gift med en transvestit som egentligen heter Michael inte Michelle.

Deras barn är då naturligtvis adopterade, samt att hen nu flyttat ifrån honom.

För att krydda detta lite extra, så mördades Joan Rivers, efter ett uttalande att det låg till så.

Engelska drottningen är inlåst i husarrest, hon skulle uttala sig om Illuminate, en samling av världens affärsmän och onda.

Bara så ni vet!

Nu bryr jag inte min hjärna med sådant, finns mer jordnära ting att fundera på här i livet. Som hur många GB vi har kvar i datamängd innan månaden är slut, samt hur många GB, en timmes youtube gör slut på.

Ibland är inte hjärnan med alls.

Häromdagen så körde jag min bil till grannen, gubben satt bredvid.

Vi gick in, avhandlade vad som hänt i byn, gick ut till bilen. Jag noterade att gubben satte sig i förarsätet. Jag gick runt till passagerarsidan, fiskade upp nycklarna jag hade i fickan och höll upp dem.

Jag hade ingenstans att stoppa i dem, ingen ratt heller för den delen.

Trodde fullt och fast att jag skulle köra, fast jag satte mig på passagerarsidan. Noterat att gubben satte sig och skulle göra det, men inte fattat att det var så.

Om ni hänger med vill säga, jag var inte här och nu. Trodde att det skulle vara på ett sätt, men så var det inte.

Kanske är det en förkänning av total härdsmälta, men en gång är ingen gång, som det heter.

Ganska fånigt uttryck, går väl an för små förseelser, men inte för stora.

Annars så tuffar vintern på, den är ju ganska lång här uppe, men nu är det bara ett par månader kvar.

Den där vargavintern som tidningarna basunerade ut om i höstas, den visade sig i två dagar. Än kan vi väl inte ropa hej, men vi ser ljuset i tunneln.

Isen har inte lagt sig i år, vi var nere vid havet häromdagen och kollade. Jag stapplade fram på mina broddar, vägen var hal som vanligt. Ett svanpar som simmade kring, det var de enda levande varelser vi såg.

Det som slår mig är att vi aldrig ser några människor utanför husen vi passerar, kanske bor det ett gäng stugsittare i byn, ute är de i alla fall inte. Alla sitter väl där inne och sträckser serier på Netflix kanske. Eller vad man nu gör när man inte är ute.

Min fantasi sträcker sig inte längre än så.

Tror väl inte folk sitter och täljer vid köksbordet längre.

Min farfar gjorde tändstickstavlor, han pillade med det timme och ut och timme in.

Klistrade på tändsticka efter tändsticka i ett speciellt mönster, vissa hade andra färger i brunt, de strök han någon sorts fernissa på, den luktade starkt.

När han tröttnat på det, så började han knyta ryor, hela tjocka släkten hade stora och små ryor som han gjort.

Efter det följde stentavlor med olika motiv, alla vi hade hans alster på väggar och golv.

Pappa tyckte de där stentavlorna verkade ett intressant göra, han köpte en liten en som skulle föreställa en vit duva på mörk botten.

Han hade inte sin fars tålamod, på slutet hällde han bara på de små stenarna, så det färdiga resultatet såg inte ut som det var ämnat. Med lite fantasi så skulle man nog kunna säga att det var en duva, om man nu visste om det vill säga.

Men den åkte upp på väggen i mitt barndomshem i alla fall, fast det såg nog mer ut som något jag gjort i småskolan.

Jag har inte ärvt farfars tålamod, snarare min fars. Tänker inte bli en gumma som sitter och handarbetar, det ligger inte för mig.

Annars skulle det väl vara ett vintergöra, fast jag föredrar att räkna GB och se på mina serier. Så är det bara, i denna tid som är nu.