Radioapparaten

Gumman har överlevt julen. Ja, nu är den definitivt slut. En del envisas väl med att ha julgranen ända till den 13 januari, vilket är tjugondag knut. Men inte här, vi har ingen julgran, så enkelt är det.

Vi har överlevt nyår också, på en plats som skulle vara himmelriket för skotträdda hundar, inte en smällare eller raket i sikte.

Vi har överlevt att de stängt av internet. I torsdags så ropade gubben att han inte kom in på internet, det var klockan tio exakt.

Fram med den nya manicken, satte den i hallen nere och stoppade i kontakten.

Det fungerade!

Så nu surfar vi på det mobila, är faktiskt riktigt bra. Men det är dyrare, samt att vi måste tänka till när vi ska se saker och ting. Tyvärr är inte det inte obegränsad surfmängd. Gubben och jag får dela på den.

Vore bra om vi kunde dela upp den i 50/50. Då kunde jag hushålla med min mängd och mina serier, gubben med sina filmer.

Om någon får slut, då får den andra smyga kring sucka och se ledsen ut. Kanske vi kunde vara generösa och ge den andra några GB, mot betalning.

Sedan och inte minst, har vi överlevt en riktigt köldknäpp. Glad att vår pelletsbrännare också överlevde. Den brukar ha en viss förmåga, att veta när det är riktigt kallt ute och passa på att vara kinkig.

Katten Gizmo hade det inte lätt då heller, alldeles för kallt för att gå ut, han fick vara inne och ha tråkigt. Han svansade efter mig, förökte få igång mig på en lek, men jag var väldigt tråkigt.

Berättade för honom att han måste hålla ut, snart kommer lillebror. Ja, den 19 januari kommer han hit, eller rättare sagt, vi hämtar hem honom.

Då blir det liv i luckan igen, han kommer att liva upp både oss och Gizmo. Hörde uttrycket speedad ekorre om kattungar, det stämmer bra.

Sen har jag varit på radio igen, verkar inte som om folk lyssnade just den dagen, har i alla fall inte hört någon säga något. Radio är för det mesta något skval som står på i bakgrunden, några få lyssnar väl med bägge öronen, men för det mesta inte.

Pratade om mina bilar, blev väldigt nervöst men samtidigt lite avslappnat, hade en vän i luren, kändes som om jag pratade bara med henne och inte några tusen till.

Kanske skulle blivit radiopratare, får bli i nästa liv i så fall. Om det nu finns radio då.

I England kallades radio för ”The wireless” alltså den trådlösa. Tror inte mer än några riktigt gamla stofiler, kallar den för detta nu. Idag säger de nog radio.

För många år sedan så frågade jag varför den hette så, varför sa de inte radio.

Fick förklaringen att i början fanns det bara kristallmottagare, alla fick sitta med hörlurar och lyssna på en ganska knastrig sändning i radions barndom.

Sedan uppfann någon den radion vi har idag, den med högtalare, då kunde plötsligt alla i rummet lyssna, det måste ha varit en stor sak på den tiden.

Alltså var den utan sladd, den blev ”The wireless”.

Kommer ihåg min barndoms radioapparat, en stor pjäs som stod i hallen hemma, hallen var ganska stor och möblerbar, kring radioapparaten stod några fåtöljer, så att vi kunde sitta där och lyssna hela familjen.

Detta var precis innan transistorn kom, då försvann den otympliga radion, med alla spännande namn på.

Tror att alla Europas städer stod där, kommer i alla fall ihåg att de började sändningen med att säga Stockholm-Motala, varför vet jag inte. Men så var det, antagligen låg där någon station nere i Motala.

När TV kom, då flyttades fåtöljerna kring den, radioapparaten var jättestor, TV apparaten jätteliten. En liten sak med luckor, som man kunde stänga så att det inte skulle se ut som en TV. Oftast med en duk på, samt något krafs på den.

Idag kan man inte missa den, en jättlik svart sak som tronar i vardagsrummen. Folk köper 55 tums och sitter några meter ifrån den.

I min barndom så var det oftast en 17 tums och ett helt rum fullt av folk som tittade, ganska många meter ifrån.

Känner det gått eoner av tid sedan dess, förundras över att jag varit med under teknikens framsteg. Känner mig faktiskt inte uråldrig heller.

Vintern rullar på utanför fönstret, fåglarna äter som bara den, rådjuren har kommit tillbaka, några stycken i alla fall, de mumsar lite havrekross. Lodjuret har väl gått iväg kan jag tro, känns betryggande. Vill inte ha kattätare runt huset.

Med tillförsikt kliver jag in i 2017 och tittar mig yrvaket kring, på det nya färska året. Hoppas det blir ett bra år för oss i stugan.