Katterna kommer med våren

Gumman planterar. Eller rättare sagt, jag har planterat. Gjorde det igår, mina pelargoner fick sig lite ny jord, samt en välbehövlig klippning.

Då känns det nästan som vår, fast snön ligger fortfarande djup.

Söderöver är det riktig vår, här väntar vi tålmodigt. Snart så kommer den.

Melodifestivalen har kommit och gått. Fel låt vann igen som vanligt, denna gång med dansande Dressman reklam. Jag säger då det, sicket spektakel.

Gubben och jag gick runt byn igår, solen sken och talgoxarna sjöng i buskarna, eller talgjoxarna som jag sa när jag var litet barn. Great tit, heter de på engelska, för er som inte vet.

Vi såg bara två människor, en som fyllde en släpvagn och en som sopade ett tak, det var två fler än det brukar vara. Byn känns väldigt folktom, fast det är den ju inte.

Det pågår en kurs i den gamla skolan, en shamankurs, lite ovanligt kan tyckas.

Shamaner arbetar med energier, sånt vi inte ser, men vi har hört ordet. Egentligen är det inget hokus pokus, det fungerar. Sen hur det fungerar, det tänker jag inte grunna på. Huvudknoppen kan inte räkna ut sådant, det är känslan som får styra.

Tvärt emot det vetenskapliga, som går på det logiska.

Jag går i alla fall ingen kurs här i detta delikata ämne, men de som är med, de känner jag. Man är ju ball och håller på mystikergänget, har alltid velat vara utanför ramarna.

Så de skallrar och trummar, den andra halvan av byn är pingstvänner, de talar i tungor. Inte mycket vetenskapligare det.

Pingstvännerna är nog lite rädda för shamanerna i byn, skulle tro att de tror, att det har med onda andar och annat att göra.

Då skulle de veta, att de tränade igår, att ta ut just sådana ur hus. Jag tror nog inte på några onda andar, andar som andar, en del justa, andra lite förvirrade.

Det onda finns bara hos människor, ondska behöver ett ego och ett sinne, en tänkande varelse.

Nog om detta, här skallras det åt ett håll och läses bibeln åt det andra. Gubben och jag bor ungefär mitt i, det känns ju betryggande.

Tiggaren i byn har jag inte sett på några dagar, han som suttit utanför ICA i flera år nu. När han är på välbehövlig semester från kölden, så brukar det sitta någon annan där. Är faktiskt lite tomt när han inte är där, han har blivit som en slags inventarier.

Kan inte låta bli att undra om han kanske är sjuk, han är ju ganska gammal, samt att han måste ha någon neurologisk åkomma, då han skakar.

Inte heller har vi hört något om den där fibern vi skulle få nedgrävd. Det skulle ju sätta igång snart, men ingen av oss har hört ett jota. Informationen är minst sagt bristfällig. Börjar misströsta ibland.

Vi hankar oss fram med det mobila, räknar GB och står i.

Tänker ibland om mina föräldrar skulle varit med och upplevt detta, att kunna sitta och betala räkningar från en mobiltelefon, det skulle nog ha gjort stora ögon.

De stod ju på posten i långa köer och lämnade fram räkningarna, samt fick små lappar tillbaka, att de var betalda.

Nu finns det ju inte ens någon post, ännu mindre att folk kommer med räkningar och får små lappar.

En annan sak med våren, det är kattkisslukten. Alla år vi varit här så kommer den odören. Ett par år har vi faktisk varit förskonade, men nu är den där igen.

Okastrerade hankatter som går i gårdarna och sprayar sin hemska lukt.

De gör bara det som är naturligt, de är ju inte ute efter att vara onda på något sätt. Men de ställer till det, för våra katter, när de ska slåss, samt gör oönskade kattungar.

Så tummen ner för kattägare, som inte bryr sig med att kastrera sina hankatter.

Har ett hus här tvärs över, där är en kattkoloni, massor med katter, stora tjocka, för de får köttfärs och räkor. Samt den bästa kattmaten, men ingen bryr sig om att de förökar sig. Det blir inavel och det kan även bli sjukdomar, de lär ju knappast vara vaccinerade heller.

Ska ta vår lilla katt Moy Moy och kastrera samt vaccinera honom snarast, innan han får gå ut och se på den stora vida världen.

Tillsvidare är han inne och mördar krukväxter, vi måste försöka se till, att de flesta överlever hans första år, sedan brukar det lugna ned sig.

Kattungar skrämmer ihjäl krukväxter, var det någon som sa. Håller fullkomligt med.

Jag kan inte vattna utan att han är där och ska hjälpa till och bita lite i dem, så att de piggnar till ordentligt. Eller så leker han med dem, så att de åker i golvet.

Har Googlat på detta fenomen, dubbelhäftande tejp är kattungsägarens bästa ägodel. I alla fall första året.

Annars så växer han så det knakar, tonårsgängligheten har tagit över det kattungssöta. En riktig slyngel är han ibland, samt att han inte vill lära sig, att inte gå upp på spisen. Han vet, men testar hela tiden gränsen, för vad matte kan stå ut med. 

Förra kollegan var här för några dagar sedan, hon sa hon skulle kunna ha hundra kattungar, men det tror jag inte någon, skulle komma ut med sinnet i behåll, om de hade. En räcker så bra så.

Våra tre rådjur, de är här mest varje dag, det bådar ju gott, då är ingen lo här och jagar. Fast vi tyckte vi såg spår av den igår, när vi gick runt byn, riktigt säkra är vi inte, men de finns nog.

Är aldrig något jag tänkt på under de här åren i stugan, först nu, när vår katt blev tagen, då insåg vi att de faktiskt smyger omkring.

Förut har räven varit den som varit jägare nummer ett, någon som kan ta en liten kattunge, nu har vi lon, som inte drar sig för att mumsa i sig stora vuxna.

Sånt är livet på landet!